Search

I Sverige finns cirka 86 000 förorenade områden som härstammar till stor del från industriell verksamhet, vilket kan utgöra ett hot för människor och miljö. Kisaska är en restprodukt från framställning av svavelsyra som på grund av dess komplexitet samt höga metallinnehåll kan vara problematisk vid bland annat anläggningsarbeten. Det kan vara svårt att hitta lämpliga riktvärden då anläggningsarbeten inom förorenade områden inte normalt omfattas av krav på efterbehandling, utan klassas mer som en delåtgärd under pågående arbete. Därför kräver kisaska som avfall en noggrann riskbedömning. Rapporten syftade till att genomföra en riskbedömning av kisaska genom en litteraturstudie och analys av tre kisaskaprover från ett industriområde samt att ta reda på hur ändamålsenliga använda metoder föreföll. Resultaten visade på höga totalhalter av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink, vilka är typiska metaller i kisaska. Det fanns risk för barn som vistades på området då arsenik- och blyhalter överskred tolerabelt dagligt intag, enligt exponeringsberäkningar. Arsenikhalten överskred det tolerabla dagliga intaget för vuxna. Materialet visade högst biotillgänglighet i magsäcken, där minst mängd absorberas. Mindre biotillgänglighet fanns i tunntarmen, där större absorption sker. Laktesterna visade att trots höga totalhalter var den lakbara halten låg då metallerna tycktes vara starkt bundna till järnoxider/hydroxider, enligt tidigare studier. Lakning av enskilda metaller nådde som högst sex procent av totalhalten. Grund- och ytvatten påverkas något, både enligt beräknade halter samt uppmätta halter, av de undersökta metallerna. Men spridningen var, enligt tidigare studier, försumbar då fastläggning i mark sker genom adsorption och utfällning. De använda metoderna var nödvändiga för en miljö- och hälsoriskbedömning. Mineralogi, speciering och sekventiella extraktioner är metoder som med fördel kan användas för att veta hur metallerna sitter bundna och tydligare följa hur metallern, In Sweden, there are approximately 86,000 polluted areas that originate largely from industrial activities, which in its turn can pose a threat to people and the environment. Pyrite cinder is a residual product from the production of sulfuric acid which, due to its complexity and high metal content, can be problematic for, among other things, construction work. It can be difficult to find suitable reference values as construction work within polluted areas is not normally subject to post-treatment requirements, but rather classified as a partial measure during ongoing work. Therefore, pyrite cinder as waste requires careful risk assessment. This report aimed to carry out a risk assessment of pyrite cinder through a literature study and analysis of three pyrite cinder samples from an industrial area to find out how effective the methods used appeared to be. The results showed high total levels of arsenic, lead, cadmium, copper and zinc, which are typical metals in pyrite cinder. There was a risk for children who were present in the area as arsenic and lead levels exceeded tolerable daily intake, according to exposure calculations. The arsenic level exceeded the tolerable daily intake for adults. The material showed the highest bioavailability in the stomach, where the least amount is absorbed. Less bioavailability was found in the small intestine, where greater absorption occurs. Leaching tests indicated that despite high total concentrations, the leachable concentration is low as the metals appear to be strongly bound to iron oxides/hydroxides, according to previous studies. Leaching of individual metals reached a maximum of six percent of the total concentration. Groundwater and surface water are somewhat affected by the investigated metals, both when it comes to calculated concentrations and to measured concentrations. However, the spread was, according to previous studies, negligible as fixation in soil through adsorption and precipitation occurs. The methods use

Vid tillverkning av papper och pappersmassa släpptes tidigare stora mängder träfibrer ut i vattenmiljön, tillsammans med olika miljöföroreningar. Träfibrerna har på många platser ansamlats på sjöbotten och bildat så kallade fiberbankar. Fiberbankarna innehåller ofta höga halter av klorerade organiska miljögifter och metaller som riskerar att spridas till den omgivande vattenmiljön. Muddring och efterbehandling på land kan vara ett saneringsalternativ. Syftet med den här förstudien var att utvärdera om hydrotermisk karbonisering (HTC) i kombination med våtoxidation kan användas för att omvandla fibermaterial från fiberbankar till hydrokol samtidigt som energi kan utvinnas. Hydrokol har ett högt energivärde och skulle kunna förbrännas i en avfallsklassad förbränningsanläggning så att de organiska miljögifterna destrueras. Förstudien gjordes i samarbete med företaget C-Green som har utvecklat en process (OxyPower HTCTM) där värmen som bildas vid våtoxidation återanvänds. I förstudien testades fibersediment från tre olika fiberbankar, med olika typer av träfibrer och miljöföroreningar, i företagets labbreaktor. I kombination med kemiska analyser av metaller och klorerade organiska miljögifter (PCB; polyklorerade bifenyler, PCDD; polyklorerade dioxiner, PCDF; polyklorerade furaner och DDX; diklordifenyltrikloretan (DDT) och dess nedbrytningsprodukter) undersöktes om ämnena återfanns i hydrokolet eller i det våtoxiderade vattnet efter behandling. Resultaten visade att samtliga sediment kunde omvandlas till hydrokol på ett effektivt sätt. De organiska miljögifterna återfanns i hydrokolet men kunde inte hittas i några kvantifierbara halter i det våtoxiderade vattnet. Metallerna återfanns dock i både hydrokol och det våtoxiderade vattnet. Vår förstudie visar på potentialen att omvandla fibersediment till hydrokol med OxyPower HTCTM tekniken. Erfarenheter från ett pilotskaleförsök skulle dock behövas för att ge säkrare energi och kostnadskalkyler för eventuella framtida sane

Sedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB, på uppdrag av Boliden Mineral AB, genomfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve och metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km sydsydväst om Rönnskärsverken. Denna rapport jämför resultaten från mätningarna 2022/23 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar från och med år 2000/01, samt med andra relevanta mätningar inom Krondroppsnätet och den nationella miljöövervakningen rörande metaller. Rapporten inkluderar även jämförelser av nedfall och emissioner av svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och från medlemsländerna inom EU inklusive Storbritannien (EU27 + UK). Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet och beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder det hydrologiska året 2022/23 observerades generellt högre nedfall av metaller från april till september, både i nederbörd och krondropp, medan den lägsta depositionen av metaller noterades i februari 2023. Den högsta depositionen under året uppmättes i april i öppet fält av aluminium (13 g/ha). Aluminium var också den metall som hade högst årsdeposition, med 74 g/ha i öppet fält under 2022/23. Trots detta har depositionen av aluminium minskat signifikant sedan början av 2000-talet. Krom visade den största minskningen i deposition under perioden, 2000/01-2022/23, med en minskning på 94% i öppet fält.Även svavelnedfallet har minskat betydligt genom åren. Under 2022/23 var svavelnedfallet i krondroppet vid Holmsvattnet endast 1,2 kg/ha, vilket är mycket lågt jämfört med tidigare år.För kväve uppmättes det högsta nedfallet i nederbörd på öppet fält i augusti 2023, följt av april 2023. Det oorganiska kvävenedfallet var 1,4 kg per hektar under 2022/23. Totalt kvävenedfall till barrskogen vid Holmsvattnet var dock högre, uppmätt till 1,7 kg per hektar under samma period.AVRINNINGAvrinningsmängden vid Holmsvattne, Research funders: Boliden Mineral AB.

Undersökningar av sediments föroreningsinnehåll har alltsedan miljöövervakningen introducerades i Sverige på 1960-talet varit en viktig källa till information över hur organismer i akvatiska ekosystem exponeras för olika miljöfarliga ämnen. Genom att undersöka lagerföljden i sedimentkärnor från områden med kontinuerlig deposition av finmaterial, så kallade ackumulationsbottnar, går det även att skaffa sig en bild över miljötillståndets utveckling över tid. Stora resurser har, i Sverige och andra industrialiserade länder, över åren lagts på att kartlägga halter av föroreningar i olika sedimentmiljöer i insjöar, kust-och havsområden och att utveckla bedömningsgrunder för att bedöma graden av sedimentkontaminering i enskilda mätpunkter. Med några få undantag har emellertid inga forskningsresurser lagts på att utveckla metoder för hur man ska kunna utnyttja sedimentundersökningar för kvantitativa miljöbedömningar och svara på frågeställningar som exempelvis: · hur stort är påverkansområdet för en enskild punktkälla? · hur ser den temporala utvecklingen ut? · ökar eller minskar föroreningshalter över tid i sedimenten? · vilken betydelse har detta för eventuella behov av åtgärder? Föreliggande rapport är en fallstudie där dessa frågeställningar adresseras. Skelleftebukten, recipient för utsläpp från metallsmältverket i Rönnskär, har fungerat som studieområde. Sedimentprovtagning genomfördes i Skelleftebukten från forskningsfartyget RV Sunbeam i juli 2022. Sammanlagt provtogs 15 stationer, varav sedimentkärnor togs från fem stationer och ytsediment från tio stationer. Den kemiska analysen inkluderade olika metaller, sällsynta jordartsmetaller och stabila organiska ämnen. De provtagningsstationer som användes har under många år använts inom Rönnskärsverkens recipientkontroll, och deras positioner har valts utifrån hydroakustiska undersökningar som Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomförde i början av 2000-talet. Studieuppläg

