Search

Städer som föränderliga och sinnebilder av det förflutna är utgångspunkter i denna studie där stadsomvandling och historiebruk i den postindustriella staden är i fokus. I skiftet mot ett postindustriellt samhälle sker en omställning som innebär att en ny stadsidentitet eftersöks och att nya former av tillväxt efterfrågas. Idén om den autentiska staden grundar sig i en förändrad syn på historia och ett ökat intresse för kulturarv. Baserat på de nya förutsättningar som råder för städer problematiserar arbetet innebörden av autenticitet och de rumsliga konsekvenser som tolkningen av autenticitet resulterar i. Sentida forskning visar på en förskjutning kring innebörden av autenticitet, som innebär att betydelsen snarare handlar om att skapa en upplevelse av ursprung istället för att anspela på det faktiska ursprunget. Med utgångspunkt i denna förändring studeras den betydelse som tillskrivs autenticitet i samband med bevarande- och förnyelseprocesser i staden Como, i norra Italien. I Como studeras betydelsen av autenticitet genom en kvalitativ innehållsanalys av visionära riktlinjer i kommunala plandokument och i projektet Fisionomie Lariane som drivs av en lokal arkitektorganisation. Semi-strukturerade intervjuer med verksamma politiker, planerare, arkitekter och forskare används för att fördjupa perspektivet på Comos utveckling och de olika föreställningar som finns i relation till stadens förflutna och utveckling. I analysen påvisas diskursiva rekonstruktioner av historia och ursprung på olika geografiska nivåer, på en provinsiell nivå till en platsspecifik nivå. Historia får en stor betydelse och en fundamental roll i stadsomvandling där historiska rekonstruktioner används i syfte att motivera utveckling och generera tillväxt. Den industriella identiteten som Como har haft sedan 1600-talet är viktig på en provinsiell nivå och används som ett legitimt skäl till att staden har utvecklingspotential. På en stadsnivå exkluderas dock dessa miljöer, på grund av att de anses bidra till en diskontinuitet med den historiska stadskärnan. Den autentiska staden framställs som eftersträvansvärd vilket speglas i den tyngd som den historiska stadskärnan får i framtida utveckling. Den betydelse som tillskrivs autenticitet påvisas i strävan som finns att upprätta en historisk kontinuitet, där den historiska stadskärnan blir en referenspunkt för den stadsomvandling som sker i Como. Detta kan även ses som ett sätt för staden att skapa en ny ”image” som riktas mot turistnäringen, vilken pekas ut som stadens framtida näring. I samband med stadsutveckling blir upplevelse av autenticitet en dominerande idé. Studien i Como visar på hur betydelsen av autenticitet förankras i historiska bebyggelsemönster som uppfattas vara ”äkta” och ”ursprungliga”. Föreställningar om autenticitet påvisas även i diskurser där ett hierarkiskt förhållningssätt upprättas angående kulturvärden i centrum och periferi. Fysiska rekonstruktioner av ”autentiska miljöer” sker genom omgestaltning av stadens offentliga platser. Nya element adderas som representerar en symbolisk form av autenticitet. Symboliken uttrycks genom materialitet och rumslighet som anspelar på det förflutna och en slags äkthet. Detta bekräftar att autenticitet i det postindustriella samhället bedöms utifrån upplevelser av platser och föreställningar om historia. I studien framkommer autenticitetsbegreppets komplexa innebörd och hur tolkningen ständigt förändras och får en ny mening beroende på samhällskontext. Nyckelord: Autenticitet, platsidentitet, historiebruk, genius loci, kulturarv, stadsomvandling, stadsförnyelse, den postindustriella staden.

Denna uppsats handlar om Stockholms planer för att omvandla industriområdet Slakthusområdet i södra Stockholm till en levande stadsdel med bostäder och handel. Syftet är att undersöka hur Stockholms kommun planerar att göra området levande. Uppsatsen är en litteraturbaserad kvalitativ studie där huvudmaterialet är programförslaget för Slakthusområdet framtagen av Stockholms stadsbyggnadskontor. Slutsatsen är att planen är i linje med nuvarande stadsplaneringsideal, där en återgång till det premodernistiska stadsplaneringsidealet ses som det bästa sättet att skapa en levande stad. Dock så finns det vissa frågetecken gällande hur Stockholm kommer lyckas uppnå en social blandning i området som idag ses som en viktig komponent för att en stad ska vara levande.

