Search

I Sverige finns ingen tradition av att odla cideräpplen men intresset för att tillverka lokal cider har ökat markant under senare år. I detta faktablad sammanfattas resultat från två projekt som genomförts för att utvärdera och introducera nya cideräpplesorter för odling och vidareförädling i Sverige.

Fungal storage rots like blue mould, grey mould, bull's eye rot, bitter rot and brown rot destroy large amounts of the harvested apple crop around the world. Application of fungicides is nowadays severely restricted in many countries and production systems, and these problems are therefore likely to increase. Considerable variation among apple cultivars in resistance/susceptibility has been reported, suggesting that efficient defence mechanisms can be selected for and used in plant breeding. These are, however, likely to vary between pathogens, since some fungi are mainly wound-mediated while others attack through lenticels or by infecting blossoms. Since mature fruits are considerably more susceptible than immature fruits, mechanisms involving fruit-ripening processes are likely to play an important role. Significant associations have been detected between the susceptibility to rots in harvested fruit and various fruit maturation-related traits like ripening time, fruit firmness at harvest and rate of fruit softening during storage, as well as fruit biochemical contents like acidity, sugars and polyphenols. Some sources of resistance to blue mould have been described, but more research is needed on the development of spore inoculation methods that produce reproducible data and can be used for large screenings, especially for lenticel-infecting fungi.

Interactions between phenolic compounds in black currant leaves and foliar diseases may be important in breeding for resistant genotypes with a nutritional high profile for human applications. For increased understanding of such interactions, we evaluated the presence of major fungal diseases by visual inspection, and content of phenolic compounds by HPLC in leaves of five segregating black currant breeding populations. Eight individual flavonols (e.g. quercetin-3-O-glucoside, quercetin-3-O-rutinoside and kaempferol-malonylgucoside), three flavan-3-ols (epigallocatechin, catechin and epicatechin) and two chlorogenic acids (neochlorogenic acid and chlorogenic acid) were significantly correlated to the leaf diseases. Rib-0701 was the population possessing the highest content for several of the compounds, while genotype differences existed for content of various phenolic compounds and resistance to the diseases. The high variability of content of phenolic compounds opens up for opportunities to breed resistant genotypes with improved health properties of the leaves for functional food products.

Rabarber är en omtyckt trädgårdsväxt med goda framtidsutsikter. Rabarberstjälkar har en karaktäristisk och känd arom, och de kan användas på många olika sätt. Plantan är robust, har ofta hög avkastning, och saknar allvarliga skadegörare. Rabarber har dessutom god konkurrensförmåga och kan odlas ekologiskt över praktiskt taget hela landet. En förutsättning för att rabarber skall kunna fortsätta utvecklas till en attraktiv och konkurrenskraftig livsmedelsråvara är emellertid tillgång på bra sorter med definierade kvalitetsegenskaper. Detta var utgångspunkten för de sortprovnings- och växtförädlings-projekt som startade på Balsgård i början av 1990-talet och nu resulterat i två nya rabarbersorter: BARBRO® och’Berit’PBR-AF. Den förstnämnda släpptes på marknaden 2012 och den sistnämnda blir nu tillgänglig för odlare.

Nyttjar man naturmedicinska preparat, har man troligen hört talas om djävulsklo från Afrika. I övrigt får denna torrmarksväxt anses tämligen okänd i Sverige. För stora delar av den fattiga befolkningen på landsbygden i Botswana, Namibia och Sydafrika utgör djävulsklo däremot en välkänd och viktig inkomstkälla.

The wound-healing properties of Plantago major L. (plantain) were evaluated using an ex-vivo porcine wound-healing model. Ethanol- and water-based extracts were prepared from greenhouse-grown and freeze-dried leaves of P. major. Both types of extracts stimulated wound healing in porcine skin, but the ethanol-based extracts had a somewhat stronger effect. A concentration of 1.0 mg/mL (on dry weight basis) produced the best results for both types of extracts.

