Det svenska offret – En diskursanalys av Sverigedemokraternas användning av begreppet svenskfientlighet och dess högerpopulistiska innebörd

Högerpopulismens framväxt under de senaste decennierna är idag ett faktum. Även i Sverige har denna ideologiska familj nått nya höjder på grund av Sverigedemokraternas historiskt snabba valframgångar och med SDs intåg i riksdagen 2010 introducerades även ett nytt begrepp i den svenska politiken, nämligen svenskfientlighet. Denna uppsats har, genom en kritisk diskursanalys, studerat SDs användning av begreppet samt dess koppling till partiets högerpopulistiska ideologi. Med stöd av centrala teoretiska utgångspunkter visar undersökningens resultat att begreppet används i flera olika sammanhang men med samma budskap, det vill säga att den etniska svensken anses vara utsatt i dagens Sverige. De mest förekommande utövarna av denna svenskfientlighet är enligt Sverigedemokraterna den politiska eliten som aktivt missgynnar folket genom lagstiftning, invandraren som enligt SD systematiskt utför våldsdåd mot svenskar samt så kallade icke-lojala svenskar som aktivt förnekar och nedvärderar den svenska kulturen. Sammanlagt anspelar SD på känslostrukturer såsom rädsla, äckel, kärlek och ressentiment genom begreppet svenskfientlighet då partiet skapar ett narrativ om det sanna svenska viet mot de svenskfientliga andra. Slutligen leder användningen av svenskfientlighet till en särskild aspekt av självstigmatisering som SD uppnår genom att konstruera svenskhet som ett avvikande stigma i Sverige. Att belysa detta förutfattade stigma av svenskhet blir således till något karismatiskt som SD använder för politisk vinning.