Search

Syftet med vårt arbete har varit att undersöka hur lågstadielärare bäst planerar sin religionsundervisning så inkluderande som möjligt i relation till hur Sveriges religiösa mångfald ser ut idag. Vi kommer generellt skriva om inkludering i relation till religionsundervisningen utifrån ett elevperspektiv där våra valda forskningsartiklar kommer att ligga till grund för arbetet. Men vi kommer också ta upp hur lärare påverkar eleverna genom sitt sätt att planera undervisningen. Arbetets metod består av en systematisk litteraturstudie där vi genom valda sökord sökt fram våra forskningsartiklar i olika databaser. Frågeställningen som genomsyrar hela arbetet är att undersöka hur lågstadielärare kan planera och undervisa om skolämnet religionskunskap där ambitionen är att inkludera alla individer oavsett religiös bakgrund. Resultat- och analyskapitlet har skrivits utifrån tre huvudrubriker som under arbetets gång framställts då valda artiklar bearbetats. Huvudrubrikerna är religiös mångfald och mångkulturs påverkan på skolan, socialt lärande i relation till religionsundervisningen samt lärarens roll i religionsundervisningen. Under dessa tre huvudrubriker presenteras valda artiklar för att svara på arbetets frågeställning. Vidare i slutsatser och diskussionskapitlet diskuteras och problematiseras artiklarnas innehåll och därmed har ett vidare forskningsområde diskuterats fram. Forskningsområdet blir att undersöka hur pass mycket ens uppväxt egentligen påverkar inom religiösa övertygelser och tankar kring religioner.

Många barn i Sverige deltar i någon form av organiserad idrott och fysisk aktivitet på fritidenmen barn med autism har svårt att hitta sin plats i föreningsidrott och därmed få tillräckligtmed fysisk aktivitet som främjar deras hälsa. Detta arbete syftar på att undersöka vilkabarriärer som barn med autism möter för att delta i organiserad idrott och fysisk aktivitet påfritiden ur deras föräldrars perspektiv. För denna studie har ett kvalitativt förhållningssätt valt.Semistrukturerade djupintervjuer har genomförts med fem föräldrar till barn med autism föratt samla in data om deras erfarenheter och tankar kring deltagande av deras barn iorganiserad idrott på fritiden. De valda intervjufrågorna har en koppling till tidigare forskningsom använts i denna studie. Deltagarnas svar på samtliga frågor har kategoriserats för attunderlätta jämförelse och analys av relevanta teman som kommit fram på intervjuerna isamband med studiens syfte. Resultaten från studien visar att flera olika faktorer påverkarbarnens upplevelser av deltagande i organiserad idrott och att dessa upplevelser läggergrunden för barnets relation till idrott och fysisk aktivitet. Resultaten tyder också på ett behovav kunskap och prioritering av inkluderande arbete i föreningarnas agenda. Några slutsatsersom kan dras i denna studie är att ökat kunskap genom utbildningsinsatser för personerinblandade i barnidrott på alla nivåer från tränaren på fältet till styrelserna om hurföreningarna kan bemöta och inkludera barn med autism i deras idrottsverksamheter samtanpassningar i idrotten som mindre grupper, mer personal eller flexibla träningsupplägg kanbidra till att barn med autism känner sig mer välkomna och motiverade att delta i idrott ochfysisk aktivitet på fritiden. Vidare lyfts en diskussion om föreningarnas ansvar i samband medsitt uppdrag om att tillgängliggöra idrotten för alla och om vilka andra aktörer bör bära ansvarför att uppfylla detta uppdrag.

Dagens klassrum blir mer och mer mångkulturella, vilket betyder att vi som blivandelärare måste skapa kunskap om hur religionsundervisning kan bedrivas på ettinkluderande och värderingsfritt sätt. Syftet med texten är att genom kvalitativaintervjuer synliggöra de eventuella normer och skillnader som finns i det mångkulturellaoch det monokulturella klassrummet. Genom tolkning av både tidigare forskning samtvår intervjustudie har vi med hjälp av våra frågeställningar kunnat undersöka hurreligionsundervisning bedrivs på olika skolor samt hur olika elevgrupper påverkarupplägget. I analysen presenterar vi citat från de olika informanterna från intervjuerna,samtidigt som vi belyser likheter och skillnader mellan de två skolorna. För att få framsvaren på våra frågeställningar har vi skapat en helhetsbild där vi inkluderat svaren frånintervjuerna samt den kunskap vi fått från den tidigare forskning. Utifrån det gjorde vien analys och kom fram till ett resultat. Resultatet visade att det finns skillnader på hurundervisning i religion bedrivs beroende på hur mångkulturellt ett klassrum är. Baseratpå det resultatet har vi dragit slutsatser om hur religionsundervisning bedrivs samt hurden blir inkluderande i det mångkulturella klassrummet.

