Search

I perioden 5. marts 2020 - 30. november 2021 kørte to grønne shuttle-busser påAstrupstien i Aalborg Øst fra nord til syd og tilbage igen, som led i Smart Bus-projektet - Aalborg Kommunes længe ventede test af førerløse busser. Det første projekt af sin art i Danmark.At lave Danmarks første forsøg med førerløse busser forpligter til at indsamle viden og evaluere for at blive klogere på mulighederne med den nye mobilitetsteknologi. Behovet for at dokumentere erfaringerne forstærkes yderligere af, at forsøget med de førerløse busser i Aalborg Øst er tænkt ind i områdets byplanmæssige udvikling og derved skaber en unik mulighed for at undersøge, hvordan den konkrete by- og transportkontekst spiller sammenmed teknologien, og hvordan mennesker anvender og oplever teknologien som en del af i deres by og hverdag.På den baggrund indgik Aalborg Kommune og Center for Mobilitet og Urbane Studier (C-MUS), Aalborg Universitet, i 2017 et samarbejde omkring forsøgsprojektet. Aalborg Universitet skulle følge, dokumentere og analysere forsøget via kvalitative undersøgelser af mødet mellem menneske, by og teknologi.Det er resultatet af denne flerårige undersøgelse, som er gengivet i denne rapport.

Compact living is increasingly promoted as a tool for relieving the strain on high-pressure urban housing markets. This applies to Danish cities too. However, compressing the size of dwellings entails a substantial risk of impairing housing conditions severely. Given the novelty of the phenomenon, there is a gap in knowledge about the motivations behind choosing urban compact living and about how life is actually lived, practiced and experienced in this context. The dissertation contributes to filling this gap by analysing such questions through an ethnographic case study set in a contemporary urban Danish context. The dissertation argues that urban compact living cannot be reduced to a question of square metres, but must be understood as cultural and socio-structural processes of making home.

Kan indsatsen mod monsterregn og oversvømmelser være med til at løse tunge problemstillinger vedrørende byliv, trivsel, integration og kriminalitet i belastede forstadsbebyggelser? Denne artikel har afsæt i en grundig evaluering, som vi har gennemført af et demonstrationsprojekt i Kokkedal i Nordsjælland . Erfaringerne fra Kokkedal viser, at det langt hen ad vejen kan lade sig gøre både at løse klimaudfordringer og at opnå positive resultater vedrørende byliv og tryghed når lokale regnvandsløsninger (LAR ) bliver koblet med en fokuseret byrumsstrategi. Med de integrerede klima- og byrumsløsninger i Kokkedal er der skabt nye udfoldelsesrum for børn og unge ved skolen, trygge stier i bydelens centerområde, og smukke landskabsrum for rekreation og naturoplevelser. Artiklen inddrager løbende andre eksempler, som underbygger vores viden om de positive effekter af hybride indsatser på området. Disse indsatser udgør vigtige byplanmæssige skridt på vejen frem mod en løsning af de svære sociale og tryghedsmæssige udfordringer i flere af vore forstadsbebyggelser. Denne viden kan bruges som et positivt afsæt for en diskussion af hvilke andre virkemidler, der også bør bringes i spil.

Hvorfor ramte oliekrisen 1973 Danmark hårdt? Bogen giver et svar ved at undersøge energiforbrugets udvikling forbindelse med hverdagslivets modernisering efter 1945, navnlig i forbindelse med danskernes udflytning til forstaden og ind i et parcelhus, dvs. hvordan den fossile brændselskultur erobrer hverdagen. Bogen redegør også for oliekrisen og de efterfølgende bestræbelser på at sikre en høj forsyningssikkerhed, samt for de dilemmaer der knytter sig til den grønne overgang.