I mars 2019 påträffades det som misstänks vara en gammal glasbruksdeponi på en kommunal fastighet i närheten av Orrefors fd glasbruk. Analyser visade att marken innehöll höga halter av toxiska och miljöfarliga metaller/halvmetaller som tillexempel bly, arsenik och zink. Det förorenade området är beläget mitt i ett bostadsområde och har även avrinning till den närliggande Vapenbäcksån. I denna rapport utreds risker för människa och miljö med metallföroreningen i marken på området. Eftersom intag av jord bedömdes vara en viktig exponeringsväg på detta område lades särskilt fokus på att skatta den orala biotillgängligheten för arsenik, bly och kadmium vid intag av jord. Föroreningsbelastningen karaktäriserades genom metallanalys av markprover med XRF (X-ray fluoroscens) och ICP MS (Ion Coupled Plasma Mass Spectroemtry) och med biotillgänglighetstest enligt Unified Barge Method (UBM). Platsspecifika riktvärden användes sedan som ett led i att bedöma risker för människa och miljö. Markanalyserna visade på halter av bly i jord som i flera provpunkter överskred haltgränsen för Avfall Sveriges klassning farligt avfall. För arsenik var de påträffade halterna så höga att haltgränsen för akut toxicitet överskreds i flera provpunkter. Halterna av barium, zink och koppar i marken innebar risker för markekosystem och skyddat grundvatten på området. Halterna av dessa metaller låg över haltgränsen för mindre känslig markanvändning (MKM) i flertalet provpunkter. UBM-analysen visade på en oral biotillgänglighet vid intag av jord för bly på 30 procent, för arsenik 70 procent och för kadmium 30 procent. Justering av oral biotillgänglighet i riktvärdesmodellen bidrog med en sänkning av det platsspecifika hälsobaserade riktvärdet för arsenik från 3,6 mg/kg TS till 4,7 mg/kg TS och för kadmium från 5 mg/kg TS till 8,1 mg/kg TS. För bly förblev det hälsobaserade platsspecifika riktvärdet oförändrat efter justering och låg kvar på 19 mg/kg TS. Trots riktvärdeshöjningar var halterna av bly

Formålet med MetalStat er at udnytte den viden om vandkoncentrationer, der er indsamlet gennem målinger af et udsnit af danske vandløb, til bedst muligt at forudsige tilstanden i alle danske vandløb. For at sikre mest mulig viden om metalkoncentrationerne i de forskellige typer vandområder er det således vigtigt, at betydningen af alle hovedtyper af emissionskilder er dækket ind med de udvalgte målestationer. Disse vilkår dækker over forskelle i kilder til metallerne fra menneskelige aktiviteter og geogene kilder. MetalStat skal ses som en generalisering og kausal forståelse af de indsamlede moniteringsdata og således som en optimeret brug af de ressourcer, der er brugt i moniteringsprogrammet. MetalStat er en statistisk model, hvilket betyder, at modellen beregner sandsynligheden for at måle forskellige koncentrationer på et givent sted. Nogle koncentrationsniveauer vil derved blive tillagt en større sandsynlighed end andre, og dette giver et interval af realistiske koncentrationsniveauer. Beregningen af dette interval afhænger af placering i landet, sæson og år. MetalStat beskriver forekomsten af de fem metaller: bly, cadmium, kobber, nikkel og zink i vandløbsvand (Sørensen m.fl., 2023). De beregnede intervaller af realistiske koncentrationsniveauer blev valideret mod måledata, der ikke var blevet brugt til kalibrering af MetalStat i Sørensen m.fl., 2023. På baggrund af disse resultater blev det i 2023 besluttet at fortsætte med udvikling af Metal-Stat hen mod at kunne understøtte vurderinger af, om miljøkvalitetskrav er overholdt i danske vandområder for de fem metaller. I 2023 blev MetalStat opdateret med målinger for 2020 og 2021 med de prøvetagninger, hvor mindst tre metaller er målt i samme prøve. Disse prøver fordeler sig ret heterogent mellem årene, hvor der er en tendens til, at de seneste år er bedst repræsenteret med prøver. Dette kan øge usikkerheden ved estimering af den generelle betydning af år på tværs af alle ID15-oplande, da

I samband med befolkningsökning, höjd generell levnadsstandard och teknikutveckling så har behovet av kritiska metaller i samhället ständigt ökat och det är enbart en tidsfråga om när minerallagret av dessa metaller tar slut. För att kunna bemöta framtida behov behövs en mer självständig produktion av kritiska metaller och en mer cirkulär ekonomi. Som följd av den ökande konsumtionen i samhället av metaller så ökar också risken för oönskad spridning och förändrad koncentration av ämnen i natur och samhälle. Som en följd av ökade närsalter i haven blir makroalgsblomningar vanligare vilket bland annat leder till att uppkastad tång och sjögräs längs kuster blir ett vanligare och ett växande problem i många delar av världen. Den här studien undersöker potentialen i att omvandla vad som vanligtvis anses vara avfall, strandkantens uppspolade sjögräs och alger, till en resurs genom utvinning av kritiska metaller från makroalger. För att beräkna potentialen av att utvinna metaller från alger har en litteraturstudie genomförts för att framställa mängder av kvarvarande kritiska metaller som jämförs med koncentrationer av gruvavfall och vanligt förekommande halter inom naturen. I samband med litteraturstudien skall ett beräkningsexempel begränsat till Gotland genomföras, för att beräkna en teoretisk mängd metall som skulle kunna utvinnas. Resultaten visar att makroalger har märkbart högre mängder kritiska metaller jämfört med vanligt förekommande referensarter och betydligt lägre mängder än gruvavfall. Studien kom till slutsatsen att det finns potential i utvinningen av kritiska metaller från makroalger, men att det kan bli mer kostnadseffektivt om man samtidigt tar vara på andra resurser från makroalgerna samtidigt som metaller utvinns., In connection to population growth, higher living standards and technological development, the need for critical metals in society has constantly been increasing at an ever so accelerating pace, it is only a matter of time before their exhaustion. To fulfil future needs, increased independent production of critical metals and a more circular economy is needed. As a result of the increasing consumption within society, increased emissions are taking place into nature. In connection with increased pollution in nature, massbloooms of macroalgae and accumulating beach cast macroalgae and seaweed along coasts is becoming more common and a growing problem in many parts of the world. This study investigates the potential of converting what is commonly considered waste, washed-up seaweed, and algae into a resource through the extraction of critical metals from such said waste. To calculate the potential of extracting metals from macroalgae, a literature study was conducted to show the amounts of critical metals in macroalgae which were then compared to concentrations found in mine waste and commonly found levels in nature. In connection with the literature study, a calculation example limited to Gotland was conducted, to calculate a theoretical amount of metal that could be extracted. The results show macroalgae has noticeably higher amounts of critical metals than commonly found in reference species and greatly lower amounts than that of mine waste. The study concluded that there is potential in the extraction of critical metals from macroalgae, but that it can be more cost-effective if other resources from the macroalgae are used at the same time as metals are extracted.

I samhället förekommer en stor mängd kemikalier i allt från vardagliga konsumentprodukter till industriella verksamheter. Kemikalier används i allt större utsträckning, användningsområdena är många och kunskapen ofta begränsad om hur de påverkar vår miljö och hälsa. Mänskliga verksamheter påverkar ytvatten på olika sätt bland annat genom utsläpp av miljögifter som påverkar vattenförekomsterna. Många miljöfarliga kemikalier hamnar i vatten, sediment eller vattenlevande djur. Föroreningarna kan vara luftburna, så kallad atmosfärisk deposition, eller komma från förorenade områden, transport och infrastruktur, reningsverk, industrier, deponier eller andra verksamheter. Metallindustri är särskilt framträdande i länet och har pågått här under lång tid. Även andra källor, som till exempel brandövningsplatser bidrar till att miljögifter hamnar i våra vatten. När det gäller ämnena kvicksilver och PBDE (brominerad difenyleter) finns det inga vattenförekomster i länet som klarar kraven för god kemisk status. Bortsett från dessa båda ämnen är det ca 6 procent av ytvattenförekomsterna som riskerar att inte uppnå god kemisk status enligt statusklassningen 2019. Utöver kvicksilver och PBDE är uppmätta halter av TBT, kadmium, bly, nickel, PFOS och polyaromatiska kolväten den främsta orsaken till att ytvattenförekomster riskerar att inte nå kvalitetskraven för kemisk status. Syftet med övervakning av miljögifter är att både att kartlägga föroreningars förekomstspridning och effekter. Länsstyrelsen tar prover och gör analyser på ett antal kemiska ämnen som riskerar att förekomma i våra sjöar- och vattendrag. Resultaten kan sedan användas för att förstå var åtgärder behöver vidtas och när allmänheten behöver informeras för att skydda människors hälsa. Under perioden 2020–2022 analyserades PFAS, bekämpningsmedel, metaller, läkemedel, DEHP, tributyltenn, polyaromatiska kolväten, alkylfenoler, klorerade lösningsmedel och klorparaffiner. De flesta mätningar har gjorts i ytvatten, men även, Titel på titelsidan: Miljögiftsundersökningar i Jönköpings län 2020–2020 : En sammanställning av kemiska analyser i ytvatten, fisk och sediment

Att anlägga fotbollsplaner av konstgräs istället för naturgräs blir allt vanligare i Sverige. År 2021 fanns det uppskattningsvis 1000 stycken konstgräsplaner och de förväntas öka i antal med 100 planer per år. Fördelarna med konstgräsplaner relativt naturgräs är många. Förutom att konstgräsplaner är enklare att underhålla, bidrar de även till en cirkuläritet avseende resurser samt att de ökar tillgängligheten då de kan användas större delen av året (Nielsen et al., 2021). Konstgräsplaner består av en matta med plaststrån gjorda av antingen polypropylen eller polyetylen. På mattan läggs i de flesta fall ett lager kvartssand och därefter ett fyllnadsmaterial. Detta fyllnadsmaterial består i de flesta fall av gummigranulat från uttjänta bildäck, styrenbutadiengummi (SBR-gummi). På grund av de tekniska fördelarna med detta material tillsammans med de positiva aspekterna av att återanvända uttjänta resurser har detta betraktats som ett ekonomiskt och resurseffektivt alternativ (Wallberg et al., 2016). På grund av SBR-granulatets innehåll råder det osäkerheter bland myndigheter, kommuner, föreningar och utövare kring granulatets lämplighet som fyllnadsmaterial på konstgräsplaner (SWECO, 2016). Osäkerheterna grundar sig i de eventuella hälsorisker exponeringen av SBR-granulatet kan utgöra samt hur granulatet påverkar miljön när det migrerar från planerna. SBR-granulatet har visat sig innehålla och bidra med spridning av höga halter metaller, PAH:er, flyktiga organiska kolväten samt mikroplast (KemI, 2022). Luleå Miljöresurs (Lumire) har tillsammans med Lulebo beslutat att anlägga två testplaner på Hertsö IP i Luleå, där två alternativa fyllnadsmaterial testas. Fyllnadsmaterialen heter Saltex BioflexTM och Saltex OPG där den förstnämnda består av en mineral (specialsand) belagd med polyolefins och den sistnämnda består av krossade olivkärnor. Detta projekts syfte var att utvärdera och jämföra dessa alternativa material med det konventionella SBR-gummit med hänsyn till u