Inkludering är en process som innebär att man skapar möjligheter för alla elever oavsett deras olika kompetenser. Som lärare bör man ta hänsyn till elevers olikheter och att den religiösa mångfalden i klassrummet ska ses som tillgång till resurser för att vidareutveckla elevernas kunskaper i undervisningen. Denna studie gjordes för att undersöka hur inkludering kan se ut i religionsundervisningen, med ett särskilt fokus på elever med olika bakgrunder. För att kunna undersöka studiens syfte skapades två frågeställningar:Hur ser lärare på inkludering i religionsundervisning i klasser inom F-3 som specifikt präglas av mångfald? Vilka möjligheter respektive utmaningar upplever lärare att inkludering skapar i religionsundervisning i mångkulturella klassrum? För att få svar på dessa frågeställningar intervjuades fyra olika lärare med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska ramen för studien utgår från interkulturell pedagogik som handlar om att främja en lärandemiljö som är byggd på öppenhet, förståelse och ömsesidig respekt för allas likheter och skillnader. I religionsundervisningen betonar alla lärare vikten av att visa respekt för olika religioner, exempelvis genom att undervisa om likheter mellan de abrahamitiska religionerna. Dock menar några lärare att de även stöter på utmaningar med inkluderande arbetssätt som bland annat studiebesök till religiösa platser och att balansera ämnesinnehållet med elevernas personliga erfarenheter. Vidare drogs slutsatser att inkludering, särskilt i samband med mångfald, bör vävas in i religionsundervisning för en undervisning som bjuder in till elevers vidareutveckling av ämnet. Slutligen kritiseras och diskuteras svaren som lärarna har gett i samband med tidigare forskning och även förslag till att forska vidare om ämnet lyfts upp.

Denna studie undersökte kvinnors upplevelser i sin yrkesroll och vilka strategier de använder för att anpassa sitt beteende för att balansera sin professionella roll med sin inre identitet. Genom semistrukturerade intervjuer med 10 kvinnor från två olika IT-företag undersöktes hur företagskulturen kan påverka kvinnors känslor om inkludering och karriärmöjligheter. Tidigare forskning hade visat att det fanns en rad olika utmaningar som kvinnor som arbetar inom mansdominerade branscher möts med i sin vardag. Utmaningarna varierar men i främsta hand visade det sig att kvinnorna har upplevt hinder kring traditionella könsnormer, bristande kvinnlig representation och osäkerhet om karriärmöjligheter. Empirin som samlades in från intervjuerna analyserades med hjälp av teorier och begrepp från Yvonne Hirdman, Erving Goffman och Arlie Hochschild för att förstå de personliga berättelserna om kvinnornas upplevelser. Tillämpning av genussystemet, det dramaturgiska perspektivet och emotionellt arbete tillät utforskning av kvinnornas tankar kring kön, identitet och företagskultur inom IT. Resultatet av den föreliggande studien indikerade att kvinnors upplevelse av sin professionella roll och identitet förändras över tid. För vissa av kvinnorna har diskussioner kring inkludering och jämställdhet kontinuerligt varit en fråga som har en stor inverkan på deras välmående på arbetsplatsen. Andra kvinnor framhöll en positivitet kring karriärmöjligheter, samtidigt har de flesta reflekterat över utmaningar med att balansera mellan familjeliv och arbetsliv. Slutligen har det noterats att kvinnors strategier för att hantera sin arbetsmiljö varierar, vilket beror på både individuella och strukturella faktorer.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med särskilt stöd och vilka verktyg som används i praktiken. I bakgrunden redovisas förskolans styrdokument, relevanta begrepp, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt och som berör ämnet vi forskat i. Studien utfördes genom intervju av fyra förskollärare från två olika städer i Sverige. Genom analys av intervjuerna framkom ett antal huvudkategorier och underkategorier. Huvudkategorierna är: förskollärarens arbetssätt för inkludering, förskollärarens egen uppfattning av inkludering, verktyg förskolläraren använder, likheter och skillnader. Resultatet påvisar en gemensam syn hos respondenterna av inkludering, hur viktigt det är för barnens sociala sammanhang och för känslan av samhörighet. De verktyg som respondenterna använde sig av var bilder och TAKK för att underlätta för barnen i olika undervisningssituationer. Även miljön och respondenterna själva ansågs som viktiga verktyg för att underlätta för alla barn och inte enbart barn i behov av särskilt stöd.

Föreliggande arbete tar avstamp i tidigare forskning som behandlar hur skolan bemöter elever med svenska som andraspråk. Både forskning samt diverse myndigheter rapporterar om att barn med utländsk bakgrund utsätts för trakasserier, diskriminering samt rasism i svensk skola. Detta strider mot ett av skolans mest fundamentala arbete, det vill säga demokratiuppdraget. Uppsatsen undersöker vad svenska som andraspråkselever och skolledare på en gymnasieskola i ett multikulturellt, urbant område har för uppfattningar samt erfarenheter av interkulturellt arbete samt inkludering. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, där två elevgrupper samt en grupp med rektor och biträdande rektor intervjuades. Resultatet indikerar att det finns en avsaknad av interkulturellt arbete på skolan, samt att skolledarna har en svag- samt formell syn på begreppet inkludering, som främst fokuserar på det arbete som explicit går att hitta i diverse styrdokument som skolledningen har skyldighet att följa. En eventuell förklaring till detta kan vara att inkludering i relation till mångfald samt interkulturalitet är mer diffust uttryckta i exempelvis GY11 och därför blir det upp till den enskilda rektorn hur man ska tolka och arbeta med dessa frågor.