I disse år står nogle af de danske efterkrigstids forstæder over for store udfordringer - social segregation og demografiske ændringer samt udfordringer forbundet med den bæredygtige omstilling. Særligt segregeringen forhindrer, at det sociale liv udfoldes på tværs af sociale, økonomiske og kulturelle skel, da forstæderne i deres fysiske struktur er opdelt i enklaver, med hver sin boligform, hvert sit funktionelle program, adskilt af infrastruktur. Der eftersøges derfor i denne afhandling potentialer for fysisk og social brobygning mellem forstadens enklaver i form af offentlige domæner. Det sker i en arkitektur-antropologisk kortlægning af offentlige rum i forstaden Søndermarken Syd i Vejle. Der sættes i afhandlingen fokus på forholdet mellem den planlagte forstad og det levede liv i Søndermarken, og det påvises, at forstaden som bymodel både virker og værdsættes. Der påvises endvidere en række potentialer for brobygning mellem forstadens enklaver gennem udvikling af forstadens offentlige rum.

Morgenfruer, persille og tomatplanter dyrkes i disse år på byens tage og rundt om vejtræerne. På brokvartererne indtages fortovet med havestole, krukker og webergriller, og i de nye byområder langs havnen pryder havenisser og privat-skilte nysselige forhaver og terrasser. De nye byboere bruger byrummet som både dagligstue og baghave, og det sætter sit præg på byen. Som antropolog interesserer jeg mig for de sociale normer og praksisser, som aktuelt mødes og brydes i byens byggede miljø, og hvordan nutidens byboere indtager deres omgivelser og omgås hinanden.

Forstadens rum er i dag karakteriseret af en planlægningspraksis, der eksisterer i et spænd mellem en øget mobilitet og stabilitet i hverdagslivet. Bystrukturer på tværs af nationen tiltrækker by borgere, der slår sig ned i det der er levn fra en tid med urban sprawl og splintrende urbanisme, hvor byer spredte sig henover kommunegrænser. De skød sporadisk op langs infrastrukturelle forbindelser såsom vej- og tognet og forbandt by- og landdistrikter. Dette skabte centerperiferien, hvor Allerød er placeret. Denne periferi til hovedstaden har haft afgørende indvirkning på livsformerne i Allerød og tilmed skabt en tidlig bystruktur som udspændt og herfra argumenteres byen som værende en soveby. På en nærlokal skala har den splintrende urbanisme funderet en socioteknisk udvikling, der har taget enklavestrukturer med sig, som har fået et fast greb i den urbane politik nu til dags. Ydermere centrerer det urbane hverdagsliv på tværs af geografiske skalaer, hvormed forstaden bliver strukturelt afhængig af moderbyen København i forhold til uddannelse, kultur, arbejde og infrastruktur. Således er det nærlokale byliv en flygtig og kompleks at planlægge for, hvis den geografiske nærhed til hovedstaden gør det let at blive i storbyen og nyde servicefunktioner og de åbne byrum mellem bygningerne.Dette specialer har omdrejningspunkt i den regionale og lokale urbanisering i Region Hovedstaden. De sidste fem måneder har jeg undersøgt potentialerne og effekterne fra en regional urbanisering. Det teoretiske fundament i mit speciale er præsenteret som en refleksion om fænomenet forstad i den danske kontekst og er nuanceret i relation til de vigtigt socio-tekniske bånd og mobilitetsparadigme i planlægningskontekst. Jeg forstår mobilitet og teknologi som værende en grundsten for at forstå urbane livsformer i forstaden og hvordan disse påvirker den urbane politik og den fysiske by. Spørgsmålet om en omstillingsproces eller en revitalisering i centerperiferien er mere presserende en nogensinde før og jeg argumenterer for, at de offentlige regionale strukturer relaterer omstillingsprocessen i forstaden som en kortlægning af lokale potentialer og ressourcer for at skabe en kreativ og tværfaglig styringspotentiale med elementer af både bottom up processer i rammen af top down tilgange i praksis. Ikke desto mindre forstår jeg en revitalisering i dette speciale udtrykkes som en innovativ måde at håndtere en dobbelturbanisering. Derfor argumenterer jeg for, at urbaniseringen forekommer på flere geografiske skalaer. Det er netop dette der skaber et potentiale for at implementere urbaniseringsstrategier for selv mindre byer udenfor hovedstadsområdet., The suburban spaces are today characterised from a span between increased mobilization and stability in the everyday life. City structures across the nation attracts people to settle down in what is the remains from a time with urban sprawl which brought sporadic and spontaneous urbanization along the railroads and road networks creating the periphery to the capital in Denmark. This created what is now known as the periphery to the capital. Suburban areas were forever connected in ties to the mother city: Copenhagen. On a locale this urban sprawl formed a mono functionalistic ideal of the use of the urban spaces, which dialectically affected the urban policy so that the phenomenon clusters, and edge cities are the buzzwords when it comes to the foundation of suburban areas in Denmark. Furthermore the urban life forms evolved while the technological advancement made travelling through time and space more efficiently. So the phenomenon edge cities take a leading role in accommodating the everyday life, which is closely connected to socio-technical systems. This structural dependency to the mother city when it comes to culture, life forms, infrastructure and work makes the suburban city life elusive and very complex to sustain if the geographical closeness makes it easier to stay in Copenhagen and enjoy the spaces between the buildings. During the past five months I have been investigated the potentials and the disadvantages from the urbanization on a regional scale. I have constructed an investigation from a problem oriented perspective. The theoretical starting point for this thesis is presented as a reflection on the term “suburb” in the Danish context and is clarified in relations to the important socio-technical ties and the mobility paradigm in the planning context. I understand mobility and technology as crucial to comprehend the suburban life forms and how this affects the urban policy in Allerød. The question of the conversion in the planning praxis in the periphery to Copenhagen is more present than ever before and I argue that the changed public administrative structure in the region makes this conversion a matter of mapping the local potentials and resources and create a interdisciplinary public management across both bottom up and top down approaches to the planning praxis. None the less I understand the revitalization in this thesis to be the expression of the innovative ways to handle a double urbanization. Therefor I argue that urbanization is occurring on several geographical scales, which creates a potential to apply urbanization strategies to even smaller cities if the city structure attracts more people over the next decade.

