Search

Sverige är fortfarande ett av världens mest våtmarksrika länder och har därför ett internationellt ansvar för bevarandearbetet. Däremot försvann huvuddelen av våtmarkerna i södra Sverige på grund av dikningar och sjösänkningar mellan 1800- och 1900-talen. Idag har en del våtmarker restaurerats och nyskapats, men det rör sig oftast om öppna vatten med strandzoner och arealmässigt långt mindre än det som trots allt finns kvar. De få kvarvarande kalkfuktängar har ett stort vetenskapligt och kulturellt värde. En rapport om Skånes rikkärr 2009 redogjorde för att 81 % av länets skyddade rikkärr är i behov av insatser i en eller annan form. Strax söder om Kristianstad sänktes Lyngsjön under början av 1800-talet och värdefulla rikkärr och kalkfuktängar bildades på den gamla sjöbottnen. Dessa marker är utnämnda Natura 2000-områden och kommer att bli skyddade som naturreservat. Floran är både art- och individrik och det är bland annat den rika förekomsten av orkidéer gör markerna skyddsvärda. För att bidra till kunskapsunderlaget för framtida skötsel- och bevarandeåtgärder studerades litteraturen och kärlväxterna undersöktes längs tre transekter. Resultatet visade att majoriteten av kärlväxterna som finns där är mer gynnade av bete än av slåtter. Många av arterna visade på en god hävd men det fanns inslag av bladvass Phragmites australis och andra konkurrensstarka växter som har möjlighet att ta över området på ett oönskat sätt. Målsättningen för markerna är att långsiktigt bevara och utveckla områdets naturvärden knutna till ett kulturpåverkat landskap. Här finns en lång tradition av odling och hävd med bete och slåtter. Betesupplägget behöver utvärderas för att ta hänsyn till floran och det finns behov av kompletterande skötsel när betesdjuren inte räcker till för att bevarandestatusen ska kunna upprätthållas.

Gotland is the richest place in the world when it comes to wooded meadows. Traditional management with haymaking and raking for centuries have turned wooded meadows into exceptionally species rich habitats in the agricultural landscape. Since the early 1900’s the area of managed meadows has decreased rapidly. The aim of this study was to investigate if there are differences between continuously managed areas and areas that had been left out, in Lojsta and Gerum on southern Gotland. The results show that there are significant differences in species diversity between the two types of management in both meadows. There was also a relationship between the two parameters temperature and growth. The conclusion of this study is that if it is of interest to conserve wooded meadows with all its species, it is important to continue with the yearly cycle of traditional management.

Jämtlandsmaskros (Taraxacum crocodes) är en flerårig växt, som endast är känd från Sverige och Norge och därav nordisk endem. Huvuddelen av lokalerna finns i landskapen Medelpad, Härjedalen, Jämtland och Lappland. De viktigaste miljöerna för jämtlandsmaskros utgörs av steniga eller grusiga stränder och strandängar vid oreglerade eller svagt reglerade vattendrag och sjöar. Inom centrala Jämtlands kalkbergrundsområde påträffas jämtlandsmaskrosen även i kalkfuktängar, som sköts med slåtter eller bete samt i kalkblekemiljöer. Den största enskilda faktorn bakom jämtlandsmaskrosens tillbakagång är vattenkraftens exploatering av vattendrag och sjöar. Därnäst i betydelse för jämtlandsmaskrosens tillbakagång kommer upphörd hävd av naturliga fodermarker. Viktiga åtgärder som föreslås är hydrologisk återställning av vattendrag och förbättrade rutiner hos myndigheter avseende artskydd vid tillsyn av pågående vattenreglering samt fortsatt skötsel av lokaler som är hävdberoende.

Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet- del 2 Nedre Dalälven

Konsekvenserna av hävd på biologiska värden vid nedre Dalälven Nedre Dalälven, Gävleborgs län, Uppsala län

Botanist Kjell-Arne Olsson inventoried the plant fen ragwort Senecio paludosus 1983 in Scania andfound a big number of locations within Biosphere Reserve Kristianstad Vattenrike. In 2012, a reinventoryof the 1983 survey was carried out to study whether there has been any change in the fenragwort population in Kristianstad Vattenrike since the last inventory. The results show that therehas been no overall change in the number of fen ragwort in Kristianstad Vattenrike, on certainpremises they have increased in number while in others they have fallen. However, the inventoryshows that almost half of the locations with fen ragwort have disappeared during the same period.The main reason for this is that fen ragwort did not manage to competitive with other vegetation,taking in consideration this has been smaller premises with young plants. In addition to competitionother factors such as prolonged high water, grazing and caterpillars from Tyria jacobaeaecontributed to the decrease. Despite this the future looks stable for fen ragwort in KristianstadVattenrike where several very strong premises exist in the region.

Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet Nedre Dalälven

Det har skett en stor förändring inom det svenska jordbruket det senaste seklet, traditionell slåtter och beteshävd har nästan upphört helt. Förändrad markanvändning orsakar habitatförlust för många växter och djur. Slåtter och betesmarkerna som hör till de artrikaste växtsamhällena i Sverige hotas av igenväxning. I denna uppsats studerar jag Länsstyrelsen i Jämtlands läns uppföljning av den starkt hotade orkidén brunkulla (Gymnadenia nigra) som är en hävdgynnad art på tillbakagång. Studien baseras på intervjuer med anställda på Länsstyrelsen i Jämtlands län samt de inventeringsdata man samlat inom uppföljningen. Jag har utvärderat om resultaten från Länsstyrelsens uppföljning uppfyller det syfte som inventeringarna ursprungligen hade. Jag har studerat inventeringsdata och analyserat metodiken i relation till vetenskapliga rekommendationer samt genomfört statistiska tester. Jag har funnit att nuvarande uppföljning har brustit i genomförandet samt i anpassningen av inventeringsmetodiken mot inventeringarnas syfte. I kombination med den hitintills korta mätperioden har detta resulterat i att ingen populationstrend kunnat utläsas och att effekter av hävd och andra miljövariabler inte kan utvärderas på ett tillfredställande sätt. Swedish agriculture has gone through major changes of practices in the last century. Traditional haymaking and grazing have almost ceased and the land-use change is causing a loss of habitat for many plants and animals. These semi-natural landscapes belong to the most diverse plant communities in Sweden and many pastures and meadows are threatened by overgrowth. In this paper, I study the Jämtland County Administrative Board´s monitoring of the endangered Black Vanilla Orchid (Gymnadenia nigra) which is a grassland species in sharp decline. The study is based on interviews with employees of the Jämtland County Administrative Board and on the inventory data that has been gathered in the monitoring project. I have evaluated if the collected data can fulfil the original purpose of the monitoring project. I have studied and analysed the data and monitoring methodology in relation to scientific advice, and performed statistical tests. I have found that the monitoring method was unsuccessful in addressing the underlying purpose. In combination with the short period of monitoring, it is not possible to evaluate the effect of management and other environmental variables on the status of G. nigra.

BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS Marvin Martins The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass. The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds. There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm3 methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result. BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS Marvin Martins Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset. Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten. Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm3 metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.

BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS Marvin Martins The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass. The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds. There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm3 methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result. BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS Marvin Martins Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset. Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten. Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm3 metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.

Slåtterängen är en av Sveriges mest artrika marker. Artrikedomen uppstår genom att näringen i marken minskas. Detta sker genom att ängen årligen slås med lie eller slåtterbalk och sedan eventuellt efterbetas. På en slåtteräng finns värdväxter för mängder av insekter. Med tanke på den drastiska minskningen av ängsmarker som skett under 1900-talet, finns det risk för att många av dessa insekter dör ut i Sverige. Syftet med detta arbete är att ta reda på om och i så fall på vilket sätt riktade åtgärder för skötsel av ängar skulle kunna gynna den biologiska mångfalden. Jag har genom litteraturstudier tagit reda på vilka ängs- och betesmarksväxter som är värdväxter och / eller nektarresurser för fjärilar och vilken geografisk utbredning dessa växter har. Jag har även undersökt och beskriver hur en äng restaureras, hävdas samt hur den kan hävdas för att gynna insekter, specifikt fjärilar. Av litteraturstudien framgår att många av fjärilarnas värdväxter kräver en näringsfattig miljö och därför gynnas av hävd. De traditionella slåttermetoderna räcker dock inte när det gäller fjärilar utan det krävs en anpassad skötsel av ängen. Detta inkluderar bland annat att noga välja tidpunkt under säsongen för slåttern, baserat på värdväxternas och fjärilarnas livscykler samt att ta hänsyn till de speciella krav på omgivningens variation och utformning som fjärilar har.

