Hur barriärer tar form i relation till parker : En kvalitativ studie av Scaniaparken och Cronhielmsparken i Malmö

Parker som är av god kvalitet har blivit allt mer viktigare i stadsplanering. Att ha möjlighet till vistelse av en kvalitativ park har visat sig vara en bidragande faktor till en mer jämlik folkhälsa. Forskning pekar på att en park som innehar mycket barriärer brister i besöksvänlighet. Barriärer kan yttra sig på olika sätt men är oftast kopplade till tillgänglighet, tillgång och attraktion. Tillgänglighet handlar om parkers existens och avstånd till bostäder. Tillgång innebär att en park är både fysiskt och psykiskt välkomnande och hur väl den är kommunicerad. Hur väl en park upplevs beror på att attraktionen till parken oftast handlar om att människor har olika behov. I detta arbete kommer vi att undersöka hur ett rättviseperspektiv i planering skulle kunna vara ett tillvägagångssätt för att minska barriärer i utveckling och utformning av parker. Genom att göra ett platsbesök, analysera dokument och utföra en intervju har vi kunnat skapa oss en förståelse för hur barriärer tar form och hur de potentiellt skulle kunna minska. Vårt arbete baseras på en tidigare studie som utgår från en tes om att mer utsatta grupper i samhället har sämre tillgång till kvalitativa parker. I studien visade det sig att tesen inte riktigt kunde styrkas dock framkom det att bland annat utsatta grupper oftast har sämre tillgång till parker med god attraktion. I vårt arbete har vi kommit fram till liknande resultat och även fått en förståelse i att ett ökat rättviseperspektiv i planering kan bidra till att minska barriärer.
Good quality parks have become increasingly important in urban planning. Having the opportunity to stay in a quality park has proven to be a contributing factor to more equal public health. Research indicates that a park that has a lot of barriers is lacking in visitor friendliness. Barriers can express themselves in different ways but are usually linked to accessibility, access and attraction. Accessibility is about the existence of parks and distance to housing. Access means that a park is both physically and psychologically welcoming and how well it is communicated. How well a park is experienced depends on the fact that the attraction to the park is usually about people having different needs. In this work, we will investigate how a justice perspective in planning could be an approach to reduce barriers in the development and design of parks. By making a site visit, analyzing documents and conducting an interview, we have been able to create an understanding of how barriers take shape and how they could potentially be reduced. Our work is based on a previous study which is based on a thesis that more vulnerable groups in society have less access to quality parks. In the study, it turned out that the thesis could not really be substantiated, however, it emerged that, among other things, vulnerable groups usually have less access to parks with good attractions. In our work, we have come to similar results and also gained an understanding that an increased justice perspective in planning can contribute to reducing barriers.