Behovet for flere boliger samt klimaendringer har ført til at norsk fortettingspolitikk oppfordrer til fortetting innenfor tettstedsgrensen og nær kollektivknutepunkt. Stabekk er et av tettstedene i Bærum som skal vurderes for fortetting. Området har en nyoppusset togstasjon med hyppige avganger, godt utviklet busstilbud samt sentral plassering i forhold til Oslo og Sandvika. Altså et naturlig sted for fortetting med mange interesserte utbyggere. Samtidig har området en lang historie og tydelig særpreg både i forhold til landskap og arkitektur, noe som gjør at kommunen og velforeningene er bekymret for stedstap under en fortettingsprosess. I denne oppgaven presenteres to fortettingsalternativer som grunnlag for en diskusjon om hva slags fortetting Stabekk tåler. Til slutt presenteres det endelige forslaget. Målet er å kunne bygge videre på stedets særpreg og samtidig sikre gode bokvaliteter, i form av blant annet attraktive uterom, og tilføre flere boalternativer i et området dominert av eneboliger. Under arbeidet med registrering og analyse har jeg avdekket kvaliteter og utfordringer på Stabekk. Av kvaliteter er det blant annet mye fin og varierende arkitektur, synlig historie, sentral plassering samt god kollektivdekning. Av utfordringer er det bratte terrenget, dårlige solforhold, noe ensartet befolkning, manglende byrom og et sentrum som i for liten grad tar hensyn til myke trafikanter og byliv. Mange av kvalitetene kan også sees på som utfordringer da hensynet til eksisterende bebyggelse og landskap kan hindre utvikling. Studier av kompaktby-modellen og urban designteori gir føringer og anbefalinger til hvordan man kan lykkes med fortetting og bokvalitet, noe som er målet i oppgaven. Teoristudiene har vært veiledende for det endelige planforslaget der gode by- og uterom, tilpasset bygningsstruktur, trygghet, byliv, stedsidentitet og bærekraft er viktige nøkkelord. The need for more housing together with climate change has lead the norvegian densification – politics to urge the need to densification inside the urban boundary and near public transport hubs. Stabekk is a town in the commune of Bærum that needs to be evaluated for densification. Stabekk has a recent refurbished train station with frequent departures, a good developed bus service and a central location relative to Oslo and Sandvika. In other words a natural place for densification with many stakeholders that wants to start building projects in Stabekk. At the same time, Stabekk has a long history and a clear distinctivness relative to landscape and architecture, which makes the commune and resident’s association worried about loss of place under a densification prosess. In this assignment two densification alternatives will be presented as a basis for a discussion about what kind of densification Stabekk tolerate. A final suggestion will be presented at the end of the assignment. The goal is to build upon the areas local identity and at the same time ensure good living qualities and add a variation in housing types in an area dominated by detached houses. Another goal is to make sure that new buildings form attractive urban - and outdoor spaces. During the work with registration and analyzes i uncovered qualities and challenges at Stabekk. Attractive and varying architecture, visible history, central location and good coverage of public transportation are some of the qualities. Steep terrain, poorly earthsun relationship, a uniform population, missing urban spaces and a center with too little consideration of pedestrians and public life. Many of the qualities can also be seen as challenges, for example can the consideration of existing buildings and landscape put a stopper for development. Studies of the compact city model and urban design theory give guidelines and recommendation on how to succeed with densification and living quality, which is the goal in this assignment. Urban life, safety, building structures, place identity, sustainability and functional urban spaces are all important keywords in the final suggestion. M-LA