Denna studie undersöker hur förskollärare uppfattar anpassningen av förskolan för barn i behov av särskilt stöd i undervisningen och om det främjar inkludering i förskoleutbildningen. Utgångspunkten är en kvalitativ forskningsansats, där datainsamlingsmetoden utgår från semistrukturerade intervjuer och från det sociokulturella perspektivet. Informanterna som medverkar i studien är förskollärare från fem olika förskolor. Deras deltagande ger studien en mångfald av perspektiv och erfarenheter från olika pedagogiska verksamheter. Den kvalitativa datan som har framkommit i studien har transkriberats, reducerats och tematiserats. Denna metod bidrar till en rikedom av insikter som resulterar till en fördjupad diskussion om och hur förskollärare kan skapa en stödjande miljö för alla barn, särskilt till de barn som behöver extra stöd för sin utveckling och inkludering. Resultatet av studien visar på flera betydelsefulla aspekter inom förskolepedagogiken. Resultatet visar att samtliga förskollärare betonar vikten av ett nära samarbete med specialpedagog och vårdnadshavare för att skapa en helhetssyn och integrera olika perspektiv i utformningen av lärmiljöer som stödjer varje barn. En central observation är den varierande användningen av tydliggörande pedagogik, vilket indikerar behovet av variation och flexibilitet för att möta individuella behov och samtidigt främja inkludering. Slutsatsen av detta indikerar på att denna variation speglar det komplexa kravet på att balansera hänsynen till varje barns unika behov samtidigt som en inkluderande lärmiljö skapas. Genom att utgå från det sociokulturella perspektivet som betonar kommunikation och samspel, ger det studien en ram för att förstå hur förskollärare tillämpar tydliggörande pedagogik för att stärka kommunikation och samspel.

I denna uppsats studeras de utmaningar som religionskunskapslärare möter i dagens mångkulturella skola i Sverige, specifikt inom högstadiet och gymnasiet. Denna analys tar sitt avstamp i religionskunskapslärarens uppdrag att undervisa om religionskunskap i en sekulariserad heterogen skolmiljö, där majoriteten av elever har olika bakgrunder, religioner och kulturer. Målet med denna studien är att undersöka hur elevernas mångreligiösa och kulturella bakgrund påverkar undervisningen i religionskunskap. Studien innehåller två centrala frågeställningar som ska behandlas genom texten gång; Vilka utmaningar upplever religionskunskapslärare när det gäller att undervisa om religionskunskap i en mångkulturell skola i Sverige? Hur påverkas lärarens undervisningsmetoder och strategier av den kulturella och religiösa mångfalden i klassrummet? Studien belyser tre huvudområden; hantering av religionskritik, lyftandet av kontroversiella ämnen och frågor, samt representation och skapandet av ‘safe space’ i det mångkulturella klassrummet. Genom gedigen granskning av litteratur framkommer det att religionskunskapslärare i Sverige står inför flera utmaningar när det kommer till att undervisa om religionskunskap i mångkulturella klassrum. I studien blev det tydligt att läraren oftast var tvungen använda sig av olika undervisningsstrategier, för att kunna undervisa i religionskunskap på ett givande sätt och samtidigt respektera elevernas varierande religiösa och kulturella bakgrunder. Avslutningsvis indikerar vår studie på att religionskunskapsundervisningen i Sverige står inför stora utmaningar.

Elever med fysiska funktionsvariationer har begränsning i sin motorik och kontroll vilket i ämnet idrott och hälsa kan påverka deltagandet i undervisningen. Det krävs av lärare att arbeta med anpassningar för att öka elevers deltagande. Studien syftar att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa arbetar med att inkludera elever med fysiska funktionsvariationer i friluftslivsundervisningen. Studien grundar sig i tre frågeställningar: ”Hur beskriver lärare i ämnet idrott och hälsa att de anpassar undervisningen så den inkluderar elever med fysiska funktionsvariationer vid friluftslivsaktiviteter i skolan? Vilka förutsättningar krävs för att lärare i ämnet idrott och hälsa ska kunna utföra en inkluderande friluftlivsundervisning? Arbetar lärare i ämnet idrott och hälsa med att utveckla undervisningen för elever med fysiska funktionsvariationer?” Tre lärare i ämnet idrott och hälsa på tre skolor intervjuades. Resultatet analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys och visar att lärare fokuserar på individuell anpassning för att inkludera elever med fysisk funktionsvariation (Bryman, 2018). Studien visar också att lärarna lägger stor vikt vid relationsbyggande med eleverna för att skapa planeringar som är inkluderande. Det visar att samtal mellan lärare och elev är viktiga för utvärdering och reflektion av undervisningen. Lärare skapar sig genom samtal en bredare syn över elevens behov i undervisningen.