One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands. En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.

I odlingslandskapet finns en mångfald av värdefulla historiska lämningar och småbiotoper som uppkommit genom långvarig och traditionell skötsel. Enligt de av riksdagen antagna miljömålen ska dessa värden bevaras för kommande generationer. Eftersom man varit osäker på om befintliga kunskapsunderlag räcker för att följa upp odlingslandskapets miljömål, har Länsstyrelsen i Kalmar län genomfört det tvärsektoriella projektet Agrarhistoriska lämningar och småbiotoper i ett landskapsperspektiv. Den dokumentation som görs inom Landsbygdsprogrammet är idag den viktigaste och mest detaljerade kunskapskällan om odlingslandskapets värden. Kunskapen om dessa värden är dock begränsad till de marker för vilka det sökts och beviljats miljöersättning. Syftet med projektet har därför varit, att uppskatta hur stor andel av dessa värden inom hela odlingslandskapet som vårdas samt hur mycket som finns dokumenterat om dem. Utifrån denna erfarenhet har det varit möjligt att lyfta fram förslag på vilka kunskapsunderlag som krävs för att följa upp berörda miljömål. En metod har utvecklats för att i fält undersöka hur många agrarhistoriska lämningar och småbiotoper som är så väl vårdade och bevarade, att de kan bidra till att uppfylla miljömålen. Inom ett antal väl avgränsade områden i Kalmar län har först en dokumentation gjorts av de värden som fanns där samt hur väl vårdade de var. Därefter har fältresultaten analyserats för att se vilken övrig dokumentation som finns om dessa värden i andra källor, främst inom Landsbygdsprogrammet. Gamla inägomarker till 15 byar väl spridda över länet har utgjort referensområden. Lämningar och miljöer som stenmurar, odlingsrösen, diken, hamlade träd och småvatten har dokumenterats, eftersom de både har höga kulturhistoriska värden och är värdefulla som småbiotoper. Deras karaktär och läge har noterats i fält tillsammans med uppgifter om ifall de vårdas samt vilket markslag de ligger i. Resultatet av undersökningen har visat, att tre av fyra av alla dokumenterade historiska lämningar och småbiotoper var vårdade i enlighet med miljömålen. Något mer än hälften av dessa vårdade lämningar låg i betesmarker, ungefär en tredjedel i åkermark och resten i igenväxta eller skogliga marker. Det visade sig även att knappt hälften av alla lämningar låg i marker med miljöersättning. Utgår man enbart ifrån de lämningar som vårdades låg lite drygt hälften i marker med miljöersättning. Det betyder att många värden därför vårdas utan ersättning från Landsbygdsprogrammet. Den allra största andelen lämningar som återfanns i marker med miljöersättning hade ersättning för vård av värdefulla betesmarker, endast en mindre del hade ersättning för vård av värden i eller i anslutning till åkermarker. Fältdokumentationen med efterföljande analyser har visat, att den ersättning som bäst fångar marker med kulturhistoriska lämningar och småbiotoper därför är betesmarksersättningen. Denna ersättning dokumenterar dock bara värden i marker som har vad man kallar särskilda värden, vanligtvis en hävdgynnad flora. Bara ungefär hälften av alla betesmarker med miljöersättning har särskilda värden i Kalmar län. Därför kan man inte heller vara säker på att alla värden som ligger i marker med miljöersättning verkligen finns dokumenterade inom Landsbygdsprogrammet. I miljöersättningen för värdefulla natur- och kulturmiljöer, som ges för vård av värden i eller i anslutning till åkermarker, finns ett betydligt mer detaljerat underlag över värdefulla lämningar än i betesmarksersättningen. Denna kulturmiljöersättning omfattar dock bara en mindre del av alla marker med miljöersättning. Betesmarksersättningen och kulturmiljöersättningen för åkermarker dokumenterar visserligen delvis samma värden, men kunskapen inom de båda ersättningarna är tyvärr svår att kombinera med varandra. Denna undersökning har visat att de flesta värdefulla lämningarna vårdas i enlighet med miljömålen, även om det i många fall sker utan miljöersättning. Detta är givetvis mycket positivt, men innebär samtidigt att det är svårare att övervaka utvecklingen av dessa värden enbart utifrån den dokumentation som finns inom Landsbygdsprogrammet. Om miljömålen ska kunna följas upp utifrån ett landskapsperspektiv, måste det därför finnas kunskapsunderlag som är så detaljerade att de kan följa tillståndet för hela odlingslandskapet. Inte bara för de marker där det finns dokumenterade vårdinsatser inom Lantbruksprogrammet. Med den metod som tillämpats i detta projekt kan man på regional nivå uppskatta hur både agrarhistoriska lämningar och småbiotoper vårdas och bevaras. Metoden kan därför vara en möjlighet att bättre bevaka att odlingslandskapets miljömål nås. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands. En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.

Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter. I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex. Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet inte är (signifikant) sämre än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till vilka arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att samma arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes. Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd. As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species. In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index. No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar. Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.

För tredje gången genomfördes inventering av häckande fåglar på de gotländska strandängarna. Samtidigt bedömdes hävden enligt en fyrgradig skala. Samtliga ytor inventerades av samma två personer som vid tidigare tillfällen. Utav de utvalda arterna (änder, vadare,trutar, måsar, tärnor och gulärla) häckade totalt knappt 6500 par, vilket innebär en minskning med ca 1500 par jämfört med 1996 och 2001. Denna ca 20%-iga minskning är isig oroande, men än mer alarmerande är de kraftiga minskningar som skett för några redan ovanliga arter.Mest kritiskt är det för vadarna brushane, sydlig kärrsnäppa och rödspov. Med den minskningstakt som rått de senaste fem åren kommer dessa arter inte finnas kvar somhäckfåglar på Gotland om fem till tio år! Skälet till minskningen är inte alldeles uppenbar utifrån dessa inventeringar. Hävden har inte förändrats de senaste fem åren om man jämför alla inventerade områden. Däremot har vissa områden blivit alltmer välhävdade och därhar också, i en del fall, fågeltätheten avtagit. Det finns dock inga tydliga samband mellan hävd och fågeltäthet.Faktum är dock att för de mest utsatta vadarna torde måttligt hävdade ytor, där tuvor av fjolårsgräs tillåts finnas kvar, vara klart mest lämpade. Alltför hårt betade ytor, vare sig det är bete av nöt eller gås, gynnar endast vissa arter. Predation och inavel kan vara andraanledningar till de minskade antalen vadarfåglar. Bland de arter som glädjande nog uppvisar positiv utveckling märks främst snatterand, grågås och vitkindad gås. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Detta examensarbete har utförts av Johan Arvidsson, Marcus Leidefeldt och Tobias Unosson, studenter vid Innovations- och designingenjörsprogrammet vid Karlstads universitet. Arbetet omfattar 20 högskolepoäng varav 5 poäng är en fördjupning i ergonomi, semantik samt retorik och presentationsteknik. Projektet genomfördes under vårterminen 2006 och motsvarar 20 veckors heltidsstudier. Uppdragsgivare för examensarbetet var HAVD AB (Hedenberg Advanced Vehicle Design) som är ett produktutvecklingsföretag inom fordonsindustrin. Handledare var Ingemar Carlson från HAVD och Lennart Wihk från Karlstads universitet. Projektet utfördes även i samarbete med Volvo Lastvagnar AB. Uppdraget som studenterna erhöll gick ut på att förbättra och utveckla in- och ursteget på en Volvolastbil av modell FH. Målet med projektet var att bygga en fungerande prototyp av lösningen på en befintlig lastbil som kunde visas upp på examensutställningen i Karlstad den 30 Maj 2006. Studenterna fick inledningsvis en kort utbildning i projektledning som företaget anordnade i sina lokaler i Mölndal. I samband med detta fick gruppen ta del av en ny utvecklingsmetod som hade sina rötter i fordonsindustrin. Denna metod användes sedan under projektets gång som delades in i tre faser: idéfas, förstudiefas och genomförandefas. Mellan varje