The primary aim of this thesis is to formulate a theoretically and empirically based consultation model for psychologists in school contexts. Ideas and strategies are clarified so that they can be applied, evaluated, and further developed by other professionals. The model has been constructed with an interactional approach, with the stress on patterns of interaction between grown-ups and children and their consequences for children’s development. Ideas and techniques of family therapy have been integrated and translated to consultation processes in school; mainly short-term strategic therapy, with its focus on resources, goals, and solutions. The model is applicable to different types of problems and combinations of persons – teachers, parents and children – and as a frame of reference for teamwork between psychologists, special teachers, and other specialists. The thesis has three parts. I) The practical and theoretical context: Analysis of official steering documents, results of studies, and family-systems and short-term models of relevance for problem solving for children and youth in difficulties. II) An interactional model for school-based consultation: Presentation of a theory of interaction for school and family, forms of collaboration and teamwork for specialists, teachers and family, and a structured method for developmental and problem-solving talks in the process of consultation, with techniques and interventions for solving the particular problem. III) An empirical study of the usefulness of the model: Examination and illustration of the validity of the model in communication with twelve experienced psychologists and fifty special teachers who have applied it in their professional practice. The subjects answered a questionnaire, or took part in a telephone interview, with focus on eight problem areas: 1. Conditions of service, 2. Specialist organization, 3. Model application, 4. Consequences for affected parties, 5. Differences from previous modes of working, 6. Perceptions of causal connections, 7. Evaluation of different aspects of the model, and 8. Further development. The respondents were highly favourable in their attitude to working according to the intentions of the model, the recurrent theme being the importance of abandoning a search for individual shortcomings in favour of a resource-oriented solution process with multidirected partiality and with the participation of significant others – teachers, parents and children – in goals and plans of action. The consultation model was illustrated through eleven psychologists’ cases, and with in-depth descriptions of four of them from all stages of comprehensive school, showing how the model’s interaction theory and forms of cooperation between school and family can be applied with seemingly good results in a relatively short time. The model, however, should be used flexibly, in a way that suits each professional best, and with active support throughout the system. Huvudsyftet med avhandlingen är att formulera en teoretiskt och empiriskt förankrad konsultationsmodell för psykologer i skolsammanhang. Idéer och handlingsstrategier tydliggörs så att de kan tillämpas, värderas och vidareutvecklas av andra yrkesutövare. De tänks även kunna utgöra en referensram för psykologers, specialpedagogers och andra specialisters teamarbete. Vidare är syftet att undersöka modellens användbarhet i kommunikation med initierade andra – yrkesutövare som de facto praktiserat den och kritiskt kan granska både idéer och tekniker. Viktiga utgångspunkter för modellkonstruktionen har varit psykologens konsultativa position i skolan – det faktum att det alltid finns pedagoger och föräldrar mellan specialisten och barnen – samt behovet av varaktig problemlösning i det enskilda fallet och preventiva insatser för alla i skolan. Med begreppet konsultation avses en central yrkesfunktion, där psykologen leder en problemlösnings- och utvecklingsprocess utifrån initiativtagarens frågeställningar och i samverkan med direkt berörda parter – personal, föräldrar och barn. Modellen har konstruerats utifrån ett interaktionellt perspektiv med betoning på samspelsprocesser mellan vuxna och barn och dess konsekvenser för barns utveckling. Som en röd tråd finns idén om att mening och innebörd konstrueras i samspel med andra människor, genom muntlig eller skriftlig, verbal eller icke-verbal kommunikation. Familjeterapeutiska idéer och tekniker har integrerats och översatts till konsultationsprocesser i skolan, varvid den strategiska korttidsterapin med dess resurs-, mål- och lösningsorientering har varit den mest tongivande inriktningen. Modellen är generell i bemärkelsen att den tänks kunna tillämpas på olika typer av frågeställningar samt vid olika personkombinationer på individ- grupp- eller organisationsnivå. Avhandlingen har tre delar: I) Praktisk och teoretisk förankring. Här analyseras officiella styrdokument, undersökningsresultat samt familjesystem- och korttidsterapeutiska modeller med relevans för problemlösning för barn och ungdomar i svårigheter. II) Samspelsmodell för skolkonsultation. Här presenteras den föreslagna modellen, omfattande en samspelsteori för skola och familj, samverkansformer för skolans utvecklings- och elevvårdsorganisation, samt en samtalsmetod för konsultationsprocessen från problem till lösning, med praktiknära tekniker för enskilda uppdrag. III) Undersökning av modellens användbarhet. Här undersöks och illustreras modellen i kommunikation med tolv yrkesverksamma psykologer och femtio specialpedagoger som tillämpat den i sin yrkesmässiga praktik. Respondenterna besvarade en enkät eller deltog i en telefonintervju med fokus på åtta frågeområden: 1. Tjänstgöringssituation, 2. Specialistorganisation, 3. Modelltillämpning, 4. Konsekvenser för berörda parter, 5. Skillnader vid jämförelse med tidigare arbetssätt, 6. Uppfattningar om orsakssammanhang, 7. Värdering av olika modellaspekter, 8. Vidareutveckling. Samtliga svarande var mycket positivt inställda till arbetssättet enligt modellens intentioner, med det genomgående temat att man tyckte sig komma vidare från ett individuellt bristsökande och skuldbeläggande till en resursinriktad och mångpartisk lösningsprocess, med signifikanta andras delaktighet i mål och handlingsplaner – både lärare, föräldrar och barn – och med åtföljande gott resultat. Konsultationsmodellen illustreras genom en sammanfattning av elva aktuella psykologuppdrag, samt med fördjupade skildringar av fyra av dem från grundskolans samtliga stadier. Samtliga elva uppdrag visar hur modellens samspelsteori och samverkansformer mellan skola och familj kan tillämpas i praktiken, på varierande frågeställningar och med till synes gott resultat på relativt kort tid. Modellen bör dock användas flexibelt, på vars och ens bästa sätt, samt med aktivt stöd i hela systemet. I avhandlingens avslutande reflektioner hävdas att även om trenden med diagnosticering av barns skolproblem i medicinska termer f n pågår med full kraft, så pekar ett antal teman i officiella dokument, utredningar och internationell forskning med överblick över området i en helt annan riktning. Den önskvärda utvecklingen förefaller bl a innefatta att psykologin stödjer lärande och hälsa för alla elever och lärare, att diagnostisk bedömning genom kategorisk identifiering ersätts med ett systemorienterat och problemlösande synsätt som omfattar både individuell behandling och prevention samt att föräldrarna görs i verklig mening delaktiga i utvecklings- och problemlösningsprocesser. För en sådan utveckling inom skolpsykologins fält behövs praktiknära forskning och kunskapsutveckling om komplex mellanmänsklig påverkan; om samspel mellan lärare, föräldrar och barn, och om hur man som specialist på bästa sätt kan stimulera de vuxna att skapa en hälsosam och lärande miljö för (alla) barn. Skolpsykologin behöver stärkas inom grundutbildningen genom att kontextuellt relevant kunskapsbildning tillförs i nära samverkan med de utbildningsansvariga, med en tydlig inriktning mot vuxensamverkan och problemlösning snarare än bristutredning av minderåriga barn. Inom forskarutbildningen behöver både kursinnehåll och föreställningar om vad som är acceptabla forskningsmetoder modifieras och vidareutvecklas. Även specialistutbildningen bör göras lättillgänglig och attraktiv för de redan yrkesverksamma, som en länk och stimulans till fortsatt relevant forskning.