Introduction: Fruits and vegetables contain vitamins, minerals and other bioactive substances, which are important for intellectual performance. In a previous study it was shown that approximately two third of the pupils were hungry the last lesson before lunch. The average fruit and vegetable intake at lunch was much lower than the recommendations. Objectives: The purpose of this pilot study was to investigate effect on attention and school performance of a vegetable smoothie, rich in berries, fruits and vegetables, served at the mid-morning brake. Method / Design: In total 250 Swedish children aged 10-12 years participated. The study was designed as a cross-over trial with two study periods of ten schooldays. The children were randomly divided into two groups and were administered either an active smoothie (smoothie 1; group A) or a fruit-based placebo with the same energy content (smoothie 2; group B). Both smoothies were designed to provide 5% of the daily energy. After a three week wash-out period, group A was administered smoothie 2 and group B, smoothie 1. Statistical tests were performed using SPSS package, version 22.0, using Independent-Samples T test. Analysis included processing speed (PTO), concentration performance (CP) and percentages of error (Ep) as assessed by the D2-test Results: Preliminary analyses indicate that PTO and CP increased during the intervention period, whilst Ep decreased, for both groups. The effect was stronger in the group drinking the active smoothie, than in the group drinking the placebo. The effect might partly be caused by the addition of water and energy Conclusions: Attention, and thereby also school performance, may be improved by mid-morning consumption of a smoothie containing water, energy and preferably nutrients and other bioactive substances., Projektet "Skolskjutsen – Skånsk smart smoothie för skolbarn" har finansierats av Länsstyrelsen i Skåne inom den Skånska Dryckesstrategin 2013–2020 via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling., Skolskjutsen

Fyllning, eller som det också kallas tappning, är ett kritiskt steg vid tillverkning av alla drycker, så även för äpplemust. Vid fyllningen finns särskilt stor risk att den pastöriserade musten blir återkontaminerad eller att temperaturen sjunker under den kritiska gräns som gör att förpackning och kapsyl/kork också blir pastöriserade. I detta faktablad beskriver vi vad du bör tänka på vid fyllning av must både i den mindre och lite större produktionen.

Det finns flera olika typer av utrustningar som kan användas för att pressa must ur frukt. Vilken utrustning som är mest relevant beror både på vilken typ av must som ska tillverkas och vilka volymer frukt som ska pressas. Här finner du information om lämplig utrustning och vad du måste tänka på vid pressning av äpple till äpplemust.

Äpple är en utmärkt råvara för musttillverkning genom fruktens arom och naturligt behagliga balans mellan socker och syra. Eftersom så många olika faktorer påverkar både äpplets och mustens kvalitet är det nödvändigt att ha god kunskap om såväl råvara som produktionsmetoder för att kunna tillverka kvalitetsprodukter med unika egenskaper. Sortval, årsmån, odlingsplats, odlingsmetoder och mognadsstadium samt lagring bidrar till både fruktens och mustens egenskaper. Val av metod vid juicetillverkning påverkar också juicens kvalitet där tillverkning med eller utan tillsats av enzymer och klarningshjälpmedel har stor betydelse både på upplevd smak, innehåll av fibrer och nyttiga ämnen som t.ex. polyfenoler. Detta faktablad ger en översikt kring äpple som råvara för musttillverkning.

Projektet "Skolskjutsen – Skånsk smart smoothie för skolbarn" har finansierats av Länsstyrelsen i Skåne inom deSkånska Dryckesstrategin 2013–2020 via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling., Skolsjutsen

Mustens smak påverkas huvudsakligen av fruktsort, mognadsgrad, odlingsfaktorer och årsmån. Must från ett omoget äpple smakar oftast surt och kan ha en sträv och rå smak från stärkelsen som inte hunnit omvandlas till socker. Must från en väl mogen frukt smakar sött eller syrligt beroende på förhållandet mellan socker och syra. Fiber- och polyfenolinnehållet bidrar till både synintryck och smakupplevelse av den färdiga musten. Genom att göra medvetna val och genom att blanda olika muster kan önskad kvalitet uppnås. Även val av tillverkningsmetod påverkar mustens kvalitet och en klar must både ser annorlunda ut och smakar annorlunda än en grumlig must. Här beskriver vi hur du kan påverka mustkvaliteten genom blandning och hur du kan tillverka en klar äpplemust.