Detta arbete har som syfte att belysa och diskutera lärares undervisning i idrott och hälsa utifrån ett interkulturellt perspektiv. Det handlar om lärares tankesätt om att arbeta inkluderande, och hur ett interkulturellt klassrum kan se ut med utgångspunkt för elever på högstadiet och gymnasiet. Arbetets frågeställning är följande: Hur arbetar idrottslärare för att skapa en inkluderande miljö för elever med olika kulturella bakgrunder? En systematisk informationsinhämtning har resulterat i att 12 primärkällor har använts. Dessa källor har sammanfattats och granskats för att på så sätt kunna ge svar på arbetets frågeställning. I empirin ingår svenska och internationella studier, avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att lärare behöver mer kunskap om hur man ska arbeta för att alla elever ska känna sig inkluderade. Vidare behövs mer utbildning för blivande lärare, men även för all personal som är verksamma i skolan. Bland annat kan lärare införa mer samarbetsövningar, blanda elever från olika kulturer och låta dem utbyta erfarenheter med varandra, lärare bör även få mer kunskap om elevers olikheter och på så sätt acceptera dessa. Detta sker genom att ha öppen kommunikation mellan lärare och elever. Med denna kommunikation känner sig elever sedda och hörda vilket bidrar till ett bättre klassklimat. Slutsatsen är att idrottslärare kan göra mycket för att gynna interkulturalitet och låta ämnet idrott och hälsa vara en brobyggare, genom att skapa gemenskap i undervisningen och visa på samband och lärande för eleverna.

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogers uppfattningar om dilemman som kan uppstå i det specialpedagogiska arbetet med utredningar vid särskilt stöd, med särskilt fokus på kartläggningar, samt möjliga strategier för att hantera dem. Syftet blev aktuellt då det sällan finns en enhetlig bild av hur kartläggningar ska användas och hur utredningar ska genomföras eftersom det specialpedagogiska området är decentraliserat och avreglerat. Med stöd av kvalitativ metod har studiens syfte utforskats genom intervjuer med tio specialpedagoger. Resultatet har sammanställts genom tematisk analys som tar sin utgångspunkt i det teoretiska perspektivet utvecklat av Rittel & Webber (1973) i Dilemmas in General Theory of Planning. Resultatet visar att specialpedagoger möter en uppsjö av dilemman i sitt arbete med kartläggningar och åtgärder. Dels framkommer det att det finns faktorer inom skolsystemet som försvårar arbetet, dels lyfts en bristande samsyn och individuella tolkningar fram som orsak till att dilemman uppstår. Standardiserade lösningar för unika problem visar sig även vara vanligt förekommande för att hantera skolans uppdrag att tillgodose alla elevers behov. Studiens slutsats är att en enhetlig bild av utredningar vid särskilt stöd inte är möjlig, utan det specialpedagogiska arbetet går i stor utsträckning ut på att kontinuerligt utveckla kompetens för att hantera de dilemman som uppstår.

Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger kan möjliggöra barns inkludering i fri leksamt belysa pedagogers gynnsamma strategier för barns fortsatta lekdeltagande. Medbarndomssociologen William A. Corsaros teori om barns tillträdesstrategier som ramverk har vi genomfört kvalitativa observationer på en förskola där vi observerat pedagoger samt barn mellan 3–5 år. I resultatet synliggörs att pedagoger använder sig aven av Corsaros strategier vilket är: fråga en deltagare. Fyra andra strategier har framträtt i vår analys, dessa är: pedagog deltar för att inkludera, pedagog utvecklar barns lek, pedagog vägleder till lekinteraktion och pedagog föreslår tillträdesstrategi.Vi presenterar totalt fem olika strategier pedagoger använder för att inkludera barn i lek. De strategier som var mest gynnsamma för barns fortsatta lekdeltagande var strategier där pedagoger deltar på olika sätt, vilket sker i strategierna pedagog utvecklar barns lekoch pedagog deltar för att inkludera. Den strategi som var allra mest gynnsam var pedagog utvecklar barns lek, det innebär att en pedagog använder verbal kommunikation, bidrar med artefakter och/eller tar en roll i barns lek i syfte att få den att fortgå.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet inkludering i förskolan och hur de arbetar kring inkludering. I samband med denna studie lyfts även förskollärarnas förhållningssätt utifrån egna erfarenheter och kompetenser, gällande inkluderingsarbetet i verksamheten. Vidare i studien lyfts förskolans fysiska lärmiljö och dess påverkan på förskollärarnas arbete med inkludering i förskolans verksamhet. I förskolans läroplan 2018 nämns vikten av förskollärarnas uppdrag beträffande barns delaktighet och inflytande i förskolan. Detta kan relateras till begreppet inkludering. Förskollärarna upplever att inkluderingsbegreppet är komplext, eftersom begreppet har mångfacetterade tolkningar och kan därav upplevas utmanande att arbeta med, för en del förskollärare. För att kunna arbeta inkluderande i förskolan är det viktigt med erfarenhet och kompetens, enligt dem. I studien används en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer utförs av fyra förskollärare. De övergripande teoretiska inriktningarna utgår från Aspelins (2018)relationskompetensmodell, (Palla, 2021; Lutz, 2021) teorier såsom den breda och det snäva perspektivet samt de fyra konkreta kraven utifrån Haugs begreppsdekonstruktion gällande inkludering. Studiens resultat visar att förskollärarna har samsyn kring begreppet inkludering i förskolan beträffande barns rätt att integreras i verksamheten, dock uppvisar de olika sätt att tolka begreppet. I studien framkommer det även att förskollärarna har positiva inställningar till inkludering, trots förekommande bristande kunskaper och erfarenheter gällande inkludering. Förskollärarna använder sig av olika pedagogiska strategier för att tillgodose alla barns behov. Studien bidrar med kunskap om förskollärares uppfattningar om inkludering.Erfarenheter och kompetenser av ett inkluderande arbetssätt uppfattas vara avgörande aspekter för att kunna anpassa verksamheten efter varje barns behov och förutsättningar, samt skapa en fysisk lärm

