Frivillig frånvaro – om den luddiga övergången till distansundervisning under covid-19-pandemin

När vi tittar tillbaka kan det verka som att alla vuxenutbildningar gick över till distansundervisning efter ett myndighetsbeslut, från en dag till en annan, 18 mars 2020. Undervisningen hade dock redan några veckor tidigare börjat påverkas inifrån när lärare och studenter reagerade på den framsvepande pandemin. För att dokumentera och förstå vad som hände skickade jag under andra halvan av mars 2020 enkäter till studenterna på kandidatprogrammet Digitala kulturer vid Lunds universitet som sedan följdes upp med intervjuer av lärarna. Enkäter och intervjuer behandlade om de stannade hemma från eller förändrade sin undervisning på grund av covid-19-pandemin redan innan 18 mars. Tidslinjen visade sig vara luddigare och förloppet mer fyllt av egna ställningstaganden och överväganden än den enkla historieskrivningen att det från en dag till en annan togs ett myndighetsbeslut om distansundervisning. Under mars 2020 var studenterna först att agera och anpassa sig till pandemin, därefter lärarna, sedan universitetsledning. Uppfattningen om förloppet skiljde sig åt mellan lärare och studenter och det tycktes finnas barriärer för kommunikationen dem emellan, när omvälvande externa händelser påverkar universitetet. Förloppet antyder att mikrokulturer av olika förhållningssätt till pandemin tidigt uppstod, förmodat i spänningsfältet mellan omvärldens flitigt mediarapporterade hantering av pandemin och en brist på tydliga riktlinjer från regering, myndigheter och universitetet i mars 2020.