Äpple är en utmärkt råvara för musttillverkning genom fruktens arom och naturligt behagliga balans mellan socker och syra. Eftersom så många olika faktorer påverkar både äpplets och mustens kvalitet är det nödvändigt att ha god kunskap om såväl råvara som produktionsmetoder för att kunna tillverka kvalitetsprodukter med unika egenskaper. Sortval, årsmån, odlingsplats, odlingsmetoder och mognadsstadium samt lagring bidrar till både fruktens och mustens egenskaper. Val av metod vid juicetillverkning påverkar också juicens kvalitet där tillverkning med eller utan tillsats av enzymer och klarningshjälpmedel har stor betydelse både på upplevd smak, innehåll av fibrer och nyttiga ämnen som t.ex. polyfenoler. Detta faktablad ger en översikt kring äpple som råvara för musttillverkning.

Det finns många regler som måste följas vid etikettering och märkning av livsmedel men för must är det ganska enkelt. Här får du kunskap och tips om en grundmärkning som du kan använda dig av när du tar fram dina egna etiketter.

Nya sorter introduceras kontinuerligt och det blir allt svårare att välja för både producenter, handel och konsumenter. Genom en ny modell för utvärdering av nya frukt- och bärsorter lämpliga för Sverige kan vi få en bra uppfattning om odlingsvärdet. Testodlingar på tre platser i landet pågår nu inom projektet Kvalitetssäkring av frukt- och bärväxter och resultaten samlas i en databas för utvärdering. Det finns många äldre sorter som är odlingsvärda men även en del som är mindre bra, vissa är dock av kulturhistoriskt intresse. En sortimentsanalys visar vilka sorter av frukt som kan rekommenderas. I detta Faktablad redovisas aktuella fruktsorter. Bärsorter redovisas i ett kommande Faktablad, del 2.

Projektet har genomförts som ett partnerskapsprojekt där vi dragit nytta av olika deltagares kompetens och resurser. Partners har varit Elitplantstation-en, E-planta, Fritidsodlingens Riksorganisation, Hushållningssällskapet Rådgivning Nord, HIR Malmöhus samt SLU. Syftet med projektet har varit att tillhandahålla ett modernt växtsortiment som är kvalitetssäkrat och som svarar mot de krav som plantproducenter och olika växtanvändare har. Vik-tiga mål i projektet har varit att ta fram ett hållbart system för att utvärdera nya frukt- och bärväxter, utarbeta ett protokoll för utvärdering av växtegen-skaper, genomföra en analys av befintligt sortiment, insamla och påbörja utvärdering av nytt intressant växtmaterial samt kommunicera verksamhet och resultat med producenter, handel och växtanvändare. Resultaten visar att det finns ett stort behov av att förnya sortimentet och omfattningen av det insamlade växtmaterialet tyder på att det finns goda utsikter att hitta bra och intressant material av frukt- och bär-sorter som passar för svenskt klimat. Modellen för införande av nytt växtmaterial inom frukt- och bär i Sverige omfattar insamling, testodling, dokumentering, utvärdering och information.

Klematisproducenter inom E-planta ekonomisk förening har under 10 år samverkat med SLU Balsgård och Elitplantstationen för att utveckla nya klematissorter. Under senare år har projektet drivits med medfinansiering från Partnerskap Alnarp. Detta faktablad sammanfattar det arbete som genomförts vilket resulterat i att flera nya klematissorter med unika egenskaper börjat marknadsföras och att många lovande selektioner nu provodlas inför eventuell framtida introduktion.