Studiens syfte är att undersöka hur barnen exkluderar varandra i den fria leken, samt hur förskolepedagogerna bemöter barnet som exkluderas i leken för att kunna skapa en inkluderande verksamhet. Mer specifikt avser studien att granska varför det förekommer att barn inte självmant kommer in i den fria leken. Förskolan anses vara en plats där alla barn har rätt till delaktighet men att man även ska få möjlighet att närvara i en gemensam lek. Vi anser därför att det är viktigt att undersöka hur förskolepedagoger arbetar med inkludering i den fria leken. En kvalitativ forskningsmetod har använts för att samla in studiens empiriska material. Studien utgår från fyra observationer som genomförts i fyra olika verksamheter. Studien har utgått från ett omsorgsetiskt perspektiv och aktuell forskning kring barns kamratkulturer och pedagogens agerande i leken. Det empiriska materialet har analyserats utifrån Corsaros tillträdestragier, protection of interactive space samt Noddings omsorgsetiska perspektiv. Studiens resultat visar att barn intar en skyddande ställning till sin pågående lek och gärna skyddar den från att andra barn ska tillträda leken. Det framkommer även i resultaten att förskolepedagogerna uppmärksammar exkluderingen som sker och bemöter barnet som exkluderas från leken.

Under flera år har idén om en skola för alla etablerats och i de senaste läroplanerna har anpassning av sin undervisning till alla elever varit ett krav för lärare i Sverige (Lgr 22). Detta uppdrag blir dock relativt svårt när kunskapsluckor finns kring olika diagnoser. En av dessa diagnoser är språkstörning (Hallin 2019, s. 5). Forskningen kring språkstörning har varit bristfällig. För att lärare ska kunna utföra sitt uppdrag kring anpassning för alla elever är det relevant att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med elever med språkstörning. Den forskningsöversikt som vi presenterat tyder på att det finns en tydlig kunskapslucka hos lärare kring diagnosen språkstörning och att elever riskerar allvarliga konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. Denna studie avsåg därmed att undersöka hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt arbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning i svenskämnet. Vi undersökte också hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt samarbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning. För att utföra denna undersökning utfördes semistrukturerade intervjuer på nio olika lärare på tre grundskolor i Uppsala. För att tolka resultatet använde vi oss av Nilholm (2020) tre perspektiv på specialpedagogik, det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet från denna studie visade att klasslärare och speciallärare arbetar med anpassningar för att möta behoven för eleverna med språkstörning. Flera lärare arbetade med visuellt stöd och korta instruktioner. Däremot skilde sig arbetet kring anpassade inlärningsmiljöer. I beskrivandet av lärarnas arbete beskrivs också de hinder som lärarna upplevde för att stötta dessa elever, några av dessa berodde på kunskapsbrist, tidsbrist och skolorganisatoriska frågor. Precis som McGregor (2020) och Glasby et al. (2022) beskriver den existerande kunskapsluckan som finns om diagnosen språkstörning, visar sig även i denna undersökni

Studiens syfte var att ta reda på hur förskollärare arbetar med nationella minoriteter och ta reda på vilka påverkansfaktorer som inverkar på undervisningen om de nationella minoriteterna. Studien är en flermetods-studie kring ett arbetsmaterial som skapats för förskolans arbete med minoriteter (Sametinget,2018), förskollärare har genomfört semistrukturerade enkäter och semistrukturerade intervjuer och frågorna har berört förskollärares resonemang kring arbetet med nationella minoriteter utifrån arbetsmaterialet. I analysen och diskussionen framgår påverkansfaktorer och förskollärares tolkningar och planerade undervisningar blir centrala. Vår forskning har närmat sig svaret på vad som är påverkansfaktorer för förskollärares undervisning om nationella minoriteter. Studien bidrar till forskningen kring förskolepedagogik, med fokus på förskollärares behov i sitt arbete med barn om och med nationella minoriteter. Det erbjuder insikter om hur man bäst kan stödja dessa barns utveckling och främjar en mer inkluderande utbildning.