Tierps kommun upplever demografisk och ekonomisk tillväxt, och Tierps tätort är i behov av förnyelse och upprustning. Människor som lever i en stad som upplever tillväxt har högre förväntningar och ställer högre krav på offentliga miljöers hållbarhet, utformning och design. En centrummiljö som är tryggare, mer attraktivt och tillgängligt eftersträvas av Tierps kommun. Denna fallstudie är avgränsad till Centralplan i Tierps centrum och på platsen finns Tierps resecentrum, butiker och andra verksamheter. Syftet med denna studie är att uppfylla Tierps kommuns mål genom att skapa en social och välkomnande mötesplats för alla människor. Centralplan i Tierp har studerats utifrån Jan Gehls metoder för att studera det offentliga livet. Den avgränsade platsens fysiska förutsättningar har inventerats. Faktorer som sol, vind, material, verksamheter och fysisk utformning har studerats. Platsen har därefter analyserats utifrån Gehls 12 kvalitetskriterier. Kartläggning av människors sociala beteende i relation till platsens byggda miljö har även utförts. Denna kartläggning har bestått av Gehls metoder counting, mapping och tracing. För djupare insikt i platsens fysiska och sociala förutsättningar har förbipasserande intervjuats. Intervjufrågorna bestod av strukturerade frågor med möjlighet för respondenter att svara med öppna svarsalternativ. Detta gav respondenterna möjlighet att fritt beskriva hur de upplevde Centralplan och vad de ville förändra. Sedermera, grupperades och analyserades intervjusvaren för undersökning av statistiska samband. Utifrån observationer, intervjuer samt erhållen kunskap om planeringsteorier, har ett gestaltningsförslag skapats över en mer attraktiv, social och välkomnande mötesplats för alla människor. Studien har, med detta gestaltningsförslag över Centralplan, bidragit till kunskapen om svenska småstäders och deras byggda miljöer, samt hur dessa kan analyseras utifrån Gehls metoder. Tierp´s municipality is experiencing demographic and economic growth, and Tierp´s urban centre needs renewal and renovation. People living in a city experiencing growth have higher expectations and higher demands on public spaces´ sustainability and design. Tierp´s municipality seeks for an urban environment that is more attractive, more secure and more available. This case study is delineated to Centralplan. The site contains Tierp´s centre for public transport, shops and other businesses. The purpose of this study is to fulfill the municipality goals by creating a social and welcoming meeting place for everybody. Centralplan was studied with Jan Gehl´s methods of studying public life. Centralplan´s built environment was inventoried and factors such as sun, wind, building material, businesses and physical design were documented. Centralplan was analyzed with Gehl´s 12 quality criterias. People´s social behaviour in relation to the built environment was also studied through Gehl´s methods counting, mapping and tracing. For deeper insight into Centralplan´s physical and social conditions, bypassers were interviewed. The interviews consisted of structured questions with possibility to answer openly, giving respondents the chance to freely explain how they experienced Centralplan and what they wanted to change. Subsequently, the answers were grouped and analyzed for statistical significance. Through observations, interviews and obtained knowledge about planning theory, a design proposal has been created over a more attractive, social and welcoming meeting place for everybody. The creation of a design proposal over Centralplan, has contributed to the knowledge of Swedish towns and their built environments, and thus how they can be analyzed with Gehl´s methods.

I föreliggande studie undersöks hur autenticitet och historia produceras, brukas och utnyttjas i en kontext där städer och platser hanteras utifrån en dominerande marknadsliberal logik och ideologi. Syftet är att bidra med en djupare förståelse för autenticitetsbegreppets betydelse, funktion och förändring över tid, samt utreda vilka konsekvenser ett visst förhållningssätt genererat för stadsplaneringen. Studiens forskningsdesign är en fallstudie och fallet som undersökts är Malmö stad. Inom ramen för fallstudien har stadsförnyelseprojekten Hyllie och Varvsstaden granskats. Studien utgår från antagandet om att den kulturella sfären, däribland städer och historia, estetiserats genom att inordnas under ekonomin. Betydelsen av historia har således omformulerats till att i första hand handla om estetik och en förmåga att förmedla upplevelser. Autenticitet betraktas ur detta perspektiv som en social konstruktion där hävdandet av historisk förankring ses som ett retoriskt verktyg för maktutövande. Vidare betraktas autenticitet utifrån ett alternativt perspektiv: den postmoderna positionen, som radikalt ifrågasätter begreppets existens. Kategorier som original-kopia hävdas ha luckrats upp till följd av konsumtionssamhällets fokus på symbolkommunikation och representativa bilder. Autenticitet är ur detta perspektiv dekonstruerat - icke-existerande. Analysen påvisar att historia rekonstrueras aktivt genom politiskt och kommersiellt historiebruk. Historien bäddas in i en ramberättelse och omvandlas efter den postindustriella stadens preferenser. En tydlig hierarki framträder där autenticitet primärt relateras till nystarter och mindre till ursprunglighet, vilket innebär dels att historien modifieras, men också att delar av historiekulturen ”avaktiveras” och görs ogiltig. Ur detta perspektiv kan autenticitet förstås som en kulturprodukt vars betydelse baseras på möjligheten att skänka mening åt den utvecklingsinriktning som aktivt konstruerats och gjorts giltig.

