Experiences and perceived barriers of public transport among people with neuropsychiatric disabilities

Det övergripande syftet med studien var att utforska skillnader i erfarenheter och upplevda hinder i kollektivtrafiken mellan personer med neuropsykiatrisk diagnos (NPF) och personer som inte har en NPF-diagnos. Ytterligare ett syfte var att studera i vilken omfattning NPF och upplevelser av kollektivtrafik har studerats tidigare och vad forskningen har visat. En litteraturstudie och en enkätstudie har genomförts. I litteraturstudien ingick 15 studier. De flesta berörde enbart autism. I litteraturstudien framkommer svårigheter som personer med NPF upplever med kollektivtrafiken; betydelsen av att kunna resa självständigt; föräldrars oro för barnens resor; hur de kan anpassa sig till transportsystemet samt hur systemet kan anpassas för användarna genom design av transportsystem och urbana miljöer. Enkäten har besvarats av 433 personer med en eller flera neuropsykiatriska diagnoser som språkstörning, Tourettes syndrom, autism och/eller ADHD/ADD och 457 personer utan någon diagnos, samtliga över 15 år. Enkäten visar att personer med NPF upplever fler svårigheter med kollektivtrafiken jämfört med personer utan diagnos. De är mer beroende av kollektivtrafik för dagligt resande och känner sig oftare trötta på grund av att de har åkt kollektivtrafik. De undviker att resa med kollektivtrafiken i högre utsträckning och stannar hemma från arbete och skola på grund av hur de upplever det. Folkmassor, ljud och lukter är de vanligaste förekommande hindren. Respondenter med NPF uppger att de ofta eller mycket ofta oroar sig för olika situationer såsom att inte få en sittplats ombord, att servicen inte anländer på utsatt tid samt att det strular med betalningen. Studien visar att NPF begränsar tillgänglighet med kollektivtrafik då resor undviks på grund av att det innebär konsekvenser som trötthet, oro, stress och sensoriska överstimuli. Kollektivtrafikens service och organisering är inte anpassad för personer med sociala svårigheter, sensorisk överkänslighet och svårigheter med planering och organisering. Studien ger förslag på åtgärder och vidare forskning som kan underlätta transportsituationen för personer med NPF. The overall purpose of the study was to explore differences in experiences and perceived barriers of public transport between people with neuropsychiatric disabilities (NPD) and people who do not have NPD. Another purpose was to study the extent to which NPD and experiences of public transport have been studied previously and what research has shown. A literature study and a questionnaire study have been conducted. The literature study included 15 studies, most concerned autism only. Difficulties that people with NPD experience with public transport are revealed; as well as the importance of being able to travel independently; parents’ concerns about their children’s travels; how travelers can train mobility and adapt to the transport system and how the system can be adapted for users through the design of transport systems and urban environments. The questionnaire was answered by 433 people with one or more NP diagnoses such as language disorder, Tourette’s syndrome, autism and/or ADHD/ADD and 457 people without any diagnosis, all over 15 years of age. The survey shows that people with NPD experience more difficulties with public transport compared with people without a diagnosis. They are more dependent on public transport for daily travel and more often feel tired from travelling. They avoid traveling by public transport to a greater extent and stay home from work and school because of how they experience it. Crowds, sounds and smells are the most common barriers. Respondents with NPD state that they often or very often worry about different situations such as not getting a seat on board, that the service does not arrive on time and problems with payment. The study shows that NPD limits accessibility by public transport as travel is avoided due to consequences such as fatigue, anxiety, stress and sensory overstimulation. Public transport service and organization is not adapted for people with social difficulties, sensory hypersensitivity and difficulties with planning and organization. The study provides suggestions for measures and further research that can facilitate the transport situation for people with NPD.