Klematisproducenter inom E-planta ekonomisk förening har under 10 år samverkat med SLU Balsgård och Elitplantstationen för att bevara och introducera härdiga klematissorter med definierade egenskaper. Detta faktablad sammanfattar det arbete som genomförts vilket resulterat i att många klematissorter med unika egenskaper nu börjat marknadsföras.

I detta faktablad sammanfattas resultat av ett partnerskapsprojekt där forskare vid SLU och Lunds Universitet i samverkan med Skånemejerier, Kiviks Musteri och Ideon Agro Food, utvecklat och karaktäriserat modelldrycker som är naturligt rika på vitaminer och antioxidanter baserade på nypon, havtorn och vetegroddolja. Modelldryckerna pastöriserades och förpackades aseptiskt varefter förändringar i innehållet av en rad naturliga vattenlösliga och fettlösliga antioxidanter såsom karotenoider (inklusive pro-vitamin A), askorbinsyra (vitamin C), tokoferoler (vitamin E), olika fenoler och total antioxidativ kapacitet studerades under lagring vid olika temperaturer. Likaså undersöktes dryckernas benägenhet att oxidera.

Groblad (Plantago major) har använts som medicinalväxt i många århundraden i stora delar av världen. ’Gro’ är ett fornnordiskt ord för ’läka’ och syftar på bladens välkända läkeförmåga. I Sverige brukade forna tiders kloka gummor bandagera sår med blad av groblad. Även senare tiders distriktssjuksköterskor använde sig ibland av denna beprövade metod. Man ansåg att såren läkte både fortare och bättre om de behandlades med groblad. Ny forskning på SLU-Balsgård visar att både kloka gummor och distriktssjuksköterskor gjorde alldeles rätt. Groblad innehåller nämligen ett stort antal biologiskt aktiva substanser av betydelse för sårläkningen, och dessa positiva effekter har nu påvisats i försök med odlade celler av människa och med inducerade sår i öronen från nyslaktade grisar!

Reversion är en av de allvarligaste sjukdomarna som kan drabba svarta vinbärsplantor. Reversion orsakas av ett virus som på sikt gör buskarna helt sterila och buskarna kan då följaktligen ej sätta bär. Reversionsviruset sprids med vinbärsgallkvalstret (Cecidophyopsis ribis), en synnerligen effektiv vektor, som snabbt även smittar friskt utgångsmaterial. Det finns idag inga godkända växtskyddsmedel mot vinbärsgallkvalster eller reversionsvirus. Enda möjligheten att slippa ifrån gallkvalster och reversion, och därigenom kunna upprätthålla lönsamheten i svartvinbärsodling, är således tillgång till resistenta sorter. Försök att resistensförädla svarta vinbär mot reversionsvirus har pågått under större delen av 1900-talet. Att dessa försök inte haft nämnvärd framgång, beror på att det hittills inte har funnits någon snabb och säker analysmetod för denna sjukdom. Den reversionsframkallande patogenen, svarta vinbärs reversions virus (blackcurrant reversion virus, BRV), blev inte isolerad och identifierad förrän mot slutet av 1990-talet. Man visste inte ens att sjukdomen orsakades av ett virus. Det enda sättet som fanns att testa förekomsten av reversion i en planta, var att skottympa den på en svartvinbärssort som får tydliga blad- och blomsymptom av BRV och sedan vänta ett år eller mer på symptomen. Nu när den orsakande patogenen är funnen och karaktäriserad, kan viruset snabbt detekteras i laboratorium. Vi har inom ramen för ett partnerskapsprojekt satt upp en ny, känslig och specifik molekylär metod (RT-PCR) som gör det möjligt att påvisa BRV-RNA i svarta vinbär inom några dagar. Metoden har framgångsrikt testats på olika sorter och selektioner i syfte att påskynda resistensförädlingsarbetet av svarta vinbär. Slutsatsen av våra försök, och försök som genomförts utomlands, är att den molekylära metoden både är effektiv och pålitlig, och kan användas som ett diagnostiskt test, såväl inom växtförädling som vid förökning och certifiering av plantor för kommersiell odling.