Efter andra världskriget ställdes Sverige inför en ekonomisk tillväxt och urbanisering vilket startade den tidsperiod som kallas rekordåren. En miljon bostäder byggdes på tio år och kritiserades tidigt för brister i miljön. Miljonprogrammet förde med sig en högre bostandard men kunde inte garantera en stimulerande utemiljö. Centrumanläggningen skulle istället förse invånarna med förnödenheter. Andersberg i Gävle är ett typiskt miljonprogramsområde som är under förnyelse. Syftet med studien är att undersöka om den pågående förnyelsen som bostadsbolaget Gavlegårdarna genomför är ett steg i rätt riktning mot en trivsam miljö eller om utemiljön är i behov av komplettering. Med hjälp av observationer och en inventering av miljön samt en enkätundersökning har det framkommit att grönytor, fler mötesplatser, upprustning och komfortabla detaljer som bänkar och grönska är vad som kan förbättras. Trots att miljonprogrammen förknippas med negativt rykte framkom det i studien att tryggheten är god i området samt att befolkningen generellt trivs. Studien visar även att de negativa egenskaper som miljonprogrammens miljö för med sig även är tillgångar. Det fortsatta arbetet i Andersberg bör succesivt förnyas med mindre komplement i utomhusmiljön, t.ex. med fler bänkar och en inbjudande gestaltning. Miljonprogrammen var en stor satsning, men det framtida arbetet måste ske succesivt med en involvering av invånarna. Inför framtida studier är ett arbete om hur invånare bättre kan involveras i planeringsprocessen ett viktigt komplement. After the Second World War, Sweden was facing a strong economic growth and urbanization, which led to the time period of time called the record years. One million housing units were built in ten years. Shortcomings in the environments created were strongly criticized. The center facility was instead a facility that would provide residents with necessities. Today, central squares and common areas are in need of renovation to guarantee a stimulating environment. The Andersberg neighborhood in Sweden is typical for the so called Million homes programme and is currently undergoing renovation. The purpose of the study is to investigate whether the ongoing renewal created by the housing company Gavlegårdarna is a step in the right direction and if the outdoor environment in this community needs further development. An observation study of common space, environment, and a survey of residents was performed to investigate the area. The results revealed that common meeting places, such as green space, playground and the local square needs supervision and improved design. Although many of the Million homes programme have bad reputations, the results of this study indicated that perceived safety of residents is good, and overall satisfaction with the environment. Also the study indicates that the negative qualities of these areas can be assets. The Million programs was a big investment, however future environment improvements in Andersberg should take small steps such as adding more benches and improved site design. A study of citizen participation in the planning process in Andersberg would be an important follow-up to this study.

I Sverige växer de stora orterna mer och mer, städerna förtätas och hur människor bor förändras. Ett problem som återkommer när stadsdelar förnyas är att bostadspriser går upp, inkomsterna i områden ökar och stadsdelen går från att ha varit ett arbetarklassområde till att vara en stadsdel där medelklassen breder ut sig. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur Gröndal i Stockholm har förändrats under 2000-talet vad gäller inkomster och boendeformer, samt i vilken utsträckning kommunal planering och kommunala aktörer har påverkat processen. Genom kvalitativa intervjuer med kommunala aktörer samt statistik från Stockholms stad insamlades information, för att sedan analysera denna gentemot begreppet gentrifiering. Resultatet visade på att kommunen har liten påverkan på hur gentrifieringen fortlöper, att det istället varit den marknadsliberala bostadspolitiken som har haft inverkan på områdets bostadssammansättning. Även den hårda konkurrensen på bostadsmarknaden skapar svårigheter för kommunala bostadsbolag att hålla nere kostnaderna på nya hyresrätter. Konsekvenserna av bostadspolitiken har inneburit att det skett en förändring i inkomst och upplåtelseformer i Gröndal, följaktligen har det skett genomgripande förändringar av den sociala sammansättningen i området.