Bærum er en av flere kommuner i hovedstadsregionen som er utpekt til å ta en vesentlig del av den forventede befolkningsveksten de kommende årene. Dermed må kommunene legge til rette for utbygging og vekst i tråd med nasjonale retningslinjer for fortetting og kompakt byutvikling. På tross av tydelige retningslinjer er det flere eksempler over hele landet på kommuner som ikke klarer å oppfylle disse. Tema for oppgaven er motkrefter til fortetting og problemstillingen tar for seg i hvilken grad stedsidentitet kan være en motkraft til fortetting. For å svare på dette vil det belyses hvilke kvaliteter som vektlegges blant innbyggerne og hvordan dette påvirker arealplanleggingen. For å svare på problemstillingen er det gjennomført forstudium, historisk analyse, dokumentanalyse, dybdeintervju og spørreundersøkelse. Funnene er koblet mot stedsteori og teori knyttet til urban sprawl. Det er også lagt vekt på det historiske perspektivet for å forstå hvordan identitet kan ha utviklet seg over tid. Studien viser at Bærums utvikling har vært preget av et forstadsideal. Natur og landskap samt fellesskap i lokalsamfunn verdsettes som de fremste kvalitetene både i Bærum generelt og av lokalbefolkningen på Gjønnes. Motstanden til fortetting i Bærum dreier seg hovedsakelig om motvilje til å endre de fysiske forholdene og eksisterende strukturer, i følge denne studien kan motstanden være dypere forankret i menneskers sosiale identitet fordi mennesker og steder utvikler identitet i samsvar med hverandre. Hvordan man oppfatter Bærum og Gjønnes påvirker dermed hvordan man oppfatter seg selv. Det knyttes identitet til betydningen av de fysiske omgivelsene og fellesskap i lokalsamfunn. Fortettinger i Bærum oppfattes ikke i tråd med den betydningen lokalbefolkningen vektlegger og utviklingen er dermed i konflikt med forståelsen av seg selv. Det konkluderes med at stedsidentitet kan utgjøre en betydelig motkraft til fortetting. Imidlertid kan stedsidentitet fungere som en del av et større bilde og hvilken betydning man tillegger sted er individuelt og vil variere fra person til person. Bærum is one of several municipalities in the Oslo region which is designated to take a substantial part of the expected population growth in the coming years. Thus, the municipalities must facilitate the development and growth in line with national guidelines for densification and compact development. Despite clear guidelines there are several examples across the country on municipalities that fail to meet these. The topic is counterforces to densification and the research question examines the extent to which identity of place can be a counterforce to densification. To answer this, it looks at the qualities that are emphasized among the citizens and how this affects land use planning. To answer the research question it is carried out preliminary study, historical analysis, document analysis, in-depth interviews and survey. The findings are linked to theory about the phenomenological concept of place and theory related to urban sprawl. It is also emphasized the historical perspective to understand how identity of place may have evolved over time. The study shows that Bærums development has been marked by a suburban ideal. Natural landscape and community in communities valued as the foremost qualities both in Bærum in general and at Gjønnes. Opposition to densification in Bærum concerns primarily the reluctance to change the physical conditions and existing structures, according to this study, the resistance may be deeper rooted in human social identity because people and places develops identity consistent with each other. It tied identity to the importance of the physical environment and community in local communities. Densification in Bærum perceived not in keeping with the importance locals emphasize and development is thus in conflict with the understanding of oneself. It is concluded that identity of place can constitute a significant counterforce to densification. However, local identity function as part of a larger picture and what significance they attach to place individually and will vary from person to person. M-BYREG