Projektet svarta vinbär för ekologisk odling var ett sexårigt projekt, som påbörjades 2005 och avslutades 2010, med finansiering ifrån Jordbruksverket. Projektet har haft som mål att i jämförande fältförsök utvärdera nya svarta vinbärssorters lämplighet för ekologisk odling. I försöket har både svenska sortkandidater från växtförädlingsprogrammet vid SLU på Balsgårdoch några utländska sortkandidater från det skotska växtförädlingsprogrammet vid James Hutton Institute (tidigare Scottish Crop Research Institute) utvärderats. Dessutom har ytterligare några äldre sorter som av olika anledningar befunnits intressanta att ta med ingått i försöken. Fältförsöken har genomförts på Balsgård i SLUs regi och på Öjebyn i Hushållningssällskapets regi. Växtmaterialet har utvärderats både avseende buskarnas avkastningspotential samt resistens mot vanliga svampsjukdomar och skadegörare. Därutöver har också bärens inre kvalitet utvärderats. De flesta sorterna i försöket har kunnat skördas under tre säsonger vilket är ett minimum för att kunna bedöma avkastningspotential och motståndskraft mot olika svampsjukdomar som successivt etableras och breder ut sig i ekologiska odlingar. Detta är dock en alltför kort tid för att med säkerhet kunna fastställa fältresistens mot t.ex. gallkvalster och reversionsvirus. Det är också för kort tid för att långsiktiga effekter av årliga klimatvariationer ska kunna bedömas tillfredställande. Flera av sorterna och selektionerna i försöket kan trots dessa begränsningar redan nu bedömas som direkt olämpliga för kommersiell ekologisk odling, några av sorterna har tillräcklig potential för att odlas i större omfattning. Inga av de testade sorterna kan dock anses vara optimala för storskalig ekologisk odling i Sverige. Såväl växtförädling som sortförsök med vedartat växtmaterial är tidskrävande – likväl är dessa verksamheter nödvändiga och måste pågå kontinuerligt för att vi i framtiden ska kunna erbjuda svenska ekologiska och konventionella odlare än bättre och odlingssäkra sorter.

The RIBESCO project, partly funded by the European Community, has been designed to improve the level of characterisation and conservation of the Northern European Ribes germplasm, currants and gooseberry, utilising coordinated, international achievements. A core collection of the Northern European Ribes germplasm will be established and preserved with special intensity. In the first phase, the Ribes germplasm conserved in the national ex situ collections is subjected to phenotypic characterisation using internationally defined descriptors. Information obtained will be saved in a database and it will be used to select material to the Ribes core collection and to define the part of germplasm that will be identified using molecular markers. The data of molecular identification provide a suggestion for an optimal core collection, representing a maximum amount of genetic variation, with true-to-type varieties selected and duplicated accessions uncovered. The selection of the most valuable genotypes is also based on agronomic, historical or other important cultural values. The decentralised Ribes core collection is established to assure the preservation of selected germplasm, each plant accession to be conserved as safety duplicates. For conservation, both ex situ field collections, in vitro slow-growth collections and cryopreservation long-term collections are established. Easy-access documentation will be a part of the activity. The project promotes Ribes genetic material... [to full text] Projektas “RIBESCO”, iš dalies finansuojamas Europos Bendrijos, yra skirtas pagerinti ir išsaugoti Šiaurės Europos Ribes genties, serbentų ir agrastų, genofondo charakteristikas, panaudojant suderintus tarptautinius pasiekimus tarp mokslo institucijų. Bus sukurta ir saugoma bendra Šiaurės Europos Ribes genties genofondo kolekcija. Pirmame etape bus atliekamas fenotipinis Ribes genties genofondo, esančio nacionalinėse ex situ kolekcijose, charakterizavimas, panaudojant tarptautinius deskriptorius. Gauta informacija bus saugoma duomenų bazėje ir panaudojama atrenkant medžiagą bendrai Ribes genties kolekcijai bei apibūdinant tą genofondo dalį, kuri bus identifikuota pritaikant molekulinius žymenis. Molekulinės identifikacijos duomenys sudarys galimybes sukurti optimalią bendrą kolekciją, reprezentuojančią maksimalų genetinių variacijų skaičių, su atrinktomis tipiškomis veislėmis ir išaiškintais dublikatais. Vertingiausių genotipų atranka bus pagrįsta taip pat agronominėmis, istorinėmis bei kitomis svarbiomis savybėmis. Bus sukurta bendra Ribes genties kolekcija, siekiant išsaugoti atrinktą genofondą. Bus sukurtos ex situ lauko kolekcijos, in vitro lėtai augančios kolekcijos ir žemų temperatūrų metodu išsaugomos ilgalaikės kolekcijos. Vienas iš projekto tikslų – sukurti lengvai prieinamą dokumentaciją. Šis projektas skatina Ribes genties genetinės medžiagos perkėlimą ir panaudojimą Europiniu mastu tarp mokslo institucijų.