Syftet med denna studie är att synliggöra förskollärares upplevelser av möjligheter och utmaningar för inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Vi har genom semi-strukturerade intervjuer synliggjort vad åtta förskollärare upplever är utmaningar att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Denna studie påvisar att förskollärare upplever att det saknas resurser, barngrupperna är för stora samt att förskollärarna anser att tiden inte räcker till för att hinna med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna menar att möjligheter till inkludering av barn i behov av särskilt stöd ansågs främst vara när olikheter synliggjordes och fick en naturlig del i vardagen på förskolan.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskilt stöd och hur de blir inkluderade i förskolan. För att besvara studiens syfte har vi formulerat två frågeställningar: Vilken syn har förskollärare på barn i behov av särskilt stöd? Hur inkluderas barn i behov av särskilt stöd i den dagliga verksamheten i förskolan i samband med lek, undervisning och aktiviteter? Den föreliggande studien använder sig av en kvalitativ forskningsmetod och baseras på semistrukturerade intervjuer med sex stycken förskollärare, geografiskt utspridda inom Sverige. Det teoretiska ramverket som används för att analysera resultatet är följande: Relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet. Resultatet visar att barn i behov av särskilt stöd är ett komplext begrepp och kan innefatta ett barn som just nu behöver extra stöttning men också ett barn med större svårigheter. Samtliga förskollärare belyste vikten av att arbeta för en inkluderande verksamhet där aspekter såsom att arbeta trygghetsfrämjande, arbeta i mindre grupper och skapa en uppmuntrande miljö ansågs betydelsefullt för barnets fortsatta lärande. Studien visar dock att de stora barngrupperna i dagens förskolor är en utmaning som gör att pedagogerna har svårt att fullfölja sitt uppdrag i förskolan.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med matematik i förskolan för barn i åldern 3–5 år. Fokus i studien ligger också på vilka strategier förskollärare använder sig av för att inkludera de barn som inte visar intresse för matematik. En kvalitativ undersökning genomfördes med 10 förskollärare från olika förskolor och kommuner. Studiens resultat visar att alla tillfrågade förskollärare arbetar medvetet med matematik i förskolan för barn i åldern 3–5 år, där olika matematiska aktiviteter gavs som exempel. De tillfrågade förskollärarna anser att nästan alla barn på förskolan upplever att matematik är roligt. Slutsatsen av denna studie är att vi har ökat vår förståelse kring hur viktigt det är att förskollärare har ämneskunskaper för att bedriva undervisning i förskolan.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger på landsbygdsförskolor beskriver att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt hur de upplever att de arbetar med att inkludera barnen i behov av särskilt stöd i resterande barngrupp. Detta har undersökts genom semistrukturerade intervjuer med två förskollärare och en specialpedagog placerade på tre landsbygdsförskolor utspridda i Sverige. Resultatet har analyserats utifrån Braun och Clarkes (2006) tematiska analys med hjälp av Nilholms (2020) tre perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet, vilka alla kan ses på olika vis i pedagogernas svar. Resultatet visar att det enligt respondenterna finns flera olika fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd och att begreppet barn i behov av särskilt stöd upplevs som svårdefinierat. Pedagogerna beskriver att hjälpmedel i form av exempelvis tecken som stöd (TAKK), bildstöd och timer underlättar för hela barngruppen. Det har även framkommit att respondenterna upplever att det går att inkludera barn på olika vis, utan att behöva tvinga de att sitta kvar i exempelvis samlingen. Slutsatsen är att pedagogerna upplever att det finns fler än ett fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det påverkas dels av vilket behov av stöd som finns, dels vilket stöd och vilka förutsättningar förskolan får från specialpedagog och rektor. Det framkommer även att barn anses inkluderas på olika vis samt att definitionen barn i behov av särskilt stöd är oklar.

Under vår förskollärarutbildning och när vi varit ute på vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU), uppmärksammade vi att tysta barn ofta kom i skymundan. Med detta i åtanke valde vi att formulera vårt syfte, att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de hanterar och hjälper tysta barn i förskolemiljön. I studien intresserar vi oss även för att undersöka förskollärares utsagor kring deras upplevda kompetens och kunskap när det gäller att bemöta de tysta barnen i förskolans verksamhet. Det empiriska materialet har vi samlat in genom att använda oss av den kvalitativa metoden och av semistrukturerade intervjuer. I analysen har vi valt det sociokulturella perspektivet som analysverktyg för att analysera resultaten. Resultaten och slutsatsen för vår studie visar att tidiga insatser, förskolans struktur och förskollärares kompetens i att stödja tysta barn är av stor betydelse. Förskollärarna beskriver att mindre barngrupper och användning av exempelvis bildstöd framhålls som fördelaktiga för att främja delaktighet och inlärning för dessa barn. Förskollärarna berättar även om barns olikheter och att barn behöver olika stöd för att uppnå likvärdighet i förskolans dagliga verksamhet. Vidare påpekar förskollärarna att kompetens och kunskap ibland saknas kring tysta barn, och att de gärna hade velat bli erbjudna fortbildning inom ämnet. Vår tolkning är att förskollärarna som deltagit i vår studie är medvetna kring de tysta barnen i verksamheten men att faktorer som stora barngrupper och brist på kompetens inom ämnet gör att dessa barn lätt hamnar i skymundan.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare samtalar om och tillämpar sitt arbetssätt för inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer av verksamma förskollärare på fem olika förskolor i Stockholm. Vårt resultat visar grundläggande översikt av förskollärarnas uppfattningar om inkludering. Resultaten och analysen av intervjuerna visade även på att inkludering uppfattas som en positiv ställning mellan förskollärarna, dock kan detta föra med sig en del problematik i praktiken. Resultaten framför tydligt att alla barn oavsett förutsättningar och behov ska ha rätt till inkludering i förskolan oberoende av vilka funktionsvariationer eller svårigheter barnet har. Ytterligare förekommer det även att i inkluderingsarbetet är anpassning en av de viktigaste ståndpunkterna och ska tillämpas för alla barn och dess behov. Resurser bör inte tilldelas lika mycket utan fördelas utifrån varje enskilda barnets behov. Det är viktigt att ha närvarande, kompetenta och engagerade förskollärare som kan skapa meningsfulla sammanhang där barnen kan känna tillhörighet i gruppen. Resultaten visar på att mindre grupper gynnar alla barn. Förskollärarnas svar sammanfaller med den tidigare forskningen där deras svar visar tydligt även på att större barngrupper och brist av resurser är ett hinder i inkluderingsarbetet. Kunskapen samt det pedagogiska förhållningssättet är väsentliga delar i arbetet för att kunna möta alla barns behov och svårigheter.

