Sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor i vården

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett utbrett folkhälsoproblem världen över och orsakar många kvinnor fysiska och psykiska skador. Det är oftast män som utsätter kvinnor för våld, detta tyder på en tydlig mansdominerad samhällsstruktur och är en direkt kränkning av kvinnors rättigheter. Sjuksköterskor utgör en nyckelroll i att identifiera våldsutsatta kvinnor då dessa fall förekommer i alla olika vårdinstanser. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor i vården. Metod: En beskrivande litteraturstudie vars resultat är baserat på 12 vetenskapliga artiklar. Artiklarna är hämtade från PubMed och har både kvantitativ och kvalitativ ansats. Huvudresultat: Sjuksköterskor upplever brist på kunskap och utbildning i sitt yrke för att identifiera och bemöta våldsutsatta kvinnor. Brister i verksamheten som avsaknaden av rutiner och riktlinjer eller för hög arbetsbelastning gör att sjuksköterskor inte kan eller hinner ta sig tiden att hjälpa dessa kvinnor. Att ämnet är stigmatiserat och kulturella skillnader är bidragande faktorer till att sjuksköterskor upplever ett hinder i sitt yrke att ta sig an fall av våld i nära relationer. Slutsats: För att arbetet mot våld i nära relationer ska gå framåt och för att kvinnor ska få god och relevant vård så är detta ett ämne som bör uppmärksammas mer. Vidare krävs tydliga rutiner och riktlinjer från arbetsplatser som sjuksköterskor kan förhålla sig till och stödja sig emot. Utbildning på sin aktuella arbetsplats men även så tidigt som under utbildningen till sjuksköterska behövs för att sjuksköterskor ska känna sig självsäkra och bekväma i sin roll att bemöta våldsutsatta kvinnor.
Background: Intimate partner violence is a public health problem worldwide and is the cause of many women’s physical and psychological injuries. The fact that men often subject violence against women indicates a male-dominant social structure and is a direct violation of women’s rights. Nurses therefore play a key role in identifying women exposed to violence as these cases occur in various healthcare institutions. Aim: To describe nurse’s experiences of meeting women exposed to intimate partner violence. Method: A descriptive literature study. The results are based on 12 scientific articles. These articles were collected from the database PubMed and have both qualitative and quantitative approach. Result: Nurses experience a lack of knowledge and training to identify and respond to intimate partner violence. Shortage in healthcare operations such as a lack of routines and guidelines or heavy workload means that nurses cannot or do not have the time to help these women. Stigma and cultural differences contribute to nurses experiencing obstacles in their profession to deal with cases of intimate partner violence. Conclusion: In order for the work against intimate partner violence to progress and for women to receive qualitative care, this is a topic that should receive more attention. Furthermore, routines and guidelines from the workplace are required for the nurses to relate to and lean against. Training in the current workplace, but also as early as in nursingschool are needed so that the nurses feel confident and comfortable in their role of responding to women exposed to intimate partner violence.