Fördjupad miljö- och hälsoriskbedömning av kisaska : Utvärdering av risker och kommersiella metoder

I Sverige finns cirka 86 000 förorenade områden som härstammar till stor del från industriell verksamhet, vilket kan utgöra ett hot för människor och miljö. Kisaska är en restprodukt från framställning av svavelsyra som på grund av dess komplexitet samt höga metallinnehåll kan vara problematisk vid bland annat anläggningsarbeten. Det kan vara svårt att hitta lämpliga riktvärden då anläggningsarbeten inom förorenade områden inte normalt omfattas av krav på efterbehandling, utan klassas mer som en delåtgärd under pågående arbete. Därför kräver kisaska som avfall en noggrann riskbedömning. Rapporten syftade till att genomföra en riskbedömning av kisaska genom en litteraturstudie och analys av tre kisaskaprover från ett industriområde samt att ta reda på hur ändamålsenliga använda metoder föreföll. Resultaten visade på höga totalhalter av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink, vilka är typiska metaller i kisaska. Det fanns risk för barn som vistades på området då arsenik- och blyhalter överskred tolerabelt dagligt intag, enligt exponeringsberäkningar. Arsenikhalten överskred det tolerabla dagliga intaget för vuxna. Materialet visade högst biotillgänglighet i magsäcken, där minst mängd absorberas. Mindre biotillgänglighet fanns i tunntarmen, där större absorption sker. Laktesterna visade att trots höga totalhalter var den lakbara halten låg då metallerna tycktes vara starkt bundna till järnoxider/hydroxider, enligt tidigare studier. Lakning av enskilda metaller nådde som högst sex procent av totalhalten. Grund- och ytvatten påverkas något, både enligt beräknade halter samt uppmätta halter, av de undersökta metallerna. Men spridningen var, enligt tidigare studier, försumbar då fastläggning i mark sker genom adsorption och utfällning. De använda metoderna var nödvändiga för en miljö- och hälsoriskbedömning. Mineralogi, speciering och sekventiella extraktioner är metoder som med fördel kan användas för att veta hur metallerna sitter bundna och tydligare följa hur metallern
In Sweden, there are approximately 86,000 polluted areas that originate largely from industrial activities, which in its turn can pose a threat to people and the environment. Pyrite cinder is a residual product from the production of sulfuric acid which, due to its complexity and high metal content, can be problematic for, among other things, construction work. It can be difficult to find suitable reference values as construction work within polluted areas is not normally subject to post-treatment requirements, but rather classified as a partial measure during ongoing work. Therefore, pyrite cinder as waste requires careful risk assessment. This report aimed to carry out a risk assessment of pyrite cinder through a literature study and analysis of three pyrite cinder samples from an industrial area to find out how effective the methods used appeared to be. The results showed high total levels of arsenic, lead, cadmium, copper and zinc, which are typical metals in pyrite cinder. There was a risk for children who were present in the area as arsenic and lead levels exceeded tolerable daily intake, according to exposure calculations. The arsenic level exceeded the tolerable daily intake for adults. The material showed the highest bioavailability in the stomach, where the least amount is absorbed. Less bioavailability was found in the small intestine, where greater absorption occurs. Leaching tests indicated that despite high total concentrations, the leachable concentration is low as the metals appear to be strongly bound to iron oxides/hydroxides, according to previous studies. Leaching of individual metals reached a maximum of six percent of the total concentration. Groundwater and surface water are somewhat affected by the investigated metals, both when it comes to calculated concentrations and to measured concentrations. However, the spread was, according to previous studies, negligible as fixation in soil through adsorption and precipitation occurs. The methods use