Sfärernas disharmonier : Om ungdomskultur, makt och motstånd

Motstånd har länge hört till honnörsorden i diskussionen om ungdomskultur, svårt att komma förbi när man studerar unga människors kulturella uttryck och praxis. Ålders- och generationsbundet motstånd mot vuxnas makt tycks vara en ungdomsfasens sega tradition, ideligen sammanvävd med motstånd mot andra maktstrukturer, knutna till kön, klass eller etnicitet. Men ofta tas begreppen för givna, som om alla visste vilka som gör motstånd mot vad, när det vid närmare eftertanke visar sig finnas en snårskog av ytterst skilda perspektiv. Här ska jag röja några stigar i djungeln genom att sätta in motståndsbegreppet i en rad olika teoretiska ramar som alla på var sitt sätt har med samhällssfärer att göra. Sfärernas institutionella ramverk utgör alltid i viss mån apparater för maktutövning. Olika polariteter av makt och motstånd samverkar på ett högst intrikat sätt med varandra, men ibland knyter sig olika motståndsembryon samman och bildar tydliga motstrukturer. Ungdomskulturforskningen har rört sig på alla sådana nivåer, från vardagens små potentialer eller embryon till motkulturerna och de organiserade rörelserna. Samtidigt som nivåerna hänger ihop med varandra är det ibland viktigt att hålla dem isär och veta vad man pratar om. I stället för att skrota det vaga och inflationsdrabbade motståndsbegreppet vill jag förorda att vi preciserar det. Här ska jag därför först bena ut begrepp som sfärer, fält, områden, rum, arenor, scener, institutioner, ramar, ordningar och strukturer. Därefter diskuterar jag utförligare några teoribildningar runt begrepp som institutioner, rörelser, offentligheter, smakfält och delkulturer. Slutligen handlar det om olika sätt att teoretiskt analysera makt och motstånd, för att se om och i så fall hur sådana begrepp är användbara i aktuell kultur- och ungdomskulturforskning. I början blir det en del teoretiskt utredningsarbete, men jag hoppas att det ska tjäna sitt syfte väl, genom att lägga grunden för de mer politiskt och strategiskt orienterade resonemangen mot slutet.