Search

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att bidra med kunskap om elevers uppfattningar om vilka faktorer i undervisningen som främjar deras välbefinnande. Genom att låta elever beskriva den undervisning som de anser främjar deras välbefinnande finns en förhoppning om att bidra med värdefull kunskap som kan tillföra förståelse för hur undervisningen skulle kunna utvecklas för att främja elevers välbefinnande. ● Vilka faktorer i undervisningen upplever elever främjar deras välbefinnande? Teori Studiens teoretiska ansats har sin utgångspunkt i det psykologiska perspektivet med betoning på det kognitiva. Teorierna beskriver den syn på eleven, lärande och välbefinnande som används i studien. Metod Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer. Urvalsgruppen består av tio niondeklassare från en kommuns fyra högstadieskolor. Intervjuerna genomfördes dels digitalt och dels i fysiska träffar. Intervjuguiden bestod av tre frågor och följdfrågor av sonderande karaktär. Resultat Studiens resultat visar att de faktorer i undervisningen som eleverna upplever främjar deras välbefinnande är: tillgänglighet, variation, valmöjlighet, att få vara aktiv och självständig, positiva sammanhang, kreativa arbetssätt, utmanande uppgifter, tillfälle till återhämtning, tillitsfulla, vägledande och uppmuntrande relationer och att få känna sig kompetent. När undervisningen innehåller dessa faktorer känner de starkt engagemang och välbefinnande. Ett genomgående tema urskiljde sig: variation och engagemang genom delaktighet och inflytande. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogen ska tillsammans med elevhälsan främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Här har specialpedagogen en viktig funktion när det gäller att definiera och skapa en gemensam kunskap om och förståelse för vad ett hälsofrämjande perspektiv och förhållningssätt är. Ett viktigt förändrings- och utvecklingsarbete för specialpedagogen är att tillsammans med lärarna organisera för en hälsofrämjande undervisning där eleverna ges stor möjlighet till delaktighet och inflytande. Undervisningens utformning och elever som blir lyssnade på är en nyckel i arbetet med att främja elevers välbefinnande.

The primary aim of this thesis is to formulate a theoretically and empirically based consultation model for psychologists in school contexts. Ideas and strategies are clarified so that they can be applied, evaluated, and further developed by other professionals. The model has been constructed with an interactional approach, with the stress on patterns of interaction between grown-ups and children and their consequences for children’s development. Ideas and techniques of family therapy have been integrated and translated to consultation processes in school; mainly short-term strategic therapy, with its focus on resources, goals, and solutions. The model is applicable to different types of problems and combinations of persons – teachers, parents and children – and as a frame of reference for teamwork between psychologists, special teachers, and other specialists. The thesis has three parts. I) The practical and theoretical context: Analysis of official steering documents, results of studies, and family-systems and short-term models of relevance for problem solving for children and youth in difficulties. II) An interactional model for school-based consultation: Presentation of a theory of interaction for school and family, forms of collaboration and teamwork for specialists, teachers and family, and a structured method for developmental and problem-solving talks in the process of consultation, with techniques and interventions for solving the particular problem. III) An empirical study of the usefulness of the model: Examination and illustration of the validity of the model in communication with twelve experienced psychologists and fifty special teachers who have applied it in their professional practice. The subjects answered a questionnaire, or took part in a telephone interview, with focus on eight problem areas: 1. Conditions of service, 2. Specialist organization, 3. Model application, 4. Consequences for affected parties, 5. Differences from previous modes of working, 6. Perceptions of causal connections, 7. Evaluation of different aspects of the model, and 8. Further development. The respondents were highly favourable in their attitude to working according to the intentions of the model, the recurrent theme being the importance of abandoning a search for individual shortcomings in favour of a resource-oriented solution process with multidirected partiality and with the participation of significant others – teachers, parents and children – in goals and plans of action. The consultation model was illustrated through eleven psychologists’ cases, and with in-depth descriptions of four of them from all stages of comprehensive school, showing how the model’s interaction theory and forms of cooperation between school and family can be applied with seemingly good results in a relatively short time. The model, however, should be used flexibly, in a way that suits each professional best, and with active support throughout the system. Huvudsyftet med avhandlingen är att formulera en teoretiskt och empiriskt förankrad konsultationsmodell för psykologer