fas fanns en viktig punkt kallad grind då viktiga beslut fattades i samråd med företaget. Projektet resulterade i ett mekaniskt eldrivet steg på sidan av lastbilen som transporterar chauffören upp till sin hytt på ett snabbt och säkert sätt. Lösningen döptes till ECA, Ergonomic Cabin Accesss. Slutresultatet är framtaget med fokus på förarens ergonomi och har hög realiserbarhet då det består av befintliga komponenter. Kärnan i konstruktionen är en linjärenhet som omvandlar en roterande kraft till en linjär rörelse. Konstruktionen anpassades till Volvos FH-modell genom att placeras vid dagens befintliga tre steg, vid den så kallade instegslådan. Projektgruppen arbetade fram ritningar med förslag på konstruktion och infästning för detta koncept. En lista på tänkta komponenter med en ekonomisk kalkyl togs också fram. Slutresultatet presenterades hos HAVD i Mölndal och på Karlstad universitet i samband med examensutställningen den 30 maj 2006. Gruppen kunde dessvärre inte genomföra ett prototypbygge av ekonomiska skäl då uppdragsgivaren inte hade de resurser som krävdes. Examensarbetet ECA resulterade istället i ritningar, renderingar, animeringar och denna akademiska rapport. This degree project was performed by students of the Innovation and design engineering programme on Karlstad University, Sweden. Group members have been Johan Arvidsson, Marcus Leidefeldt and Tobias Unosson. The degree project consisted of 20 weeks of work of which 5 was an individual study in literature. The project carried out during the spring of 2006. Assigner for the project was Hedenberg Advanced Vehicle Design, HAVD, who is a development company serving the vehicle industry and specializing in interior parts and trim. Contacts were Björn Hedenberg and Ingemar Carlson, HAVD. Examiner at Karlstad University was Lennart Wihk. The project was also collaboration together with VOLVO Truck Car Corp in Gothenburg. The task the students were given was to improve and develop a new solution for truck drivers, getting in and out of high trucks. A goal with the project was to build a functioning prototype on a VOLVO truck to be shown at the exhibit for degree projects in Karlstad, May 2006. In this project the students participated in a project management course given by HAVD in their facilities. The group toke part of a new development method originated from the vehicle industry. This method was used as a frame for the entire project and consisted of three phases, the idea phase, research phase and the realization phase. Between each phase of the project there was a point called a gate, in which important decisions were maid in the group together with HAVD. The project resulted in a mechanical lift, mounted onto the side of the truck transporting the driver safely up and down. The solution was named ECA, Ergonomic Cabin Access. Drawings for the concept and its mounting were completed along with an economic calculation. The final result is developed with focus on the driver ergonomics with a sensible construction using available components. The core in the construction is the so called linear motion drive. This device transforms a rotating force into a linear motion. The concept was adapted to fit a VOLVO truck by replacing the trucks previous three footsteps. The final concept was presented at HAVD and Karlstad University at the exhibit for degree projects, 30 May 2006. The concept could not however be built into a prototype due to financial reasons. The degree project ECA resulted in drawings, renderings, animations and this academic report.