Aquatic organisms are constantly at risk of being exposed to potentially harmful chemical compounds of natural or anthropogenic origin. Biological life can for instance respond to chemical stressors by changes in gene expression, and thus, certain gene transcripts can potentially function as biomarkers, i.e. early warnings, of toxicity and chemical stress. A major challenge for biomarker application is the extrapolation of transcriptional data to potential effects at the organism level or above. Importantly, successful biomarker use also requires basal understanding of how to distinguish actual responses from background noise. The aim of this thesis is, based on response magnitude and variation, to evaluate the biomarker potential in a set of putative transcriptional biomarkers of general toxicity and chemical stress. Specifically, I addressed a selection of six transcripts involved in cytoprotection and oxidative stress: catalase (cat), glutathione-S-transferase (gst), heat shock proteins 70 and 90 (hsp70, hsp90), metallothionein (mt) and superoxide dismutase (sod). Moreover, I used metal exposures to serve as a proxy for general chemical stress, and due to their ecological relevance and nature as sedentary filter-feeders, I used bivalves as study organisms. In a series of experiments, I tested transcriptional responses in the freshwater duck mussel, Anodonta anatina, exposed to copper or an industrial wastewater effluent, to address response robustness and sensitivity, and potential controlled (e.g. exposure concentration) and random (e.g. gravidness) sources of variation. In addition, I performed a systematic review and meta-analysis on transcriptional responses in metal exposed bivalves to (1) evaluate what responses to expect from arbitrary metal exposures, (2) assess the influence from metal concentration (expressed as toxic unit), exposure time and analyzed tissue, and (3) address potential impacts from publication bias in the scientific literature. Response

Naturvårdsverket ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Institutionen för Miljövetenskap vid Stockholms universitet (SU), Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Chalmers tekniska högskola och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) till och med 2021 samt regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2020. För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 20 och 45 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer. För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av marknära ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa vid ett flertal mätstationer i södra Sverige. För såväl partiklar (i form av PM2,5) och bensen (i urban bakgrund) är risken låg att haltnivåer överstiger miljömålens preciseringar., The Swedish Environmental Protection Agency is responsible for the national air quality and precipitation monitoring in rural background areas. This report presents the results from the activities within the National monitoring programme for air pollutants including measurements (performed by IVL Swedish Environmental Research Institute (IVL), Stockholm University (SU), Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Chalmers University of Technology and Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) respectively) until 2021 and modelling (performed by SMHI) until 2020 .For most of the air pollutants monitored the situation has improved significantly since the measurements started between 20 and 40 years back, regarding air concentrations as well as deposition in the rural background. The pollution load is in general decreasing the further north one goes.For most of the components for which there are environmental quality standards (EQS) and environmental objectives, the concentrations are well below the limit and target values. The concentrations of ground-level ozone exceed the air quality standard for health at several locations in southern Sweden. For particles (PM2,5) and benzene (in urban background air) there is a low risk for concentration levels above the specifications of the environmental objectives.

Phytoremediation is a technology that can be used in several ways to remediate polluted soils and water. Today, phytoremediation is viewed by many as a technology in the development phase and therefore it is important to evaluate existing facilities to create more support for future establishment. At the closed landfill of Dragmossen situated outside Älvkarleby, Sweden, there is a plantation of salix (Salix spp.) used for leachate management by collecting the leachate in ponds and using it to irrigate the salix. The goal is to let the water evaporate partially and then use the remaining water in the plantation, thus keeping pollutants in the system and stored in the biomass of the plants. In this Degree Project within Environmental and Water Engineering the performance and the risks associated with the salix plantation at the landfill Dragmossen were evaluated. The study was conducted by analyzing data of samples taken from the salix biomass, soil and water in regards to metal concentrations. The allocation of different metals in the plant was investigated and the transfer coefficient (TC-quota) and the translocation factor (TF-quota) were calculated for the salix. The mass flow of metals was mapped and quantified by construction of a model to calculate the load of metals within the system and the extraction of metals from the plantation. The input data for the model consisted of metal concentrations in the leachate, metal concentrations within salix biomass, estimated volume of leachate and the growth of the salix biomass. The results showed that lead, cadmium, copper, chrome, nickel and zinc were extracted in a higher amount than the load from the irrigation. The extraction of arsenic was lower than the amount that was added from the irrigation. The extraction rate for arsenic, lead, cadmium, copper, chrome, nickel and zinc was investigated by calculating the extraction per year and hectare. The extraction rate differs between the metals where zinc was extracted w, Fytosanering är en teknik som kan användas på flera olika vis för att sanera både förorenad mark och vatten. Idag betraktas fytosanering av många som en teknik under utveckling och det är därmed viktigt att utvärdera befintliga anläggningars prestanda för att skapa ett bättre underlag för framtida etableringar. På den sluttäckta deponin Dragmossen används en salixodling för lakvattenhantering genom att salix (Salix spp.) bevattnas med lakvatten som samlas upp i dammar på området. Vattnet avgår då genom transpiration och tanken är att föroreningarna ska tas upp och lagras i växterna. I detta examensarbete i miljö- och vattenteknik undersöktes prestandan och riskerna med salixodlingen på deponin Dragmossen. Detta genom att sammanställa och analysera data från provtagningar av salix, jord och vatten. Examensarbetet omfattade även en analys av upptag och allokering av metaller i salixplantorna, samt hur dessa metaller förhåller sig i de olika växtdelarna genom att beräkna överföringskoefficienten (TC-kvot) och translokationsfaktorn (TF-kvot). Massflöden av metaller kartlades genom konstruerande av en modell som kvantifierar belastning och upptag av metaller i salixen. Modellens indata bestod av metallhalter i lakvattnet, metallhalter i salixens ved, uppskattad volym lakvatten och tillväxt av salixens biomassa. Resultatet från modellen visade att bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink togs upp i större mängd än vad som tillfördes genom bevattning. Upptaget av arsenik var dock mindre än det som tillfördes genom bevattningen. Upptagshastigheten för arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink undersöktes genom att beräkna upptaget per år och hektar. Upptagshastigheten skiljer sig åt mellan olika metaller där zink tas upp snabbast och arsenik är den metall som extraheras i lägst grad. En enklare riskbedömning genomfördes där utvecklingen av föroreningshalter i grundvattnet under salixodlingen undersöktes samt halter av de undersökta metallerna i jorden på salix

På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna, på grund av avverkning, till en ny plats i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2021/22 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra mätplatser inom Krondroppsnätet och med mätplatser inom den nationella miljöövervakningen rörande metaller. I årets rapport jämförs även nedfallet med emissioner för svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet. NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder 2021/22 uppvisade månadsvisa nederbörds- och krondroppsmängder liknande mängder och variationer. Från 2020/21 till 2021/22 minskade nederbörds- och krondroppsmängden. Nedfallet av metaller uppvisade liknande månadsvariationer för både öppet fält och krondropp. Generellt högre metallnedfall uppmättes i maj – oktober och lägst nedfall uppmättes under januari och april, vilket sammanföll väl med nederbörds- och krondroppsmängderna. För flera metaller, men särskilt för barium, uppmättes generellt högre nedfall i krondropp än i öppet fält, vilket kan bero på att torrdepositionen via krondropp, för till exempel barium, har en stor större betydelse. Aluminium har uppmätts ha högst nedfall av alla mätta metaller sedan starten på mätningarna. Under 2021/22 uppmättes ett nedfall på 84 g/ha i krondropp och 64 g/ha vid öppet fält, en minskning sedan 2020/21, vilket kan bero på minskad nederbördsmängd. De flesta metaller visar på en minskad deposition från 2020/21 till 2021/22, förutom för kadmium som ökat från 0.16 g/ha i krondropp 2020/21 till

Tungmetallförorenat vatten har ansetts vara ett av de största globala miljöproblemen och att hitta en hållbar miljövänlig lösning är en stor utmaning. Många glasbruk i södra Sverige fortsätter att vara källor för metallföroreningar. Växtbaserade flytande våtmarker (FTW) är en relativ ny och miljövänlig metod för att rena metallförorenade vatten. FTW med hundstarr (Carex nigra) och strandlysing (Lysimachia vulgaris) installerades i Ljungbyån nedströms Orrefors och i Kalmar Dämme i maj och hämtades efter 8 veckor. Halterna av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink i växter, ytvatten och sediment analyserades med Inductively coupled sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). Halterna av bly (2,42 µg/l), kadmium (0,017 µg/l) och zink (4,93 µg/l) var högre i Ljungbyåns vatten medan högst halter av arsenik (0,77 µg/l) och koppar (9,64 µg/l) fanns i Kalmar Dämme. Ljungbyåns sediment innehöll högre halter av samtliga metaller jämfört med Kalmar Dämme. Strandlysing hade kortare rötter, lägre biomassan och förhöjt förhållande torrvikt: färskvikt i Ljungbyån jämfört med Kalmar Dämme medan tillväxten hos hundstarr inte var negativt påverkad i Ljungbyån. Hundstarr tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av kadmium i Ljungbyån medan strandlysing tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av bly i Kalmar Dämme. Nettoackumulering och translokering av kadmium skiljde mellan arterna (27% och 22% för hundstarr jämfört med 7% och 4% för strandlysing) medan nettoackumulering och translokering för bly skiljde mellan vattendragen (76% och 43% för Ljungbyån jämfört med 10% och 12% för Kalmar Dämme). Translokering var störst för den metall som hade högst vattenhalt medan vilken metall som translokerades minst skiljde mellan växterna. Fallstudien indikerar att fytoremediering med flytande våtmarker kan vara ett intressant miljövänligt alternativ för sanering av lokala vattendrag., Heavy metal contaminated water has been recognised as one of the major global environmental problems and finding a sustainable environmentally friendly solution is a major challenge. Many glassworks in southern Sweden continue to be sources of metal pollution. Plant-based floating treatment wetlands (FTW) are a relatively new and environmentally friendly method to treat metal contaminated water. FTWs with Carex nigra and Lysimachia vulgaris were installed in Ljungbyån downstream of Orrefors glassworks and in Kalmar Dämme in May, 2023 and retrieved after 8 weeks. The concentrations of arsenic, lead, cadmium, copper and zinc in plants, surface water and sediment were analysed by inductively Coupled Plasma Sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). The levels of lead (2,42 µg/l), cadmium (0,017 µg/l) and zink (4,93 µg/l) were higher in Ljungbyån, while the highest levels of arsenic (0,77 µg/l) and copper (9,64 µg/l) were found in Kalmar Dämme. Sediment from Ljungbyån contained higher concentrations of all metals compared to Kalmar Dämme. L. vulgaris had shorter roots, lower biomass and an elevated dry weight: fresh weight ratio in Ljungbyån compared to Kalmar Dämme, while the growth of C. nigra was not negatively affected in Ljungbyån. C. nigra tended to accumulate more of the metals except for cadmium in Ljungbyån, while L. vulgaris tended to accumulate more of the metals except for lead in Kalmar Dämme. Net accumulation and translocation of cadmium differed between species (27% and 22% in C. nigra compared to 7% and 4% in L. vulgaris) whilst net accumulation and translocation of lead differed between sites (76% and 43% in Ljungbyån compared to 10% and 12% in Kalmar Dämme). Translocation was greatest for the metal with the highest water concentration while the least translocated metal differed between plants. The study indicates that phytoremediation with FTW may be an economic and sustainable potential option for the remediation of water bodies in a eco-friendly way