i skolsammanhang. Idéer och handlingsstrategier tydliggörs så att de kan tillämpas, värderas och vidareutvecklas av andra yrkesutövare. De tänks även kunna utgöra en referensram för psykologers, specialpedagogers och andra specialisters teamarbete. Vidare är syftet att undersöka modellens användbarhet i kommunikation med initierade andra – yrkesutövare som de facto praktiserat den och kritiskt kan granska både idéer och tekniker. Viktiga utgångspunkter för modellkonstruktionen har varit psykologens konsultativa position i skolan – det faktum att det alltid finns pedagoger och föräldrar mellan specialisten och barnen – samt behovet av varaktig problemlösning i det enskilda fallet och preventiva insatser för alla i skolan. Med begreppet konsultation avses en central yrkesfunktion, där psykologen leder en problemlösnings- och utvecklingsprocess utifrån initiativtagarens frågeställningar och i samverkan med direkt berörda parter – personal, föräldrar och barn. Modellen har konstruerats utifrån ett interaktionellt perspektiv med betoning på samspelsprocesser mellan vuxna och barn och dess konsekvenser för barns utveckling. Som en röd tråd finns idén om att mening och innebörd konstrueras i samspel med andra människor, genom muntlig eller skriftlig, verbal eller icke-verbal kommunikation. Familjeterapeutiska idéer och tekniker har integrerats och översatts till konsultationsprocesser i skolan, varvid den strategiska korttidsterapin med dess resurs-, mål- och lösningsorientering har varit den mest tongivande inriktningen. Modellen är generell i bemärkelsen att den tänks kunna tillämpas på olika typer av frågeställningar samt vid olika personkombinationer på individ- grupp- eller organisationsnivå. Avhandlingen har tre delar: I) Praktisk och teoretisk förankring. Här analyseras officiella styrdokument, undersökningsresultat samt familjesystem- och korttidsterapeutiska modeller med relevans för problemlösning för barn och ungdomar i svårigheter. II) Samspelsmodell för skolkonsultation. Här presenteras den föreslagna modellen, omfattande en samspelsteori för skola och familj, samverkansformer för skolans utvecklings- och elevvårdsorganisation, samt en samtalsmetod för konsultationsprocessen från problem till lösning, med praktiknära tekniker för enskilda uppdrag. III) Undersökning av modellens användbarhet. Här undersöks och illustreras modellen i kommunikation med tolv yrkesverksamma psykologer och femtio specialpedagoger som tillämpat den i sin yrkesmässiga praktik. Respondenterna besvarade en enkät eller deltog i en telefonintervju med fokus på åtta frågeområden: 1. Tjänstgöringssituation, 2. Specialistorganisation, 3. Modelltillämpning, 4. Konsekvenser för berörda parter, 5. Skillnader vid jämförelse med tidigare arbetssätt, 6. Uppfattningar om orsakssammanhang, 7. Värdering av olika modellaspekter, 8. Vidareutveckling. Samtliga svarande var mycket positivt inställda till arbetssättet enligt modellens intentioner, med det genomgående temat att man tyckte sig komma vidare från ett individuellt bristsökande och skuldbeläggande till en resursinriktad och mångpartisk lösningsprocess, med signifikanta andras delaktighet i mål och handlingsplaner – både lärare, föräldrar och barn – och med åtföljande gott resultat. Konsultationsmodellen illustreras genom en sammanfattning av elva aktuella psykologuppdrag, samt med fördjupade skildringar av fyra av dem från grundskolans samtliga stadier. Samtliga elva uppdrag visar hur modellens samspelsteori och samverkansformer mellan skola och familj kan tillämpas i praktiken, på varierande frågeställningar och med till synes gott resultat på relativt kort tid. Modellen bör dock användas flexibelt, på vars och ens bästa sätt, samt med aktivt stöd i hela systemet. I avhandlingens avslutande reflektioner hävdas att även om trenden med diagnosticering av barns skolproblem i medicinska termer f n pågår med full kraft, så pekar ett antal teman i officiella dokument, utredningar och internationell forskning med överblick över området i en helt annan riktning. Den önskvärda utvecklingen förefaller bl a innefatta att psykologin stödjer lärande och hälsa för alla elever och lärare, att diagnostisk bedömning genom kategorisk identifiering ersätts med ett systemorienterat och problemlösande synsätt som omfattar både individuell behandling och prevention samt att föräldrarna görs i verklig mening delaktiga i utvecklings- och problemlösningsprocesser. För en sådan utveckling inom skolpsykologins fält behövs praktiknära forskning och kunskapsutveckling om komplex mellanmänsklig påverkan; om samspel mellan lärare, föräldrar och barn, och om hur man som specialist på bästa sätt kan stimulera de vuxna att skapa en hälsosam och lärande miljö för (alla) barn. Skolpsykologin behöver stärkas inom grundutbildningen genom att kontextuellt relevant kunskapsbildning tillförs i nära samverkan med de utbildningsansvariga, med en tydlig inriktning mot vuxensamverkan och problemlösning snarare än bristutredning av minderåriga barn. Inom forskarutbildningen behöver både kursinnehåll och föreställningar om vad som är acceptabla forskningsmetoder modifieras och vidareutvecklas. Även specialistutbildningen bör göras lättillgänglig och attraktiv för de redan yrkesverksamma, som en länk och stimulans till fortsatt relevant forskning.