This essay will present the perspectives of research findings and governing documents on the topic of inclusion within the teaching profession. How can teachers enhance the inclusivity in their classrooms, and how do inquiry-based learning and clarifying work methods, such as TEACCH, contribute to support the learning process? The study aims to examine how inclusion can be created in the classroom to promote learning for students in mathematical difficulties. The questions at issue are examined through a variety of academic papers. The study concludes that students in mathematical difficulties benefit from an inclusive learning environment, and a lack of expertise among teachers in the subject can lead to exclusion. To promote learning for these students, teachers must possess solid knowledge in both special education and subject-specific teaching methods. Without these skills, a genuinely inclusive classroom is difficult to achieve.

Syftet med vår kvalitativa studie är att undersöka några förskollärares resonemang kring arbetet med lärmiljöers utformning, samt studera lärmiljöer ur ett tillgänglighetsperspektiv. Genom semi-strukturerade intervjuer med verksamma pedagoger och observationer på deras respektive avdelningar kunde datamaterial samlas in. Detta material har vidare analyserats med hjälp av tematisk analys och de valda teoretiska perspektiven – systemteoretisk perspektiv och The Theory of Affordances. Det som framkommit av det analyserade datamaterialet är att struktur både kan gynna och hämma barns handlingsmöjligheter i lärmiljöerna. Ur ett systemteoretiskt perspektiv påverkar miljön barnen som vistas i den. Tillgängligheten bör anpassas efter de barn som vistas i lärmiljöerna, vilket i sin tur ska ge barn en känsla av självtillit. Däremot kan pedagoger, genom sin barnsyn och sitt sätt att utforma lärmiljöerna, sänka barns självförtroende om inte kraven balanseras. Lärmiljöers tillgänglighet kan påverka barns kreativitet beroende på vad för material och hur materialet erbjuds och presenteras. Därmed spelar det roll i vilken utsträckning förskolorna får ekonomiska resurser för att köpa in material, men även investera i kompetensutveckling för pedagogerna. Kompetensen kring specialpedagogik och inkluderingsarbetet är av största vikt i utformningen av tillgängliga pedagogiska lärmiljöer, då barnen enligt lag och riktlinjer har rätt till en tillgänglig och god lärmiljö. Vi har kunnat identifiera att flertalet förskolor använder sig av pedagogisk dokumentation som en strategi för att kartlägga barns individuella behov och de handlingsmöjligheter som lärmiljöerna erbjuder, för att kunna justera lärmiljön på det mest optimala viset för barngruppen. Dock sker inte detta på ett systematiskt sätt, utan en enda förskola arbetar kontinuerligt med att reflektera över lärmiljön och göra justeringar i utformningen då arbetet med lärmiljöer enligt forskning bör vara föränderlig. Slutligen har vi kun

I vår forskningsöversikt vänder vi oss snarare till pedagogerna och blivande pedagogerna i åk F-3.Vårt syfte med kunskapsöversikten är att besvara våra frågor om hur man kan skapa en mer inkluderande SO-undervisning för nyanlända elever samt diskutera hur relationen mellan hemmet och skolan kan påverka deras inlärning i SO-ämnet. I vår kunskapsöversikt vill vi svara på våra frågeställningar och diskutera hur avgörandet språk och ordförråd i SO-undervisning är. Dessutom framhävs i arbetet samverkandet mellan hemmet och skolan är gynnande och att inkludera nyanlända elever i SO-undervisningen resulterar till en positiv effekt. Vi har använt oss av olika forskningsartiklar i detta arbete, dessa artiklar har vi fått tillgång till genom sökningar i olika dataregister.