Metal concentrations in soil and water have increased since the Industrial Revolution, which may have negative health and environmental effects. Metal pollution occurs, for instance, in municipal wastewater, industrial wastewater, and stormwater. Concentrations are often low, due to dilution. A common technology for metal removal is sorption. Char produced from pyrolysis of municipal sludge (SDC), has been pointed out as a potential low-cost sorbent. However, the scientific literature mainly focuses on experiments using artificial solutions at concentrations much higher than those found in said wastewaters (in a Swedish context). The goal of this study was to investigate SDC use for the removal of metals, focusing on reuse of SDC in primary treatment (PT) of municipal wastewater and with some attention to other applications. The investigation was performed through experimental laboratory studies, modelling, and literature review/assessment. The data obtained from the literature review indicated that sorption is suitable for enhancing removal of nickel (Ni), copper (Cu), cadmium (Cd), lead (Pb), and zinc (Zn) during PT. With respect to Ni and Cu; from ~7–50% and ~10–70%, respectively (no SDC), to ~65–98% and ~45–85%, respectively (with SDC). Experimental results showed that SDC could remove >95% of Pb, Cd, Cu, Cr, Ni, Hg, and Ag from artificial solution, at concentrations similar to those in raw municipal wastewater. However, sorption of Cu and Ni was inhibited in real wastewater (a decrease from >99 and 99%, respectively, to 68 and 40% respectively). The inhibition was linked to the presence of dissolved organic matter. Modelling, based on raw wastewater composition indicated that SDC addition in PT may enhance the removal of Cd and Cu (from 39% to 79% and 30 % to 43%, respectively). Experiments showed that the investigated SDC had a larger Pb sorption capacity, compared to activated carbon and wood-derived char. Experimental investigations and modelling (s

Aquatic organisms are constantly at risk of being exposed to potentially harmful chemical compounds of natural or anthropogenic origin. Biological life can for instance respond to chemical stressors by changes in gene expression, and thus, certain gene transcripts can potentially function as biomarkers, i.e. early warnings, of toxicity and chemical stress. A major challenge for biomarker application is the extrapolation of transcriptional data to potential effects at the organism level or above. Importantly, successful biomarker use also requires basal understanding of how to distinguish actual responses from background noise. The aim of this thesis is, based on response magnitude and variation, to evaluate the biomarker potential in a set of putative transcriptional biomarkers of general toxicity and chemical stress.Specifically, I addressed a selection of six transcripts involved in cytoprotection and oxidative stress: catalase (cat), glutathione-S-transferase (gst), heat shock proteins 70 and 90 (hsp70, hsp90), metallothionein (mt) and superoxide dismutase (sod). Moreover, I used metal exposures to serve as a proxy for general chemical stress, and due to their ecological relevance and nature as sedentary filter-feeders, I used bivalves as study organisms.In a series of experiments, I tested transcriptional responses in the freshwater duck mussel, Anodonta anatina, exposed to copper or an industrial waste-water effluent, to address response robustness and sensitivity, and potential controlled (e.g. exposure concentration) and random (e.g. gravidness) sources of variation. In addition, I performed a systematic review and meta-analysis on transcriptional responses in metal exposed bivalves to (1) evaluate what responses to expect from arbitrary metal exposures, (2) assess the influence from metal concentration (expressed as toxic unit), exposure time and analyzed tissue, and (3) address potential impacts from publication bias in the scientific literature.Response ma

Denne rapport indgår i et større arbejde under Miljøstyrelsen med udvikling af modeller til estimering af koncentrationer af miljøfarlige forurenende stoffer i overfladevand. Udgangspunktet i denne rapport er en pilot version af en statistisk model (MetalStat) for landsdækkende forekomst af metaller i vandløbsvand. Rapporten tager således udgangspunkt i afrapportering af MetalStats principper givet i Sørensen et al., 2022. Modellen er sat op, så metalkoncentrationen i vandløbet regnes for at være bestemt af det ID15 opland, som målestationen er placeret i, hvor et ID15 opland har en varierende udstrækning på typisk 10-15 km2. Opgaven for 2022 er at få pilotudgaven af MetalStat valideret og modnet, så den kan indgå i Miljøstyrelsens forvaltning. Af regnetekniske grunde var det kun muligt i 2021 at afslutte beregninger for de tre metaller bly, cadmium og nikkel, selvom der også er omfattende data på kobber og zink, Sørensen et al., 2022. Dette skyldtes, at der er blevet justeret på modellens struktur helt hen til udgangen af 2021, og der stilles større krav til beregningstid med fem metaller end med tre. I denne rapport er MetalStat derfor udvidet med kobber og zink, så den behandler fem metaller i en multivariat statistik model, der udnytter korrelationen med metallerne i bestræbelsen på at levere en optimal anvendelse af moniteringsdata. For de oplande, hvor metalkoncentrationen er blevet målt, anvendes de estimerede latente variable, som modellerer middelværdien af koncentrationen på en logskala. Denne middelværdi på log skala kan omregnes til mediankoncentrationen, hvilket betyder at hovedresultatet fra MetalStat er prædiktioner af mediankoncentrationer. For de oplande, der ikke har målinger laver MetalStat prædiktioner af mediankoncentrationen, med tilhørende usikkerhedsinterval, og er således en model, der dækker hele landet. De estimerede latente variabler er tilpasset til en multinormal målemodel og renset for effekten af år, men e

The report summarises the monitoring activities within the National Swedish Contaminant Programme for freshwater biota. Each monitored contaminant has been examined in pike, perch or Arctic char from 32 lakes from the north to the south in Sweden.Mercury concentrations in perch show no spatial pattern across Sweden and there are no consistent time trends for all lakes. Significantly decreasing concentrations in perch are seen in 25 % of the lakes. The mercury concentrations are above the EU threshold for all sampled fish throughout Sweden.Aluminium, arsenic, nickel, and lead generally show decreasing concentrations during the last ten years.Lead shows concentrations below the threshold for all the perch lakes and for cadmium concentrations are below the threshold for all except one perch lake. For the longest time trends in pike, Arctic char and perch (starting in 1970s or 80s) downward temporal trends are observed for the chlorinated compounds, e.g. polychlorinated biphenyls (PCBs), dichlorodiphenyltrichloroethane (DDT), dichlorodiphenyldichloroethylene (DDE) polychlorinated dibenzo-p-dioxins and -furans (PCDD/Fs). Concentrations of hexachlorobenzene (HCB) and HCHs are below LOQ during the last 15 years. Most chlorinated compounds were below the suggested target levels. There is no general spatial pattern for the polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) in perch. Concentrations of PBDEs are generally, in all three species, going down during the last ten years.The concentration of HBCDD was under LOQ in a majority of the samples. Concentrations of PFOS are somewhat similar among perch lakes but with more lakes in the northern part of Sweden having lower concentrations. There is no spatial pattern for the perfluoroalkyl carboxylic acids (PFCAs). For PFOS no clear trends are seen during the last ten years but many lakes show decreasing trends from 2006/2007 until 2020. Significantly decreasing trends are seen for ~30 % of the long-chained PFCAs (PFUnDA, PFDoDA, PFTrDA)

This report present a graphic and statistical overview of temporal trends and spatial variations withinthe Swedish National Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota.