The aim of the study was to describe and analyse leaming processes in a group of preschool students. My questions was; what do preschool students think about preschool teachers' attitude regarding meals? Do their attitudes and descriptions change during the time of education and if so, which are the contributory causes to this change? The investigation has a qualitative approach where ten students were interviewed on two different occasions with two years in between. The starting point for the interviews were nine cri tical incidents. In the analysis I found several different attitudes, which were brought together to six general attitudes witch I narned; "the Regulator", "the Considerator", "the Planner", "the Cooperator", "the Adaptor" and "the Persuader". The Considerator, the Planner, the Cooperator and the Adaptor all want to, in their own way, tum the meals into positive and joyful moments for all participants. These attitudes describe an active preschool teacher who plans and organises the meals based on the childs needs and abilities. The Regulator's and the Persuader's attitudes were based upon the will to reform the childs behaviour, which was seen upon as negative or less acceptable. The result shows that the attitudes somewhat differ between the two years, for exarnple does the Persuader deminishes while the Planner grows in nurnber. My analysis shows that there are several contributory causes to the students' change of attitude. These are; work experience, theoretical experience, literature studies, broadened understanding, possibilities to discussion, as well as the collaboration between theory and practice. When discussing the result, theories about competence and knowledge, especially the competence and knowledge of the preschool teacher, are considered. The learning process and effects from education, again especially focused on the education of preschool teachers, are also discussed. One conclusion is thai:" the learning process can either be facilitated or aggravated by the organisation of the education. Alternation between theoretical and practical elements Licentiatavhandling

Ärendet med denna framställning har varit att kritiskt granska läsbarhetsformler och dessas tillämpning på barnboksmaterial. Ett grundantagande har då varit att statistiska läsbarhetsberäkningar fortfarande tillämpas i många olika sammanhang och att de ävenledes missbrukas för syften som är oförenliga med deras bakomliggande principer. Ett flertal begränsningar hos läsbarhetsformlema har påtalats genom åren, inte minst av upphovsmännen själva. Formlerna mäter endast skrivandets stilistiska aspekt, och gör det med en viss felmarginal samt är inget mått på god stil. Ett mekaniskt utnyttjande av läsbarhetsformler kan i stället rent av få till följd effekter som är motsatta de avsedda. Dessutom har det inte kunnat påvisas att formlerna har ett klart och allmänt samband med förståelseuppgifter av olika slag. Det kan följaktligen fortfarande anses tveksamt om formlerna verkligen mäter det som de är avsedda att mäta. Andra invändningar har kommit från lingvister som främst reagerat mot att adaptörer och andra som litar till läsbarhetsformler inte betraktar texter som sammanhängande helheter, diskurser. Ett resultat härav har blivit att faktorer som tydligheten i sambandet mellan satser, tema och fokus, pragmatiska aspekter, underförstådda slutsatser som krävs av läsaren samt påståendenas kunskapsteoretiska status har undervärderats eller negligerats. Liksom lingvisternas kritik kan litteraturvetarnas betraktas som framförd utifrån ett holistiskt-syntetiskt perspektiv till skillnad från ett reduktionistiskt-analytiskt. Litterära texter kränks i sin integritet om förståelsen av dem reduceras till en fråga om ord- och meningslängd. En rad andra faktorer måste beaktas, t ex komposition, synvinkel, bildspråk, rytm och ljud. Och detta gäller inte minst för barn- och ungdomslitteraturen som under senare år utvecklats mot mer konstnärliga och seriöst litterära framställningsformer. Läsning av litteratur är en total upplevelse som innefattar en texts samtliga aspekter. Läsbarhetsforrnler bör - om nu sådana alls skall tillämpas på skönlitterärt material - utvecklas i en riktning som beaktar en djupare litterär förståelse av denna valör. Pedagoger har i sina invändningar siktat in sig på tendensen att till varje pris "undanröja hinder" för unga läsare. Detta menar man svär mot naturliga inlärningsprocesser, för att inte säga livet självt. Främmande ord t ex lär man sig naturligast och bäst i ett autentiskt språkflöde. Tillrättalagda texter riskerar också att tråka ut läsarna och kan få dem att vända sig bort från läsaktiviteter. Om motivation och intresse förs in i bilden kan man anta att barn som upplever texter som mänskligt meningsfulla läser dessa även om de enligt läsbarhetsberäkningarna ligger utom räckhåll för dem. Textanalyser av adapterat material och motsvarande original har uppdagat att utbyte av ovanliga ord mot vanligare och nedbrytande av långa meningar till korta, vilket är gängse bearbetningsåtgärder utifrån läsbarhetsformlemas antaganden, ofta leder till försämrade texter. Det adapterade materialet tenderar att bli mindre specifikt och därmed ointressantare, mindre klart i de logiska relationerna mellan satser och därmed svårförståeligare. Dessa resultat från textanalyser bekräftas av en läsarundersökning. Barn föredrar originalmaterial framför adapterat material och förstår originalberättelserna lika bra som de adapterade. Slutsatserna av allt detta blir bl a att det förefaller klokt att utnyttja läsbarhetsformler och adaptationer med måtta och eftertanke, att i stället lita mer till autentiskt material och naturliga kommunikationssituationer som inslag i undervisningsmetodiken. I synnerhet bör man undvika att tillämpa läsbarhetsformlernas antaganden vid bearbetning av texter. En sådan användning svär mot antagandena bakom formlerna och kan få till följd ointressanta och mindre begripliga texter.