Artiklen henvender sig til professionelle byplanlæggere og arkitekter der er interesserede i Aalborg Kommunes arkitektkonkurrence ”City in between”, udskrevet i samarbejde med Realdania. Artiklen tager udgangspunkt i et nyt byteoretisk blik på byen; nemlig mobilitetsvendingen. Der arbejdes ud fra en relationel og mobilitetsorienteret stedsforståelse, hvor hele byens funktionsfelt inddrages (bolig, produktion, rekreation mm.) men ses ud fra en mobilitets- og netværksbyoptik. Selve by- og forstadsbegrebet diskuteres med henblik på en præcisering. Herefter drejer artiklen sig i mod forestillinger om fremtiden da konkurrencen har 2030 som sin tidshorisont. Der diskuteres hvordan utopiske forestillinger der rummer både en kritik- og en rekonstruktionsfase kan inspirere til konkurrencen, såvel som der introduceres til scenarietænkning om hhv. den mulige, sandsynlige og ønskværdige fremtid. Efter denne del vender artiklen sig mod det Østlige Aalborg og diskuterer fremtidige krav og forventninger under overskriften ”Det Østlige Aalborg 2030 – en forstad til verden”.

I detta examensarbete analyseras ett förortsområde respektive den gamla stadskärnan i Vilnius, Litauens huvudstad. I arbetet framgår bland annat att tätheten i Gamla stan är ungefär dubbelt så hög som i de båda modernistiska förorterna Justiniškės och Viršuliškės. Vidare ger Jane Jacobs teorier ledtrådar till vad det är som gör vissa stadsmiljöer och parker mer attraktiva än andra. Bebyggelsens öppenhet och slutenhet analyseras med en ny metod, som grundar sig i en tredimensionell beräkning av hur många procent av himlen man ser från varje given punkt i ett geografiskt område. I examensarbetet presenteras en förtätningsstrategi som kan användas i förnyelsen av storskaliga modernistiska förorter både i Vilnius och internationellt. Förtätningsstrategin tillämpas i ett planförslag för Justiniškės och Viršuliškės. Ett mål i planförslaget är att skapa en attraktiv förstad med urbana kvalitéer. Planförslaget analyseras utifrån aspekterna öppenhet och slutenhet respektive täthet, samt jämförs med dagens situation.

Urban design provides props, requisites and decors for staging the users' performances in space. Design may facilitate or impede specific ways of moving around, interacting with objects and other people, feeling, learning and sense making.The actual design may very well contradict the explicit intentions of decision makers when commissioning, financing or planning new urban environments. Our case, the building of a new city centre for the Dutch city of Almere, illustrates this point. The project was supervised by Rem Koolhaas (OMA) and aimed at branding the city as a truly urban environment with a metropolitan-like allure. The realization og the design nonetheless favors suburbanite qualities of experiencing rather than urbanite ones.

