Agens genom aktör eller struktur? : En komparativ diskursanalys av Lpo 94, Lgr 11 och Waldorfskolans kompletterande styrdokument i historieämnet

Syftet är att undersöka statliga styrdokument (Lpo 94 och Lgr 11) i relation till Waldorfskolans kompletterande styrdokument. Styrdokumenten undersöks genom en diskursanalys utifrån begreppen aktör och struktur, med hjälp av det analytiska begreppet agens. Frågeställning för arbetet lyder som följande: På vilka sätt konstrueras och representeras aktörer och strukturer utifrån begreppet agens samt vilka diskursiva mönster går att utläsa i Lpo 94, Lgr 11 och Waldorfskolans respektive kompletterande styrdokument för historieämnet? Vid genomförande av arbetet används ett diskursanalytiskt förhållningssätt, i relation till teoretiska begrepp. Arbetet utgår därför från både konstruktivistisk och socialkonstruktivistisk teori. Arbetet har sin grund i kvalitativ forskningsmetod, med diskursanalys som utgångspunkt. Genom en diskursanalys synliggörs bakomliggande diskursiva mönster, som analyseras med hjälp av den teoretiska modellen. Den teoretiska modellen bygger på en cirkulär förståelse genom: representanter för makthavande, utsagor, analogikedjor och diskursiva mönster. Lpo 94 och Lgr 11 har en tydlig strukturalistisk prägel, och framför strukturer som överordnade aktörer. I Lpo 94 kan agens endast utläsas implicit, medan Lgr 11 möjliggör större utrymme för aktörspåverkan. I En väg till frihet (2007) och (2016) utläses en underliggande strukturalistisk prägel, trots att aktör och struktur framskrivs i en dualistisk samverkan. Agens kan därför utläsas vid flertalet tillfällen, eftersom aktören tilldelas handlingsutrymme. De statliga styrdokumenten innehåller tydliga strukturalistiska diskursiva mönster, med en total avsaknad av individuellt aktörskap och agens. Kollektiva aktörer framställs som underordnade strukturen, vilket kan ha en negativ påverkan på elevens bild av sin egen förmåga att påverka. Båda versionerna av En väg till frihet innehåller en strukturalistisk prägel, men i regel sätts både individuella och kollektiva aktörer i en dualistisk samverkan med stru