In this paper, five studies on diversity in the plant genus Chaenomeles are summarised. Genetic resources in the genus Chaenomeles were evaluated using molecular markers and morphological characters. Population differentiation and diversity were estimated in cultivated and wild plant material. In agreement with studies on cultivated Chaenomeles material, native material of C. japonica was strongly differentiated from C. speciosa, C. cathayensis and C. thibetica. Populations of C. japonica and C. speciosa were considerably more diverse than populations of C. cathayensis and C. thibetica. Furthermore, evidence of spontaneous hybridisation in native populations between C. cathayensis and C. speciosa was obtained. Random amplified polymorphic DNA markers and morphological characters revealed concordant patterns of genetic relatedness among the offspring families studied. To increase diversity in breeding populations and collections, different strategies for sampling of wild plant material are proposed for C. japonica and C. speciosa on the one hand, and C. cathayensis and C. thibetica on the other.

In this paper, advice for establishment and management of Japanese quince (Chaenomeles japonica) orchards is summarised. Japanese quince is a minor fruit crop in Latvia and Lithuania, currently being developed by plant breeding research. Preferences for site and soil are discussed and recommendations for planting and field management are proposed.

In this paper, characteristics and chemical composition of chaenomeles fruit juice are reported for different taxa in the genus Chaenomeles (C. japonica, C. speciosa, C. cathayensis, C. japonica x C. speciosa, and C. x superba). Average fruit weight was 27–211 g and the juice yield was 42–50% based on fresh weight of fruits. The chaenomeles juice was very acidic, with a pH of 2.5–2.8, and the titratable acidity was at most 4.2% calculated as anhydrous citric acid. The content of vitamin C and phenols was in general high, 45–109 mg ascorbic acid and 210–592 mg phenol per 100 ml juice, respectively. Three main organic acids were detected in the juice: malic acid, quinic acid and succinic acid. Of the organic acids malic acid was present in the highest amount, at most 5.1 g/100 ml. Ten amino acids were detected: phosphoserine, aspartic acid, threonine, serine, asparagine, glutamic acid, alanine, phenyalanine, γ- aminobutyric acid and lysine. The most abundant amino acid was glutamic acid (up to 14 mg/100 ml), followed by phosphoserine and aspartic acid (6 mg/100 ml). Five cations were detected: sodium, ammonium, potassium, magnesium and calcium. Of the cations, potassium was present in the highest amount (up to 241 mg/100 ml). Two inorganic anions were present in high amounts: fluoride (up to 139 mg/100 ml) and chloride (9 mg/100 ml). Nine carbohydrates were detected: stachyose, raffinose, sucrose, glucose, xylose, rhamnose, fructose, inositol and sorbitol. Of the carbohydrates, fructose (up to 2.3 g/100 ml), glucose (up to 1.1 g/100 ml) and sorbitol (up to 0.5 g/100 ml) were present in the highest amounts. Due to its characteristics and composition, chaenomeles juice is considered a potential source of valuable compounds and an interesting ingredient for the food industry.