Gruvavfall från gruvbrytning kan utgöra stor problematik i och med läckage av metaller till omgivande miljö om gruvavfallet hanteras felaktigt. Från Falu Gruva har det brutits främst koppar och zink i över 1000 år innan det stängde. Gruvavfallet består av sulfidmineral som är vanligt brytningsmalm och besvärligt ur miljösynpunkt. Vid kontakt med syre oxiderar mineralen vilket kan öka metallernas löslighet. Gruvavfallet har använts som fyllnadsmaterial, som byggmaterial och en del ligger öppet i och omkring Falun. Då det i framtiden väntas kraftigare och mer intensiv nederbörd samt en högre temperatur behövs det fastställas hur dessa parametrar påverkar gruvavfallet. Tidigare forskning visar att det finns samband mellan metallhalter och nederbörd samt temperatur. Syftet med denna rapport är att ingående undersöka utsläppet av metaller vid Slussens mätstation som uppstått till följd av Falu Gruvas aktivitet i området. Rapporten avser också att undersöka hur metallhalterna kan komma att förändras i framtiden med ökad nederbörd och temperatur. Bly-, kadmium-, koppar- och zinkhalter i vatten har undersökts och analyserats vid Slussens mätstation med hjälp av regression under tidsperioden 1990–2020. Resultatet visar att samtliga metallhalter har sjunkit sedan gruvverksamheten stängde samt efter de saneringsåtgärderna som var pågående under cirka tio års tid. Trenden för metallhalter hölls övergripande stabil men på senare år fanns en ökande trend för bly, kadmium och zink medan koppar var den metall som uppvisade minskande trend hela tidsperioden. Samtliga metaller har säsongsvariationer med högst metallhalter under sommar och höst och alla metaller överskrider också årsmedelvärden i inlandsytvatten, vilket är anmärkningsvärt. Det fanns positiva signifikanta samband mellan temperatur och metallhalter där bly hade högsta sambandet och zink det lägsta. Det fanns även positiva signifikanta samband mellan nederbörd och metallhalter där bly hade det högsta sambandet och koppar, Mining waste from mining can be a major problem due to leakage of metals to the surrounding environment if the waste is handled incorrectly. From Falu Mine, copper and zinc have been mined mainly for over 1000 years before it closed and the mine waste consists of sulphide mineral. Sulphide mineral is a common mining ore and troublesome from an environmental point of view. Upon contact with oxygen, the mineral oxidizes, which can increase the solubility of the metals. The waste has been used as filling material, as building material and some is open in and around Falun. As heavier and more intense precipitation and a higher temperature are expected in the future, it is necessary to determine how these parameters affect the mining waste. Previous research shows that there is a connection between metal levels and precipitation as well as temperature. The purpose of this report is to thoroughly investigate the emissions of metals at Slussen's measuring station that arose as a result of Falu Gruva's activity in the area. The report also investigate how metal levels may change in the future with increased precipitation and temperature. Lead, cadmium, copper and zinc concentrations in water have been investigated and analysed at Slussen's measuring station using regression of the metal leaching from the period 1990–2020. The results show that all metal concentrations have fallen since the mining operations closed and after the decontamination measures that were ongoing for about ten years. The trend of metal levels is generally stable, but in recent years there has been an increasing trend for lead, cadmium and zinc, while copper was the metal that showed a declining trend throughout the period. All metals have seasonal variations with the highest metal contents during summer and autumn and all metals exceed annual average values ​​in inland surface water, which is remarkable. There were positive significant correlations between temperature and metal concentrations where l

Tvärån is an urban stream close to the center of Umeå that serve as a recipient of contaminants from various industries. Therefore, the county administrative board (Länsstyrelsen) in Västerbotten were interested in a compilation of water chemistry data from earlier studies done in Tvärån. In this study, I synthesize available information regarding Tväråns water chemistry as well as review potential emissions from the surrounding industries. Upstream samples were used as background references to deduce where in Tvärån and Klockarbäcken water was affected by industrial inputs of metals. The result from my study shows higher concentrations of all metals in water from Klockarbäcken, with the exception for arsenic (As). Leakage from acid sulfate soils can explain the concentrations of nickel (Ni), zink (Zn), and cadmium (Cd), while sources for lead (Pb) was assumed to come from the industrial area and a large road (E12). From Västerslätt industrial area all recently analyzed metal concentrations were higher in one stormwater outlet except for the elements As and Ni. The higher concentrations are likely explained by diffuse contamination from the local industries together with low pH. Organic contaminants (PAH, PCB, PFAS and Terbutryn) exceeded the detection limit downstream Tvärån, PAH and PCB had obvious upstream sources. As exceeded the Swedish environmental quality standards both up- and downstream the industrial area as well as in Klockarbäcken while Zn exceeded downstream and Klockarbäcken, Ni and Cd only in Klockarbäcken and bens(a)pyren only downstream. In conclusion, the higher concentrations of metals occurred in Klockarbäcken with the elevated levels continued downstream Tvärån where industrial activities also have had an impact on the metal and organic pollutant concentrations.

I denna rapport redovisas mätresulaten från det hydrologiska året 2020/21 vad gäller metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser med tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, för svavel och kväve vid andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige samt för metaller vid bakgrundsstationer inom nationell miljöövervakning. Depositionen vid Holmsvattnet jämförs också med emissioner av vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK., C688

TIMFIE (Time Integrating, Micro Flow, In situ Extraction) är en enkel och billig tidsintegrerad provtagningsmetod som här användes för bestämning av ett stort antal organiska ämnen från vitt skilda substansgrupper. Tekniken bygger på kontinuerlig fastfasextraktion i fält under en till två veckor och den efterföljande bestämningen av organiska ämnen är kvantitativ och baseras på helvatten, dvs. med partikelbunden fraktion inkluderad.Förutom organiska ämnen som växtskyddsmedel, PFAS och läkemedel mättes i detta projekt även metallhalter och löst organiskt kol (DOC) i det uppsamlade, filtrerade vattnet. Merparten av de studerade metallerna och DOC påverkades dock negativt av fastfaskolonnerna som används för extraktion av de organiska ämnena. En separat TIMFIE utan kolonner ska därför användas vid bestämning av metaller. En fältstudie med veckovisa TIMFIE-provtagningar i tolv provpunkter fördelade på fem regioner utfördes i samarbete med länsstyrelserna i Gotland, Östergötland och Dalarna samt med en avfallsanläggning i Mälardalen. Totalt analyserades 47 TIMFIE-prover för drygt 200 organiska ämnen och 21 metaller, samt ytterligare 8 TIMFIE-prover endast för metaller.I framtiden kommer två olika TIMFIE-provtagare att användas i studier där både organiska och oorganiska ämnen bestäms. Fortsatt arbete med att även inkludera näringsämnen i det oorganiska analyspaketet pågår och möjligheten att göra dessa bestämningar på ett återskapat helvatten undersöks.

Dette projekt har til formål at udvikle en pilot-model til prædiktion af forekomst af metaller i vandløb og har karakter af et pilotprojekt, der afdækker anvendeligheden af forskellige beskrivende data til brug for eventuelle fremtidige modelleringsprojekter for også andre grupper af miljøfarlige forurenende stoffer. Det bemærkes, at projektet er et første forsøg på at anvende målinger af metalkoncentrationer i vandløb fra NOVANA programmet i kombination med en række beskrivende variable med det formål at opstille en model til estimering af koncentrationer af miljøfarlige forurenende stoffer i vandløbsvand. Som rumlig opløsning vælges ID 15 oplande, der er topografiske oplande på ca. 1500 ha. Disse oplande er allerede defineret ud fra topografi og koblet hydrologisk til hinanden for hele Danmark og vil derfor danne en naturlig basis for en rumlig model, hvor en rumlig analyse skal relateres til ID 15 oplande opstrøms udvalgte vandløbsvandområde. De etablerede vandløbsstationer under NOVANA er typisk placeret tæt ved udløbet fra et ID 15 opland. Nogle ID 15 oplande vil således føde vand til vandløb, der er målt for metaller i NOVANA, mens andre ID 15 oplande vil være uden for disse områder. Der er valgt en data-drevet (statistisk) tilgang, hvor de eksisterende data fra NOVANA-programmet styrer opstilling og parametrisering af modellen. Modellen kan håndtere usikkerheden relateret til både prøvetagningen og den kemiske analyse samt usikkerheden ved modellens forudsigelser af koncentrationsniveauer for ikke overvågede vandløbsvandområder. Der er to hovedkilder til input: •Målinger af metalkoncentrationer i vandfasen fra udvalgte vandløbsstationer under NOVANA opdelt på sæson og år. •Oplysninger (uafhængige variable) om forhold i alle ID 15 oplande, der formodes at kunne have betydning for metalkoncentrationen i vandfasen, såsom f.eks. landbrugsdrift, jordbund og spildevandsudløb. Modellen vil løbende kunne opdateres og derm

Mörrumsåns Vattenråd är ett samverkansorgan för vattenfrågor inom Mörrumsåns avrinningsområde. Vattenrådet består av ett nätverk av intressenter – så som kommuner, företag, organisationer, ideella föreningar, fastighetsägare och allmänhet. En av Vattenrådets uppgifter är att genomföra årliga vattenkemiska och biologiska undersökningar i avrinningsområdet inom ramen för Mörrumåns samordnade recipientkontroll. SGS Analytics Sweden AB (hette tidigare SYNLAB) har under större delen av perioden 1995-2020 haft uppdraget att utföra undersökningarna som ingår i Mörrumsåns recipientkontroll. Här följer en kort sammanfattning av resultaten från undersökningarna de senaste åren samt tidsserier och trender. Recipientkontrollen inom Mörrumsåns avrinningsområde har de senaste åren utförts vid drygt 50-tal provtagningslokaler och omfattat undersökningar av vattenkemi (drygt 40-tal lokaler), metaller i vatten (6 lokaler), metaller i sediment (6 lokaler), bottenfauna (10 lokaler), växtplankton (11 lokaler) och elfiske (1 lokal). Även resultat från andra lokala och regionala undersökningar har ingått i redovisningen. Mörrumsån påverkas, liksom andra vattendrag, av diffusa utsläpp som härrör från bl.a. jord- och skogsbruk samt lufttransporterade föroreningar. Utöver detta sker en påverkan från avloppsreningsverk, industrier, enskilda avlopp, avfallsupplag och dagvatten m.m. Främst från jordbruksverksamheter, men även från enskilda avlopp, dagvatten och avloppsreningsverk utsätts Mörrumsån för en betydande tillförsel av fosfor p.g.a. mänskliga aktiviteter. För kväve bidrar även skogsbruket och nedfallet direkt på sjöytorna till belastningen. Från punktkällor och nedfall från luften sker också tillförsel av metaller. Luftnedfall bidrar även med försurande svavel- och kväveföreningar. Mörrumsån har också genom åren påverkats av bl.a. sjösänkningar, sjöreglering och dämning för kraftverk. Stora åtgärder har vidtagits genom åren inom avrinningsområdet för att förbättra vattenkvaliteten i M