Denna studie syftar på att undersöka hur förskollärare beskriver hur de anpassar verksamheten för barn med specialpedagogiska behov utifrån deras erfarenheter. Vilka hinder och möjligheter förskollärarna kan stöta på när de anpassar verksamheten. Det teoretiska perspektiv som valts till denna uppsats är ramfaktorteorin som används för att förstå och kontextualisera hur dessa faktorer interagerar och påverkar förskollärares arbete med anpassning och stöd för barn med specialpedagogiska behov. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer av fem förskollärare som arbetar på fyra olika förskolor i Stockholm. Ur empirin kunde vi finna tre framträdande teman som brister i specialpedagogisk utbildning, resursbrist och behov av anpassning och strategier för att stödja barnen. Dessa teman lyfter fram de komplexa utmaningarna som förskollärare möter i sitt arbete med inkludering. Studien bidrar till förståelsen av de komplexa utmaningarna inom förskolans inkluderingsarbete.

Flertal skolor bedriver en matematikundervisning som präglas av enspåkighetsnormen, som innebär att undervisningsspråket samt det matematiska innehållet är på svenska. På grund av skolans bristande resurser finns det inte tillräckligt med utrymme för att inkludera och anpassa matematikundervisningen till andraspråkselever. Skolinspektionen (2012) visar att andraspråkselever presterar sämre i matematik i jämförelse med de inhemska eleverna. Det grundar sig i att de inte får samma förutsättningar. Därför undersöker arbetet vilka metoder som kan användas i matematikundervisningen för att ge stöd till flerspråkiga elever. Undersökningen använder sig av följande problemställning: Hur kan undervisningen anpassas för att göra matematiken mer tillgänglig för flerspråkiga elever? För att besvara frågeställningen har data samlats från databaserna Education Research Complete, ERC, ERIC och SwePub. Resultatet bygger på flera olika metoder som ger stöd till andraspråkselever. Några metoder som lyfts upp är användning av modersmål som resurs, kodväxling, lek, Cognitively Focused Interventions, visuellt material samt att inneha ett adekvat ledarskap. Slutsatsen som dras är att alla de här metoderna tillsammans är sätt att anpassa undervisningen för att göra matematiken mer tillgänglig för flerspråkiga elever.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares förståelse och tillämpning för förhållningssättet lågaffektivt bemötande och dess möjligheter att främja en inkluderande förskolemiljö. Genom att utforska hur förskollärare tillämpar lågaffektivt bemötande i förskolans praktik och vilka effekter det kan ha, strävar studien efter att bidra till ökad kunskap om strategier för att skapa en inkluderande förskola för alla barn. För att undersöka detta har sex förskollärare intervjuats genom semistrukurerade intervjuer. Studiens teoretiska utgångspunkt baseras på tre olika perspektiv, som tillämpas för att analysera förskollärarnas förhållningssätt och bemötande gentemot barn vid utmanande situationer, samt hur detta kan bidra till inkluderande såväl som exkluderade strukturer i förskolan. Resultatet indikerar att förskollärare ser inkludering som en central del av sitt arbete, kopplat till begrepp som delaktighet, trygghet och gemenskap. Lågaffektivt bemötande används som en strategi för att skapa en positiv miljö, där förskollärare betonar vikten av att bevara lugnet och undvika maktkamp. Fördelarna inkluderar en minskning av konfliktsituationer och främjar en positiv och trygg inlärningsmiljö. Utmaningar identifierades, såsom anpassning till ett nytt förhållningssätt samt att balansera empati med att sätta tydliga gränser. Resultaten bidrar till förståelsen av förskollärares praktik och deras roll i inkluderingsarbetet, vilket kan vara vägledande för utvecklingen av effektiva strategier för att stödja inkludering i förskolemiljön.

Det har gjorts omfångsrika jämförande studier, både nationella och internationella, vilka antyder att elever med utländsk bakgrund presterar sämre i skolan när det gäller kunskapsnivå och resultat i matematik till skillnad från elever med inhemsk bakgrund. Denna studie undersöker på vilket sätt matematiklärare på högstadiet anpassar sin pedagogiska metodik för att överbrygga utmaningar och hinder samt öka motivationen och självförtroendet för dessa elever. Arbetets första frågeställning fokuserar på de konkreta utmaningar och hinder som matematiklärare berättar att elever med utländsk bakgrund stöter på i sin matematikinlärning. Den andra frågeställningen undersöker de strategier och metoder som matematiklärare använder för att skapa en inkluderande och stöttande inlärningsmiljö. Den tredje frågeställningen utforskar samarbetet mellan matematiklärare och andra relevanta aktörer för att skapa en stöttande undervisningsmiljö. Studien analyserades med sociokulturella perspektiv, anpassad undervisning och prestationsmotivation. Studien utgår ifrån kvalitativ metod med fenomenografisk ansats med semistrukturerade intervjuer. Baserad på lärarnas erfarenheter visar resultaten att det är framför allt språkliga problem och föräldrarnas utbildningsnivå som är det största hinder för kunskapsutvecklingen för elever med utländsk bakgrund. Vad gäller elevernas stöttning uppvisar lärarna många anvisningar bland annat: anpassad undervisning baserat på elevernas kunskapsnivå, skolans och vårdnadshavarens samarbete, inkluderande skolmiljö och variationer av undervisning.