In this paper, research on vegetative propagation of Japanese quince (Chaenomeles japonica) plants is reported and summarised. An efficient system for propagation of Japanese quince based on softwood cuttings was developed. For this purpose, 20 cm long top cuttings, with the base of the cuttings soaked in 30 mg/l IBA for 18 hours, were used. Although hardwood cuttings seemed less useful for propagation of chaenomeles plants, a high rooting percentage was obtained using 20 cm long base cuttings, soaked in 100 mg/l IBA for 24 hours. Procedures for micropropagation were improved and micropropagation was shown to be a very efficient method for propagation of Japanese quince, with an average proliferation rate of around 3–4 and a rooting percentage of over 90%. For the proliferation phase a medium consisting of complete MS medium with macronutrients reduced to 3/4, iron added as NaFeEDTA, 1.0 g/l BA as growth regulator and 35 g/l sucrose as a source of carbohydrates, was useful in large scale commercial propagation. For rooting of microshoots, a shoot elongation phase of two weeks and a soaking of microshoots in 250 mg/l IBA before planting seemed important. It was shown that the ability to form roots was genotype dependent. Rooting potential should therefore be evaluated during plant breeding and selection.

In this paper, studies on the changes in characteristics and chemical composition of Japanese quince (Chaenomeles japonica) fruits and fruit juice during fruit ripening and storage are reported. Juice was extracted from unripe, mature and stored fruits, respectively, and pH, density, viscosity, turbidity, content of soluble and insoluble solids, titratable acidity and content of vitamin C and phenols were analysed. Fruit biochemistry was clearly influenced by genotype and site of cultivation of plants. Ripening was associated with an increase in density, soluble solids, titratable acidity and content of vitamin C in the juice. During storage at 1 °C and 5 °C, respectively, the general tendencies for changes in fruit biochemistry were similar for all genotypes analysed. The characteristics of the fresh fruit were well preserved at 1 °C, even during two months of storage. However, after three months a significant loss in juice yield was observed. This was accompanied by browning of the fruit skin, an increase in turbidity of the juice, changes in the content of vitamin C and a modification of aroma. The fruits kept at 1 °C and 85% relative humidity could be stored for a maximum of nine weeks without significant loss in quality. At 5 °C and 80% relative humidity, the corresponding storage period decreased to four weeks.

In this paper, volatile compounds associated with the fragrance and flavour of chaenomeles juice are reported for fruits of different taxa in the genus Chaenomeles (C. japonica, C. speciosa, C. japonica x C. speciosa and C. x superba). Thirty-three genotypes were investigated and sixty volatile compounds were identified. These compounds included thirteen terpenic hydrocarbons, fourteen alcohols, five ketones, fourteen aldehydes and fourteen esters. Samples of C. japonica had the richest aroma profile. Its major components were methanol, ethanol, 1-penten-3-ol, α-terpineol, acetone, ethyl-vinyl-ketone, varelaldehyde, (E)-2-hexenal, ethyl acetate, linalyl acetate, geranyl acetate and ethyl antranylate. Components that were identified in all the species and that could contribute to the fruity, sweet, floral and acid notes of chaenomeles fragrance and flavour were methanol, terpinen-4-ol, α-terpineol, dodecanol, carvone, nonanal, neral, perialdehyde, undecanal, octyl acetate, citronellyl acetate, neryl acetate, geranyl acetate, ethyl antranyllate, α-pinene, ß-myrcene, γ-terpinene, ß-caryophyllene and α-humulene. Principal differences among species could be attributed to some aldehydes, ketones and esters with high volatility found in C. japonica, but not in C. speciosa, C. japonica x speciosa and C. x superba.