Search

The purpose of this research is to examine how visual communication can be interpreted in different ways and even in opposition to the creator’s intention, and to understand how different visual signs in images convey meaning to explain audience’s oppositional reading. Through a qualitative methodological approach, a semiotic comparative analysis of two covers of the fashion magazine Vogue featuring Kamala Harris will be carried out, a digital cover and a print cover. Theoretically, the analysis is grounded in postcolonialism, representation, and Stuart Hall’s encoding and decoding model of communication. The results suggest that there are signs in the photograph on Vogue’s print cover that can be interpreted from a postcolonial perspective, and both oppositional and preferred readings are discussed.

Den här uppsatsen undersöker med hjälp av receptionsstudier huruvida människors tolkning av filmen Snövit (1937) har förändrats i ett nutida sammanhang. Den teoretiska grunden utgörs av Stuart Halls receptionsstudier och teorier kring tre olika typer av tolkningar; dominant, förhandlande och oppositionell tolkning. Laura Mulveys teorier om the male gaze används för att nå en djupare analys. Teorier från Strinati (2004) och Hirdman & Kleberg (2015) om genus och representation introduceras också. Undersökningen har genomförts genom fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer, dessa bestod av två olika generationer, två födda på 1960-talet och två födda på 1990-talet. Trigger material (stimulans material) har använts för att väcka tankar och minnen hos intervjupersonerna då det för de flesta är många år sedan man såg hela filmen. Av analysen framgår att intervjupersonerna visade exempel på alla tre tolkningar och att det skedde en övergång från dominant till oppositionell tolkning i takt med att personerna blev äldre. Intervjupersonerna kunde också urskilja det manliga perspektivet i filmen och kunde reflektera över att det har skett en förändring över tid. Vissa teman som finns i filmen lever däremot vidare och intervjupersonerna trodde att kärlek är ett tidlöst sådant som kommer att finnas kvar.

Den här fallstudien undersöker hur Rädda Barnen arbetar opinionsbildande i sin kampanj för att få hem de svenska barnen med föräldrar som har IS-kopplingar från Syrien. Studien har gjorts i syfte att få förståelse för hur Rädda Barnen använder sig av medier för att bedriva sitt kampanjarbete och sätta sig själva och de frågor de bedriver på agendan. Vi har genomfört en studie där vi analyserat flera olika sorters mediematerial om fallet. Vi har analyserat materialet semiotiskt och retoriskt, utifrån Edwin Blacks the second persona samt Stuart Halls teori om preferred reading. Vårt teoretiska underlag baseras på tidigare forskning inom ämnet, såväl inom frivilligorganisationers arbete med medier som kommunikativt verktyg, identitetsbyggande för organisationer på nätet och uppmärksamhetskonkurrensen i nutiden. Det resultat vi kommit fram till är att trots en generell förskjutning i kampen om uppmärksamhet för icke-statliga organisationer från traditionella nyhetsmedier till sociala medier, visar vår analys att Rädda Barnen i stor utsträckning fortfarande baserar sitt opinionsbildande arbete på traditionella nyhetsmedier. Rädda Barnen använder sociala medier för att sprida sin kampanj i mindre utsträckning än vad vår undersökta tidigare forskning pekade på. Vidare visade resultatet att Rädda Barnens uppfattade identitet som byggs upp via medierna använder sig av verktyg från alla tre appellformerna för att tilltala en publik som både är logisk, känslomässig och imponeras av konkret erfarenhet. Rädda Barnen har i kampanjen lagt fokus på nyhetsmedier för att sätta ämnet på agendan. Trots dess kontroversiella natur och faktumet att frågan delar upp befolkningen har de arbetat för att placera ämnet på dagordningen i samhället.