In this thesis we analyze the governmental features of American privatized residential enclaves, Common Interest Developments (CID). This organizational form is primarily characterized by a degree of self-governance that is carried out by a homeowner association as the governing body. Our theoretical framework consists of the philosopher Michel Foucault and his concept of governmentality and sociologist Nikolas Rose with his analysis of contemporary political rationalities through a ‘genealogy of freedom’. In addition, we employ two philosophers who both take point of departure in Foucault’s notion of biopower: Giorgio Agamben and his biopolitical analysis of the state of exception as a modern political paradigm and Gilles Deleuze’s concept of control society as opposed to disciplinary societies. We examine how government is put into practice in CID and what kind of social order and individual and collective conduct is presupposed by and created through this political exercise. We uncover the political and socio-cultural parameters that condition the development of CID in the 19th and 20th century. In continuation of this, we present and analyse the security features and the governmental techniques in CID on the basis of our empirical findings that consist of downloaded governing documents, most importantly Contracts, Conditions & Regulations. The main part of the thesis is a theoretically based analysis of the types of conduct, social order and subjectivities that arise in this particular political organization within a framework of neo-liberalism and security policies. We draw several conclusions on the basis of the manifold analysis. Firstly CID is part and parcel of current security and risk policies in the attempt to capitalize and securitize life which, in many respects, disregards normal political procedures in the name of law and order. Secondly, that CID can be understood as a privileged sector of governance being a part of liberal governance at-a-distance. This political space can be considered a hybrid between the private sector and the market through minimal and rational governance on the one hand and, on the other, a political sector that exercises many governmental functions. Thirdly we consider CID a particular heterotopic space that through an alternate social English abstract 127 ordering produces a homogenous and dissociational space. Finally we analyze the subjectivities in CID within neo-liberal rationalities arguing that the mode of subjectivation is connected to a series of consumption and market technologies whereby the individual selfgovernance and self-realization is promoted. However, we also argue that the subjectivity is not only to be understood within a neo-liberal perspective, since disciplinary and control technologies permeate CID. These technologies produce desubjectivized individuals whose self-advancement and political rights are submitted to a totalitarian and rule-governed regime. In continuation of these points we conclude that the massive governmental structure of CID undermines the neo-liberal ideals of minimal government.

