En slitsmur är en geokonstruktion som utförs genom att paneler platsgjuts med marken som form. Panelerna bildar tillsammans en samverkande vägg. Tekniken är vanlig utomlands men fortfarande relativt ovanlig i Sverige. Behovet, och därmed intresset, av slitsmurar i Sverige växer dock i takt med förtätningen av städer och infrastrukturprojekt som kräver djup schaktning och anläggning. Kraven på låg omgivningspåverkan, såsom buller och vibrationer, kan vara väldigt restriktiva. I examensarbetet utreds slitsmurstekniken på ett tekniskt plan. Ändamålet är att hjälpa samtliga involverade parter i ett projekt, såsom beställare, projektörer och utförare, att jämföra möjliga tekniker och sedan utvärdera vilken teknik som är mest lämplig utifrån rådande krav och förutsättningar. I examensarbetet utreds även hur risker minimeras i de fall slitsmuren används. Utredningen utfördes som en litteraturstudie samt att tekniska diskussioner med experter har hållits. Till att börja med utreddes fördelar och nackdelar med tre typer av geokonstruktioner som används i Sverige: stålspont, sekantpålar och slitsmur. Teknikerna jämfördes och identifierade förutsättningar och krav, såväl som dess skillnader och likheter summerades i tabellform. Sedan utreddes hur slitsmurstekniken historiskt har utvecklats över tid. Kända svenska projekt där slitsmuren har använts identifierades med ändamålet att på ett enkelt sätt överskådliggöra vilka projekt som kan användas för vidare studier inom området. För att minimera risker och optimera slutresultatet av en slitsmur krävs förståelse för tillverkningsprocessen av alla inblandade parter. Särskilt viktig är förståelsen för just denna teknik då utförandet skiljer sig markant från övriga frekvent använda geokonstruktioner i Sverige. En fallstudie av E101 Malmö C nedre, Citytunneln i Malmö, utfördes för att identifiera vilka svårigheter man hade, och därmed identifiera potentiella framtida risker. Svårigheterna i projektet visade sig vara direkt kopplade t, A diaphragm wall is a retaining wall which is produced as a cast in-situ concrete wall. The ground itself acts as formwork. The technique is widely used internationally but it is comparably still a rare technique in Sweden. However, the need, and therefore interest in Sweden for diaphragm walls is growing as the number of inner city infrastructure projects requiring deep excavations increases. The environmental requirements for such projects, for instance noise and vibration, can be very restrictive. This master thesis aims to investigate the diaphragm wall in a technical way. This is to help involved parts in a project, such as clients, designers and contractors, to compare potential techniques and evaluate which is most suitable according to demands and prevailing conditions on site. The assignment also considers how risks are minimized in cases where the diaphragm wall is used. The study was conducted as a literature study and technical discussions were held with experts. Initially, a comparison was made of advantages and disadvantages between three types of retaining wall currently used in Sweden: sheet pile, secant piles and diaphragm wall. The techniques were compared and identified requirements and assumptions, as well as the techniques differences and similarities were summarized in tabular form. After that, an investigation of how historically the diaphragm wall has developed over time was conducted. Known Swedish projects where diaphragm walls have been used were identified. This was done to give an easy overview of which projects that can be used for future investigations. To minimize risks and optimize the result of a diaphragm wall, an understanding of the execution process is required by all parties involved. The understanding of this technology is especially important as the execution differs significantly from other frequently used retaining walls in Sweden. A case study of the E101 Malmö C nedre, Malmö City Tunnel project, was carried out to identif, Samhället är föränderligt och utvecklas ständigt. Att detta måste ske på ett hållbart sätt är mer påtagligt än någonsin. I strävan mot ett hållbart samhälle finns behov av att använda bättre metoder i byggbranschen. Slitsmurstekniken är metoden för detta. En slitsmur är en underjordisk betongvägg. Det som särskiljer slitmuren från andra metoder är hur den tillverkas. Det traditionella sättet att gjuta betongväggar på är att en form byggs, som betongen sedan hälls ner i. Tekniken som används för att tillverka slitsmurar frångår den traditionella gjutmetoden, vilket skapar möjligheter och ger fördelar som inte är möjligt med andra betongkonstruktioner. Nyckeln till slitsmursteknikens vinnande koncept är att betongväggen, slitsmuren, gjuts direkt i marken. Alltså används marken som form. Slitsmuren utgörs av flertalet paneler som tillsammans bildar en sammanhängande betongvägg. Varje panel tillverkas genom att en djup och smal grop, så kallad slits, grävs i marken. För att motverka att gropens väggar kollapsar när man gräver, pumpas en stabiliserande vätska in i slitsen. Vätskan håller väggarna på plats och består vanligtvis av vatten blandat med lera. När slitsen är utgrävd och fylld med den stabiliserande vätskan, placeras armering och fogar i slitsen. Sedan gjuts slitsen. Slitsmurstekniken utvecklades under mitten av 1900-talet och är en vanlig metod utomlands. Slitsmuren är i första hand en geokonstruktion och används främst för grundläggning. I Sverige växer intresset och därmed användningen av tekniken eftersom den ger nya möjligheter. Tillverkningen av slitsmuren har minimal mark- och omgivningspåverkan. Det innebär låg bullernivå, liten vibrationsbenägenhet och dessutom är grundvattenpåverkan samt sättningsbenägenheten lägre. Slitsmuren har en exceptionell förmåga att hantera tunga laster jämfört med andra geokonstruktioner. Den kan utföras till stora djup, slitsmurar så djupa som över 150 m har konstruerats ute i världen. I de tätbebyggda städerna är varje kva