Hösten 2002 genomfördes telefonintervjuver med 39 personer i Örebro län som äger/representerar gårdar med ängar.Syftet var att få ett underlag till arbetet med de miljömål som finns för ängar genom att ta reda på vilka ängsbrukarna är, varför de hävdar sina ängar i dag och vad de tänker om framtiden. Jämförelser har också gjorts med Västra Götalands län där en liknande undersökning genomfördes 2000- 2001. På de 39 gårdarna finns sammanlagt ca 100 ha ängsmark fördelad på 86 skiften. De innefattar ängarna som var med i Ängs- och hagmarksinventeringen och/eller hade miljöstöd för slåtterängar (t.o.m. år 2001). De 14 skiften som ligger inom skyddade områden och som var med i Ängs- och hagmarksinventeringen redovisas också delvis i rapporten. Den sammanlagda arealen för dessa är 45 ha. 2002 var 90 % av de utvalda skiftena hävdade som äng. Om 5 år trodde brukarna att 85 % av ängarna fortfarande hävdas - om 25 år endast hälften! Enligt förslaget i de regionala miljömålen för Örebro län ska arealen hävdad ängsmark till år 2010 vara 350 ha, d.v.s. en fördubbling av den ängsareal som beräknas finnas i länet i dag (2004)! Hur ska vi klara det? Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Denna inventering är genomförd som en återinventering av 1998 års inventering där förekomst icke förekomst konstaterades av 46 kärlväxtarter i 49 gotländska ängen (Hedgren och Gralén 2001, Lännstyrelsen i Gotlands län, Livsmedelsenheten, rapport 2001:2). Syftet med återinventeringen är att påvisa eventuella skillnader mellan åren som skulle kunna hänvisas till faktorerna nämnda ovan, d v s ändrade markförhållanden orsakat av kvävetillförsel och/eller ändrade skötselmetoder. Årets inventering (fältarbetet) genomfördes under perioden 16 juni - 6 juli, 2004. Metoden gick ut på att konstatera huruvida ett antal utvalda indikatorarter (kärlväxter), såväl hävdgynnade som ohävdgynnade, förekom eller ej inom 60-100 stycken 0,5 x 0,5 m stora rutor fördelade längs en 30-50 m lång bandprofil. I de flesta fall inventerades två bandprofiler i varje änge. Samma 46 arter som valdes ut till 1998 års inventering användes även vid denna inventering. Av dessa uppfattas 14 arter som starkt hävdgynnade, 22 arter som måttligt hävdgynnade och 10 som svagt hävdgynnade eller gynnande av ohävd och/eller gödsling.Totalt noterades förekomst/icke förekomst av de 46 utvalda kärlväxtarterna i 6556 st 0,5 x 0,5 m stora rutor i 88 bandprofiler. Hela inventeringens resultatet redovisas i bilaga 1. De arter som noterades i flest rutor var svinrot (51,4 % av rutorna), brudbröd (44,9 %) och höskallra (39,1 %). Tre av de utvalda arterna - småfingerört, sandmaskros och backnejlika - återfanns inte i någon ruta. Detsamma gällde vid inventeringen 1998. Då konstaterades att dessa tre arter snarare hör hemma i magra betesmarker och inte i slåttermarker (Hedgren och Gralén 2001). De starkt hävdgynnade arterna har ökat i förekomst, i medeltal 0,99 %, vilket är signifikant skilt från de måttligt hävdgynnade arterna som minskat med 2,26 % (t = 2,39, p < 0,05) och de svagt hävdgynnade arterna som minskat med 5,11 % (t = 3,84, p < 0,001), (figur 1). Skillnaderna i förekomst mellan de måttligt och svagt hävdgynnade artgrupperna är inte signifikant (t = 1,54, p > 0,05). Bland de starkt hävgynnade arterna visar merparten av de 14 arterna en svag tendens till ökning. Skillnaderna är dock ytterst små och förändringen av förekomsten är mindre än plus/minus 4,0 procentenheter. Den största ökningen gäller darrgräs (+6,8 %) och höskallra (+6,5 %),(tabell 3). Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Den betade strandängen utgör en av vårt lands allra fågelrikaste miljöer. Samtidigt är det en miljö som på många håll är starkt hotad. Om beteshävden minskar eller upphör, växer strandängen snabbt igen med buskar, sly och högvuxet gräs, något som missgynnar många fågelarter, bl.a. vadare som tofsvipa, större strandpipare, strandskata och skärfläcka.Vid den landsomfattande inventeringen av de kvarvarande ängs- och hagmarkerna som genomfördes 1987-1992 påträffades omkring 8 500 hektar havsstrandäng. Av dessa fanns drygt 1 600 hektar (20%) på Gotland och drygt 4 700 hektar (55%) på Öland. Att dessa båda öar har 75% av Sveriges totala strandängsareal innebär ett specielltansvar såväl för att bevara de havsstrandängar som ännu finns kvar, som för att bevaka om det sker några förändringar av havsstrandängens fauna och flora.Som en del i denna övervakning lät Länsstyrelsen 1996 genomföra en omfattande inventering av de gotländska strandängarnas häckfågelfauna, vilken nu upprepades 2001. Tanken är att denna typ av strandängsinventering ska återkomma vart femte år, för att på så sätt kunna följaoch upptäcka eventuella förändringar i fågellivet.De 119 strandängsområden som valdes ut 1996 återinventerades nu 2001, även detta år var tidpunkten vår och försommar. Inventeringen inriktades på följande fågelgrupper (samma som 1996): svanar, gäss, simänder, vadare, måsfåglar, tärnor samt gulärla. Inventeringarnautfördes återigen av Tuomo Kolehmainen (TK) och Lars Tydén (LT). Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Flygbildskartering av lövskogar, ängar och hagmarker, inventering av epifytiska lavar, dokumentation av hamlade träd samt beskrivning av några särskilt värdefulla områden i Bunge, Bäl och Tofta socknar på Gotland. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Genomgång av historisk och nuvarande vegetation i Fide prästänge på södra Gotland. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Inventering av kärlväxtfloran vid Medebys i Hall socken på norra Gotland. Inventeringen syftar till att skapa underlag för att bedöma påverkan på vegetationen vid planerat bete från hjort och mufflonfår. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05