På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. Jämfört med tidigare år visade nedfallsmätningarna av metaller på öppet fält och som krondropp en ökning av vissa metaller under 2019/20. Blynedfallet på öppet fält var något högre än tidigare år, beroende på ett förhöjt nedfall under oktober och november. Orsaken till detta är oklar och kan bero på kontaminering men inga andra metaller var förhöjda på samma sätt under dessa båda månader. Även årsnedfallet av zink och nickel på öppet fält var högre 2019/20 jämfört med 2018/19. Kopparnedfallet var kraftigt förhöjt under maj-juli, viket bedöms bero på kontaminering av utrustningen varför dessa månaders kopparhalter istället har uppskattats utifrån interpolering och relativa jämförelser. Kopparnedfallet 2019/20 på öppet fält blev något högre jämfört med året innan medan nedfallet via krondropp var på en liknande nivå. Metallhalter i avrinning visar också på en ökning av koppar och bly, samt arsenik, under det hydrologiska året 2019/20 jämfört med året innan. Övriga uppmätta metaller visar istället en minskning från 2018/19 som då, troligtvis temporärt, visade förhöjda halter. Under 2019/20 uppmättes vid många mätplatser i Sverige ett lågt svavelnedfall, så också vid Holmsvattnet och närliggande mätplatser. Svavelnedfallet (utan havssalt) har ofta varit högre vid Holmsvattnet jämfört med närliggande lokaler. Detta gällde också för 2019/20, då det totala svavelnedfallet vid Holmsvattnet var 1,3 kg/ha, vilket var cirka 40 % högre än vid två närliggande kustlokaler inom Krondroppsnätet. För hela Sverige uppmättes det högsta svavelnedfallet i krondroppet under 2019/20 i Blekinge med 4 kg/ha. Mätningarna tyder på en fortsatt betydande andel torrdeposition vid Holmsvattnet. Under 2019/20 var kvävenedfallet via nederbörd, I denna rapport redovisas mätresultaten från det hydrologiska året 2019/20 vad gäller metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser mot tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, och mot andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. I området kring Aitikgruvan har förtätade undersökningar av metallhalter i mossa tidigare genomförts 1995, 2000, 2007, 2011 och 2015. Under 2020 var första gången då även kväve analyserades i mossorna. Mossproverna från förtätningsområdet har kategoriserats beroende på avstånd till gruvan, inom en mil, inom en till två mil och inom tre till sju mil. Jämförelser har även gjorts mot nationella mossprover i norra Sveriges inland och Norrbottens län. Särskilt för arsenik, järn, koppar, krom, nickel, aluminium, vanadin, kobolt, molybden och antimon fanns för uppmätta halter i mossproverna ett starkt statistiskt signifikant beroende av avståndet från Aitikgruvan. Regressionsanalysen visade att för zink, mangan och kväve fanns inget statistiskt signifikant samband mellan halterna i mossproverna och avstånd från Aitikgruvan. I området närmast gruvan i Aitik fanns det för flertalet metaller fanns inga statistiskt signifikanta förändringar av medianhalterna mellan 2015 och 2020 års undersökningar. Undantag var dock att kvicksilver- och zinkhalterna ökade mellan 2015 och 2020, medan nickelhalten minskade i området närmast gruvan (inom en mil). Även i området inom en till två mils avstånd från gruvan ökade zinkhalten mellan 2015 och 2020 års undersökningar, samtidigt som medianhalterna av bly, krom och nickel minskade. För området längst bort från gruvan (tre till sju mil) ökade medianhalterna av arsenik, järn, krom och kvicksilver mellan 2015 och 2020 års undersökningar. Under de senaste 25 åren (1995–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för bly och kadmium har minskat statistiskt signifikant för alla tre områden inom sju mils avstånd från Aitikgruvan. Trendanalysen visade även att under de senaste 25 åren (1995–2020) har medianhalten i mossa för arsenik och nickel minskat statistiskt signifikant för området inom tre till sju mils avstånd, På uppdrag av Boliden Aitik har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av halter av metaller och kväve i mossa insamlade i anslutning till Aitikgruvan i Gällivare under 2020. Att det fanns en påverkan från Aitikgruvan på halterna som uppmättes i mossprover insamlade inom tre mil från gruvan var särskilt tydligt för järn, koppar och kobolt där halterna i förtätningsproverna var klart högre än bakgrundshalterna. Under 2020 års undersökning fanns de högsta halterna för flertalet av metallerna bland förtätningsprovpunkterna i området inom en mils avstånd från Aitikgruvan. Undantag från detta gällde mangan och kväve, där de högsta halterna uppmättes i mossor från området inom tre till sju mil respektive en till två mil från gruvan.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Resultaten från 2020 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller alltjämt har fungerat mycket väl i Karlstads kommun. Resultaten från mossundersökningen i Karlstads kommun har jämförts med bakgrundshalter från Värmlands län samt från Mellansverige. En statistisk analys visade att medianhalterna av järn, kadmium, koppar, krom, nickel, vanadin, kobolt och antimon i mossor från Karlstads kommun var högre än motsvarande medianhalterna från Värmlands län och från Mellansverige. Däremot fanns det inga statistiskt signifikanta skillnader mellan medianhalterna av arsenik, bly, kvicksilver, zink, aluminium eller molybden i mossor från Karlstads kommun, Värmlands län eller Mellansverige. De högsta halterna av arsenik, bly, järn, koppar, vanadin, zink, kobolt och antimon fanns vid Välsviken. Vid Välsviken och Sörmon fanns de högsta halterna av aluminium medan de högsta halterna av kadmium fanns vid Alsternäs och de högsta kvicksilverhalterna fanns vid Zakrisdal. De högsta metallhalterna av krom, nickel och molybden fanns vid Lamberget., På uppdrag av Karlstads kommun har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört mätningar av metallhalter i mossa insamlade i Karlstads kommun under 2020. En statistisk analys visade att medianhalten i mossa för arsenik, bly, järn, kvicksilver, krom, kobolt, vanadin och aluminium var signifikant högre för mossor insamlade 2020 jämfört med mossor insamlade 2015 i Karlstads kommun. Däremot minskade halterna av koppar och molybden i mossorna mellan 2015 och 2020 i Karlstads kommun.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. I Kalmar län har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa, på uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund, tidigare genomförts fem gånger sedan 1989. Förtätningsundersökningarna har fokuserats på att provta i närheten av glasbruk, gruva, massa-, metall-, mineralindustri samt i stadsmiljö. I samband med förtätningsstudien 2020 har SAFT AB valt att även analysera humusprover. Undersökningarna vid SAFT AB har genomförts sedan 1969 (mossa) respektive 1981 (humus). Generellt var halterna av arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, aluminium, molybden och mangan i förtätningsundersökningens mossprover låga. Halterna av zink-, kobolt- och antimonhalterna var i förtätningsproverna generellt något högre jämfört med halterna i bakgrundsundersökningen. Resultaten från humusproverna är tänkta att ge ett ackumulerat mått på metallbelastningen i marken. Variationen i humusens metallhalter var dock stor både mellan delproverna från provplatserna och mellan de olika åren. För arsenik, kadmium, järn, krom, kobolt, nickel, aluminium, molybden och vanadin uppmättes den högsta halten vid provpunkten närmast anläggningen. Nedan visas resultaten från trendanalysen med Mann-Kendal för de perioder och de metaller där den kunde genomföras. · Under de senaste 30 åren har medianhalten i mossa för bakgrundsmiljön minskat signifikant för bly, kadmium, koppar, nickel, krom och vanadin. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Glasbruk minskat signifikant för bly, kadmium och koppar. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Massaindustri och Metallindustri minskat signifikant för bly. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Mineralindustri minskat signifikant för bly och krom. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i moss, På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund och SAFT AB har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av halter av metaller i mossa och humus insamlade i Kalmar län under 2020. Metallhalterna av arsenik, järn, krom och aluminium ökade mellan 2015 och 2020 års mossundersökningar i bakgrundsmiljön i Kalmar län, medan bly-, koppar- och nickelhalterna minskade. När det gällde förtätningsproverna vid de olika kategorierna så ökade kvicksilver- och aluminiumhalterna mellan 2015 och 2020 för kategorin Glasbruk, medan blyhalterna minskade för kategorin Metallindustri. Även i mossproverna insamlade vid SAFT så ökade halterna av kvicksilver, zink och aluminium mellan 2015 och 2020. För övriga metaller och kategorier fanns inga statistiskt signifikanta förändringar. Detsamma gällde för de olika metallerna i humusproverna insamlade vid SAFT.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder. I Stockholms län har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa genomförts med fem års mellanrum sedan 1990, medan kvävehalter har undersökts sedan 2015. Mossproverna från länet har i rapporten kategoriserats som antingen centrala eller perifera provpunkter. Regressionsanalys visade särskilt tydligt för järn, krom, nickel, vanadin och antimon att halterna var högre desto närmare Stockholm centrum som mätplatserna låg. Detta resultat tyder på att det för dessa metaller fanns en påverkan av emissioner från centrala Stockholm på flera mils avstånd från Stockholms centrum. Däremot fanns inget motsvarande samband för halterna av kadmium, mangan och kväve i mossa. Jämförelsen av olika metallers och kväves medianhalter mellan 2020 och 2015 års mossundersökningar kunde för Stockholms län endast genomföras för Stockholms perifera provpunkter då inga mossprov togs vid Stockholms centrala provpunkter under 2015 års förtätningsstudie. Statistisk analys visade att medianhalten i mossa för arsenik, bly, koppar, zink, krom, nickel, kvicksilver, vanadin, järn, kobolt, molybden, aluminium, mangan och kväve var statistiskt signifikant högre för mossor insamlade 2020 jämfört med mossor insamlade 2015 medan inga skillnader fanns för kadmium. Under de senaste 30 åren (1990–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för Stockholms läns perifera provpunkter har minskat signifikant för bly, vanadin, nickel, kadmium och koppar. Trendanalysen för samma period för Stockholms läns centrala provpunkter visade att endast medianhalten av bly minskat statistiskt signifikant., På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms stad har IVL utfört förtätningsmätningar av halter av metaller och kväve i mossa insamlade i Stockholms län under 2020. I större delen av länet var belastningen av bly, kadmium, krom och nickel låg. Ofta var halterna närmast Stockholm stad förhöjda jämfört med halterna på ett större avstånd från Stockholm, vilket var särskilt tydligt för zink, koppar, järn, kobolt och antimon. Resultaten från statistiska analyser visade att medianhalterna av arsenik, bly, koppar, zink, krom, nickel, kvicksilver, järn, kobolt, aluminium, antimon och molybden vid Stockholms perifera provpunkter var statistiskt signifikant lägre jämfört med motsvarande medianhalter för Stockholms centrala provpunkter. Däremot fanns det inte någon statistiskt signifikant skillnad mellan de båda områdena för kadmium, vanadin, mangan och kväve.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder. Statistiska analyser genomfördes för att se om och hur medianhalterna för de olika metallerna i Södermanlands län skilde sig från sydöstra Sverige och Mellansverige. Medianhalterna av nickel, vanadin, järn, kobolt, aluminium och antimon i Södermanland var statistiskt signifikant högre än medianhalterna i sydöstra Sverige och Mellansverige. Däremot var medianhalterna av bly, koppar, zink, kvicksilver och mangan i Södermanland statistiskt signifikant lägre än medianhalterna i sydöstra Sverige och Mellansverige. Medianhalterna av krom och molybden i Södermanland var statistiskt signifikant högre än medianhalterna i sydöstra Sverige medan det inte fanns någon skillnad mot motsvarande medianhalter i Mellansverige. Slutligen var medianhalterna av arsenik och kadmium i Södermanland statistiskt signifikant högre än medianhalterna i Mellansverige medan det inte fanns någon skillnad mot motsvarande medianhalter i sydöstra Sverige. De högsta metallhalterna i länet av arsenik, bly, kvicksilver och zink uppmättes i prov från Nyköping medan de högsta manganhalterna uppmättes i Eskilstuna. När det gäller de högsta halterna av kadmium, koppar, aluminium och antimon så uppmättes de i Katrineholm medan det i Flen uppmättes högst halt av krom, nickel, vanadin, järn och molybden. Beträffande kobolt så uppmättes den högst halten i prov från Flens och Katrineholms kommuner., På uppdrag av Länsstyrelsen Södermanlands län har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av halter av metaller i mossa insamlade i Södermanland under 2020, vilket är den första gången förtätningsundersökning utförts i länet. I större delen av länet var belastningen av arsenik, bly, krom, kvicksilver, nickel och aluminium låg och på samma nivå i länet. För övriga metaller, järn, kadmium, koppar, kobolt, vanadin, molybden, mangan, zink och antimon, fanns det mindre områden i länet med något högre halter.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder. I Östergötland har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa i bakgrundsmiljön genomförts vart femte sedan 1985. Det var generellt inte stora skillnader i metallhalt mellan de olika mossproverna insamlade i Östergötlands län. En syd-nordlig gradient, med de högsta halterna i norr, kunde dock ses för, bly, krom, zink, nickel, kvicksilver, molybden och antimon i mossproverna från 2020. Under de senaste 35 åren, mellan 1985 och 2020, har metallhalterna i mossa för Östergötlands län minskat signifikant för bly, nickel, vanadin, kadmium och koppar. Däremot fanns ingen statistiskt signifikant skillnad av medianhalterna i mossa för arsenik, krom och zink för samma period. Under de senaste 20 åren, mellan 2000 och 2020, har medianhalterna i mossa inte minskat i samma utsträckning som för den längre 35-årsperioden. Trendanalysen visade att endast halterna i mossa av bly och kadmium hade en statistiskt signifikant minskad medianhalt för de senaste 20 åren. En jämförelse mellan halt i mossa och emissioner har även genomförts. Halterna för bly, nickel, kadmium och koppar i mossa från Östergötlands län har minskat i samstämmighet med emissionsminskningarna för EU27 + UK och/eller från Sverige från 1990. Däremot har halterna av arsenik, zink och krom i mossa i Östergötlands län minskat i en mindre omfattning än emissionsminskningarna i EU27 + UK eller Sverige., På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL utfört förtätningsmätningar av halter av metaller i mossa insamlade i Östergötland under 2020. Medianhalterna av bly och koppar i mossa från Östergötlands län var signifikant lägre 2020 jämfört med 2015 medan halterna av arsenik, järn, krom, kvicksilver, vanadin, aluminium och kobolt var signifikant högre 2020 jämfört med 2015. För kadmium, zink, nickel, molybden och mangan fanns ingen signifikant förändring under samma period.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. De sex områden som bedömts påverkade av intensivare metallindustrier var Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Lomma, Svedala och Lönsboda. Metallinnehållet för flertalet mossor i bakgrundsmiljön i Skåne län var generellt lågt, och det fanns inga större geografiska skillnader. Detta var tydligt framförallt för halterna i mossa av arsenik, bly, kadmium, molybden, nickel och aluminium. För samtliga metaller, förutom för kvicksilver, fanns statistiskt signifikanta skillnader i medianhalten för de olika områdena. · vid Lönsboda var medianhalterna lägre än bakgrundsmiljön för As, Cu, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al. · vid Höganäs var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al. · vid Helsingborg var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al. · vid Landskrona var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cd, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, Fe, Co, Mo och Sb. · vid Lomma var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för Cu, Zn, Cr, Fe, Co, Mo och Sb och lägre än Mn. · vid Svedala var endast medianhalten av Cu högre än bakgrundsmiljön. Punktkällornas påverkan på metallhalten i de mossprov som samlades in studerades och vid alla sex områden fanns en påverkan. Påverkan var dock olika stor för olika metaller och olika områden. Vid tolkningen av hur metallhalterna i mossproverna varierar med avståndet från punktkällorna måste man även beakta att Skåne ligger i ett område där bidraget av långväga transporterade föroreningar från övriga Europa är stort. Det finns även påverkan från närliggande sjöfart, och även inom länet finns ett stort antal andra industrier som tillsammans kan påverka metallhalterna i mossorna., På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har IVL Svenska Miljöinstitutet utfört förtätningsundersökningar i Skåne under 2020. Fokus var på att undersöka metallhalter i sex områden som är påverkade av intensivare metallindustrier men även att undersöka metallhalter i prover från mer opåverkade områden. Metallinnehållet i vissa enskilda mossprover som insamlats i närheten av olika punktkällor var för några metaller och några områden kraftigt förhöjda. Halterna av bly, koppar, molybden och krom i mossan var kraftigt förhöjda i närheten av punktkällorna i Landskrona. Halterna av zink i mossan var kraftigt förhöjd i närheten till punktkällorna i Landskrona, Lomma och Helsingborg. Halterna av järn och aluminium i mossan var kraftigt förhöjda i närheten till punktkällorna i Lomma och Helsingborg. Halterna av antimon i mossan var kraftigt förhöjda i närheten till punktkällorna i Landskrona och Höganäs. Halterna av arsenik i mossan var förhöjda i närheten till punktkällorna i Lomma och Helsingborg. Halterna av kobolt i mossan var förhöjda i närheten till punktkällorna i Höganäs, Helsingborg, Landskrona och Lomma.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikatorer är ett effektivt sätt att övervaka luftmiljön, både vad gäller metaller och kväve. De mätningar av halter av metaller och kväve i mossa som insamlades inom den nationella mossundersökningen i Hallands län under 2020 har sammanställts, tillsammans med alla tidigare resultat i länet sedan 1975, för att ge en regional bild av variationen av metaller och kväve i mossa i bakgrundsmiljön. I större delen av länet var belastningen av arsenik, bly, krom, nickel, aluminium och molybden låg och relativt jämnt fördelad över länet. För metallerna järn, kadmium, koppar, vanadin, kobolt och mangan var belastningen i länet generellt relativt låg men det fanns mindre områden i länet med något högre halter. I södra delen av länet var belastningen av zink på en relativt låg nivå, medan halterna i övriga delar av länet var något högre. I den västra och ostligaste delen av länet var belastningen av kvicksilver på en relativt låg nivå, medan halterna var något högre i resterande områden. Antimonhalterna varierade relativt mycket i länet. När det gäller kvävebelastningen var den hög i stora delar av länet, dock var halterna lägre främst i länets östra del. Trendanalyser genomfördes för sex tidsperioder för de olika metallerna. Resultaten visade bland annat att under de senaste 45 åren (1975–2020) visade trendanalysen för Hallands län att medianhalterna av arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, nickel, vanadin och zink minskat statistiskt signifikant. Om man istället ser till de senaste 20 åren (2000–2020) så visade trendanalysen att endast medianhalterna av bly och nickel minskat statistiskt signifikant i Hallands län., På uppdrag av Länsstyrelsen Halland har IVL sammanställt resultat från mätningar av halter av metaller och kväve i mossa insamlade i Hallands län under 2020. Resultaten visade att medianhalterna i mossa av bly, kadmium, koppar, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, molybden och mangan hade inte förändrats statistiskt signifikant mellan 2015 och 2020 års undersökningar i Hallands län. Däremot hade medianhalterna av arsenik, järn, krom, aluminium och kobolt i mossa ökat statistiskt signifikant under samma period. Metallhalterna i mossa är dock fortfarande låga i Hallands län.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Resultaten från 2020 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller alltjämt har fungerat mycket väl i Forshaga kommun. Resultaten från mossundersökningen i Forshaga kommun har jämförts med bakgrundshalter i mossor från Värmlands län och från Mellansverige. En statistisk analys visade att inga av medianhalterna för vare sig arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, aluminium, kobolt, molybden eller antimon i mossor från Forshaga kommun skilde sig statistiskt signifikant från motsvarande medianhalter för Värmlands län och Mellansverige. De högsta halterna av arsenik, kadmium, krom, kvicksilver och zink fanns vid Aborrtjärn. Vid Aborrtjärn och Genbäcken fanns även de högsta halterna av koppar medan de högsta halterna av nickel och kobolt fanns vid Genbäcken. Vid Aborrtjärn och Björnåsen fanns de högsta halterna av järn och aluminium medan de högsta halterna av bly, vanadin, molybden och antimon fanns vid Björnåsen., På uppdrag av Forshaga kommun har IVL Svenska Miljöinstitutet utfört mätningar av metallhalter i mossa insamlade i Forshaga kommun under 2020. En statistisk analys visade att inga av medianhalterna för vare sig arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, aluminium, kobolt, molybden eller antimon från skilde sig statistiskt signifikant åt mellan 2020 års undersökning i Forshaga kommun och 2015 års undersökning.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. De högsta, alternativt näst högsta, halterna av arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, aluminium och kobolt uppmättes i mossproverna insamlade vid de provpunkter som låg närmast gruvområdet. Endast för zink, molybden och mangan uppmättes den högsta eller näst högsta metallhalten vid någon annan provpunkt än provpunkterna närmast gruvområdet. En statistisk analys genomfördes för att se om det fanns signifikanta skillnader mellan medianhalterna av respektive metall i mossproverna för olika områden; Norra Sveriges inland (bakgrundsmiljö), Norrbottens län (bakgrundsmiljö), Pajala kommun (bakgrundsmiljö) samt från förtätningsstudien i området runt Kaunis Iron’s järnmalmsgruva, samt hur de i så fall skilde sig åt. Resultaten visade att statistiskt signifikanta skillnader fanns mellan områdenas median-halter för samtliga undersökta metaller förutom för bly, kadmium, kvicksilver och molybden. För de tio metaller, där skillnader fanns mellan medianhalterna i de olika områdena, hade Kaunis Iron’s förtätningsundersöknings mossprover de högsta medianhalterna av järn, koppar, krom, nickel, vanadin, aluminium, kobolt, jämfört med övriga områden.Endast för arsenik, zink och mangan hade något av övriga områden som ingick i jämförelsen de högsta medianhalterna.· Lägsta medianhalten av zink och mangan fanns i Kaunis Iron’s förtätningsprover. Lägsta medianhalterna av järn, koppar, nickel och kobolt fanns i mossprover från norra Sveriges inland. De lägsta medianhalterna av arsenik, krom, kvicksilver, zink och aluminium fanns i Pajala kommuns nationella mossprover. Medianhalten av vanadin var lägst i norra Sveriges inland och i Pajala kommun., På uppdrag av Kaunis Iron AB har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av halter av metaller i mossa insamlade i området runt företagets järnmalmsgruva i Kaunisvaara under 2020. Metallhalterna i området som omfattas av undersökningen runt Kaunis Iron’s järnmalmsgruva i Kaunisvaara visar inte på någon större påverkan från verksamheten på uppmätta metallhalter. Generellt var mossprovernas metallhalter låga och ofta bara något högre för vissa metaller (järn och kobolt) än halterna i bakgrundsmiljön.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Förtätade undersökningar av metallhalter i mossa har tidigare genomförts i Sundsvalls kommun 1984, 1990, 1995, 2007 och 2015. Halter av PAH har undersökts i förtätningsproverna för första gången 2020. Mossproverna från kommunen har i rapporten kategoriserats som antingen centrala eller perifera provpunkter. Samtliga metallhalter var högre i förtätningsproverna jämfört med bakgrundproverna i Sundsvalls kommun 2020. Speciellt tydligt var detta för halterna av järn, koppar, nickel, zink, aluminium, kobolt och antimon som i förtätningsproverna var mycket högre än motsvarande halter från den nationella bakgrundsundersökningen i Sundsvalls kommun. Medianhalten för Sundsvalls kommuns centrala provpunkter ökade endast statistiskt signifikant för zink mellan 2015 och 2020. Inte några metallers medianhalter förändrades mellan 2015 och 2020 års mossundersökningar för Sundsvalls kommuns perifera provpunkter. Under de senaste 36 åren (1984–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för Sundsvalls kommuns perifera provpunkter minskade signifikant för krom, koppar, järn, bly och vanadin medan ingen statistiskt signifikant skillnad fanns för arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och zink. Under de senaste 36 åren (1984–2020) visade trendanalysen för Sundsvalls kommuns centrala provpunkter att ingen statistiskt signifikant förändring av medianhalten i mossa fanns för kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel, vanadin och zink. Halter av PAH 16 (summan av alla analyserade PAH-ämnen) i mossprover från Sundsvalls kommun var för de fyra proverna insamlade vid de centrala provpunkterna avsevärt högre jämfört med halterna i referensprovet från Storvallsjön, belägen cirka fem mil nordväst om Sundsvalls centrum. Den högsta halten av PAH 16 uppmättes i mossprovet från Alvägen, strax sydost om centrala Sundsvall., På uppdrag av Sundsvalls kommun och Länsstyrelsen Västernorrland har IVL Svenska Miljöinstitutet utfört förtätningsmätningar av halter av metaller och PAH i mossa insamlade i Sundsvalls kommun under 2020. Medianhalterna från Sundsvalls centrala provpunkter var statistiskt signifikant högre för samtliga analyserade metaller, förutom för kadmium, kvicksilver och mangan, jämfört med mossprover från Sundsvalls perifera provpunkter och från Västernorrlands län. För kadmium, kvicksilver och mangan fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan de olika områdena. De högsta halterna uppmättes för nio av metallerna i mossproverna från Klissberget eller från Gärdeberget.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikatorer är ett effektivt sätt att övervaka luftmiljön, både vad gäller metaller och kväve. Som en del av den nationella miljöövervakningen har Naturvårdsverket, vart femte år, sedan 1975 finansierat undersökningar av metallhalter i mossprover insamlade i bakgrundsmiljö i hela landet. Den långa mätserien är en styrka och visar på trender för belastningen av metaller över tid. Nedfallet av både metaller och kväve över Sverige uppvisar en tydlig gradient från söder till norr, med högst nedfall i sydväst som sedan avtar norröver, vilket återspeglar intransporten av utsläpp från kontinenten. På vissa platser bryts dock mönstret med förhöjda metallhalter som går att koppla till lokala och regionala utsläppskällor. Exempel på detta är förhöjda halter av koppar och krom utmed norrlandskusten samt förhöjda halter av järn i malmfälten i Norrbottens län. Även längre söderut i Sverige kan man se förhöjda halter, till exempel av kobolt i Mellansverige. De lägsta halterna av flertalet metaller finns i mossprover från fjälltrakterna och norra Sveriges inland. De svenska utsläppen av metaller från trafiken, från förbränningsanläggningar och från industrin har minskat kraftigt från det att mossundersökningarna startade i mitten av 70-talet. Under senare år har minskningen dock inte varit lika stor och mellan 2000 och 2020 var det endast halterna av bly och kadmium i mossa som har minskat statistiskt signifikant för Sverige som helhet., På uppdrag av Naturvårdsverket utförde IVL under 2020 en undersökning av metallhalter i mossprover från hela landet. Resultaten från den senaste undersökningen visar att halterna av bly och koppar i mossa har blivit lägre i Sverige som helhet sedan 2015. Däremot har halterna av arsenik, järn, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, aluminium och kobolt i mossa ökat. Halterna i Sverige är dock låga om man jämför med stora delar av övriga Europa. Orsaken till att halterna av flera metaller har ökat sedan den senaste undersökningen är ännu okänd och behöver följas upp för att se om den håller i sig.