Mölndalsåns dalgång är ett av Göteborgs större och äldre industriområden som inom den närmsta framtiden är aktuell som utvecklingsområde. Dalgången som är Göteborgs kommunikationsstråk mot söder, sträcker sig radiellt från centrum ut mot Mölndal. Området är idag ett relativt osammanhängande och ostrukturerat område med en markanvändning som till största delen utgörs av verksamheter. Genom dalgången rinner Mölndalsån som historiskt sett har fungerat både som transportmedel och kraftkälla. Områdets roll som länk och kommunikationsstråk är även idag minst lika viktig med spårväg, järnväg, bilväg samt cykel- och gångväg som förbinder regionen mot söder. Genom området skär bl.a. E6/E20 samt Västkustbanan vilka båda är delar av viktiga länkar mellan Oslo, Göteborgsregionen och ner till Malmö/Köpenhamnsområdet och vidare till kontinenten. Dalgången upptar en mycket stor yta och sträcker sig mellan både Göteborg och Mölndals kommuner. Då området som en följd av regionens kraftiga befolkningsökning nu står inför en förtätning och fortsatt exploatering, uppstår flera intressanta frågeställningar om områdets framtida roll, stadens struktur och Mölndals identitet. Syftet med följande rapport är därmed att belysa och diskutera staden som struktur, identitet och fenomen, för att ta fram ett förslag till hur Mölndalsåns dalgång mellan Göteborg och Mölndal, kan och bör utvecklas utifrån dess framtida roll i ett snabbt expanderande Göteborg. Rapporten är uppdelad på fem avsnitt. De fyra första avsnitten är stommen i projektet och ligger till grund för det slutliga planförslaget i avsnitt 5. Avsnitt 1 till 5 innehåller följande: Som ett första steg ges en bakgrund till varför dalgången är aktuell i den kommunala planeringen med en beskrivning av den rådande situationen med bakomliggande tankar samt syftet med planen. Uppkomna frågeställningar preciseras och avgränsas. Dagens situation och framtida planer reflekteras i en förutsättningslös visionsstudie, där fyra olika alternativ för områdets framtid presenteras. Vidare görs en mer noggrann beskrivning av området och dess förutsättningar, uppdelat på sju olika rubriker. Mölndalsåns dalgång idag: En beskrivning av området med kartor och fotografier som visar dess läge, karaktär och fysiska struktur. Historia och utveckling: En kort tillbakablick på stadens och områdets historia med hur befolkningen har ökat och staden expanderat. Detta följs av några viktiga stadier i utvecklingen av dalgången. Områdets roll i staden: Vilken roll området har haft och vilken roll den har idag. Tidigare planer och studier i dalgången: En kort redovisning av de strategier och förslag som finns i form av en fördjupad översiktsplan för dalgången, daterad 2000. Utgångspunkter för planering: En beskrivning av befintliga planer och utredningar för Mölndals och Göteborgs kommun samt för hela regionen. Dessutom listas pågående och planerade projekt som berör eller på något sätt kommer att påverka området och en framtida utveckling. Underlag för planering: En inventering av området vilken utgör underlag för vidare analys och planering. Områdets grundläggande egenskaper, fysiska utformning och markanvändning lyfts fram. Struktur: En enkel studie och analys av hur områdets struktur ser ut idag, hur området fungerar, vad som kan utvecklas och förstärkas samt vad som måste förändras och skapas. I avsnitt 3 görs en beskrivning av hur Göteborgs region ser ut idag utifrån en mer planeringsteoretisk synvinkel. Regionens utveckling beskrivs och jämförs med olika stadsformer. Planer och projekt som berör området sammanfattas och blir till övergripande riktlinjer för områdets utveckling. Utifrån riktlinjerna ges en preliminär bild av hur dalgången kan utvecklas med vägar, miljö och bebyggelse. Men för att tydligare förstå områdets framtida roll i staden och regionen och kunna översätta idéerna till en mer konkret plan, ställs tre frågeställningar upp och diskuteras mot två olika teoretiska utvecklingsalternativ. Syftet är att förstå hur olika utvecklingsriktningar och bebyggelsestrukturer kan påverka dalgången och Mölndals identitet som kommun och centrum. Diskussionen grundar sig på litteratur inom planerings- och stadsbyggnadsområdet, bakgrundsstudier samt egna tankar och slutsatser. Diskussionen sammanfattas och de tre frågorna besvaras. Med en bakgrund av avsnitt 2 och diskussionen i avsnitt 3 skisseras några grundläggande idéer för hur området kan planeras. Dessa är uppdelade på trafik, kollektivtrafik & spårväg, parkering, miljö och bebyggelse. Angreppssättet är framför allt i den mer övergripande skalan, och illustrerar bakomliggande tankar, värden och koncept. I det sista och 5:e avsnittet presenteras en övergripande plan för dalgången. Denna redovisar trafiklösningar, grönstruktur och bebyggelse. Planen kan i första hand redovisa en övergripande utvecklingsriktning som förmedlar en idé och ett angreppssätt än den enskilda byggnadens placering. Planen kompletteras med axonometrier och sektioner, samt en strukturplan som förtydligar huvudsakligt innehåll för den nya bebyggelsen. Utbyggnadsetapper diskuteras och övergripande gestaltningsprinciper lyfts fram med enkla skisser, axonometrier och sektioner. En fördjupning av en intressant del av området utvecklas och lyfts fram för att förtydliga angreppssättet. Avslutningsvis sammanfattas kort eventuella konsekvenser av föreslagen plan. Johan Altenius altenius@hotmail.com 070-3098488