IVL Svenska Miljöinstitutet har sedan 1999 genomfört mätningar av försurande och övergödande ämnen samt tungmetaller i Malmö stad med fem års mellanrum. Resultaten från de senaste hydrologiska årets mätningar (oktober 2019 – september 2020) visar att nedfallet av sulfatsvavel (utan bidrag från havssalt) med nederbörden var cirka 1,6 kg/ha i Malmö, vilket var något lägre jämfört med motsvarande mätningar i nederbörden i bakgrundsmiljön vid de båda skånska mätstationerna inom Krondroppsnätet (Hissmossa och Stenshult). I Malmö var det totala oorganiska kvävenedfallet med nederbörden under 2019/20 knappt 6 kg/ha. Även det totala kvävenedfallet med nederbörden var lägre i Malmö jämfört med Hissmossa och Stenshult. Torrdepositionen av kväve inkluderas dock inte i dessa mätningar, vilket innebär att det totala kvävenedfallet i Malmö var högre än vad dessa nederbördskemiska mätningar visar. För flertalet tungmetaller, utom koppar, var nedfallet med nederbörden under 2019/20 det lägsta som uppmätts under de fem olika mätomgångarna som genomförts. Nedfallet med nederbörden av kadmium, krom, koppar, nickel, kobolt och zink var under det hydrologiska året 2019/20 högre i Malmö jämfört med bakgrundsmätningarna vid Hallahus, medan nedfallet av arsenik, bly, mangan och vanadin var högre vid Hallahus. Nedfallet av nitratkväve, totalt oorganiskt kväve, natrium och kadmium med nederbörden i Malmö har minskat signifikant från 1999/00 till 2019/20., Mätningar av försurande och övergödande ämnen samt tungmetaller i nederbörd har genomförts i Malmö stad under det hydrologiska året 2019/20. Nedfallet med nederbörden av sulfatsvavel (utan bidrag från havssalt) var under 2019/20 cirka 1,6 kg/ha och det oorganiska kvävenedfallet knappt 6 kg/ha. Nedfallet i Malmö var lägre än motsvarande mätningar vid två skånska bakgrundsstationer inom Krondroppsnätet. Nedfallet med nederbörden av tungmetallerna kadmium, krom, koppar, nickel och kobolt var under 2019/20 högre i Malmö jämfört med de nationella bakgrundsmätningarna vid Hallahus, medan nedfallet av arsenik, bly, mangan och vanadin var lägre i Malmö.

The report summarises the monitoring activities within the National Swedish Contaminant Programmefor freshwater biota. Each monitored contaminant has been examined in pike, perch or Arctic char from32 lakes from the north to the south in Sweden.No general trend could be seen for mercury, and all samples were above the EU threshold. Lead wasgenerally decreasing and concentrations were below the target level in all lakes. Cadmiumconcentrations showed no consistent trends over the monitored period, and cadmium concentrationswere below the target level in all lakes. Chromium concentrations are below the limit of quantification(LOQ) in most lakes after 2010. For nickel, arsenic, copper, zink, silver, and aluminium there were noclear temporal trends, with both upward and downward trends. Tin concentrations were below the LOQfor most sampling sites and throughout all years of sampling.In general, downward trends were seen for; PCBs, HCHs, DDT, DDE and PCDD/Fs in all species (with afew exceptions). The chlorinated compounds generally showed a somewhat higher concentration in thesouthern parts of Sweden. Most chlorinated compounds were below the suggested target levels.No general trend was seen during the monitoring period for PBDEs. However during the most recent 10year period, downward trends were seen in pike from Bolmen. The concentration of HBCDD was underLOQ in a majority of the samples.Several of the perfluorinated carboxylic compounds showed a non-linear increase in concentration inarctic char, while no trend was seen for PFOS. In perch, PFOS has decreased since 1980 while upwardtrends were seen for several carboxylic acids from 1980. Higher concentrations of perfluorinatedcompounds can in general be seen in the southern part of Sweden. In all lakes, PFOS is below thetarget level for all species.

Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2019 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2018., För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 20 och 40 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer. För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget (2019) MKN för hälsa.