Kandidatarbetets överordnade teman är entreprenörskap, stadsförnyelse och rättvisa. Syftet är att, med utgångspunkt i vad forskare hävdar vara ett skifte från traditionell välfärdspolitik till entreprenörsmässig stadspolitik, belysa rättviseaspekterna i den nutida fysiska planeringen utifrån ett antal principer för hur en rättvis stad kan uppnås. Vidare är syftet att tillämpa dessa principer i en analys av rättviseaspekterna i ett aktuellt stadsförnyelseprojekt. Problematiken som undersöks bygger på antaganden om att den nya stadspolitiken banat väg för en ökad social polarisering i samhället, då de ekonomiska intressena tenderar prioriteras framför sociala behov och demokratiska rättigheter. Undersökningens forskningsdesign är en fallstudie och fallet som har undersökts är stadsförnyelseprojektet H+ i Helsingborg. I fallstudien appliceras begrepp hämtade från Susan Fainsteins teori om The Just City (2010), den rättvisa staden, i en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet Fördjupad Översiktsplan för H+, Imagine Helsingborg (genomförandeplan) samt planområdets Miljöprofil. Metoden syftar till att undersöka dolda intentioner i de kommunala plandokumenten och resultatet av innehållsanalysen ligger till grund för att avgöra till vilken mån stadsförnyelseprojektet förhåller sig till Fainsteins rättviseprinciper. Analysen visar att Helsingborgs stad har tydliga ambitioner att verka för en ökad integrering i staden. Särskilt tre strategier framhävs för att motverka segregation; förtätning, blandning och sammankoppling. En viktig slutsats som kan dras utifrån empirin är emellertid att staden målat upp en bild av att projektets intentioner är att vara till fördel för alla människor i staden, samtidigt som stadens arbete kan uppfattas som diskriminerande. Förtätning som integrationsstrategi kan likväl bli startskottet för gentrifieringsprocesser, och den önskade sociala kompositionen som blandstaden menas framkalla ter sig vara problematisk då det framtida H+ området endast spås vara ekonomiskt tillgängligt för den övre medelklassen. Projektet brister, enligt Fainsteins rättviseprinciper, i den mening att det saknas strategier för att motverka denna form av negativa sociala konsekvenser.

Syftet med denna kandidatuppsats är att studera hur den Olympiska parken i Peking respektive London planeras för att hantera de Olympiska spelen samt hur de planerats för att användas efteråt. Vidare är syftet att se vilka förutsättningar och vilken problematik som därefter uppstår. Undersökningen har skett genom en kvalitativ innehållsanalys av den Olympiska parken i Peking respektive London. Resultatet från studien har därefter analyserats och diskuterats utifrån ett par teoretiska huvudpunkter som är viktiga vid planeringen av mega-event. Planeringen av de Olympiska spelen är ett komplext projekt med många olika aspekter att ta hänsyn till. Detta då det bl.a. är ett område som ska ha annorlunda funktion under och efter de Olympiska spelen. Den Internationella Olympiska Kommitteen kräver en sluten plats med närhet mellan arenorna, boendet och träningsanläggningar. För att området eller områdena ska kunna fungera som en stadsdel i staden måste dessa barriärer sedan kunna överbyggas och flera sociala aspekter tas hänsyn till.

Syftet med denna studie är att undersöka hur vattennära områden det vill säga Västra Hamnen och Norra Älvstranden, som tidigare använts som hamn- och industriområden idag fungerar med sin nya användning genom att titta på vad som gör dem attraktiva och för vem. Vidare är syftet att ta reda hur tillgängliga de är för allmänheten genom dess offentliga platser. Studien har ett typo-morfoligiskt förhållningssätt vilket betyder att den sociala sammansättningen studerats i områdena samt den fysiska strukturen genom att offentliga platser undersökts samt bebyggelsestrukturen. Sjönära områden anses vara attraktiva för en mångfald av människor men studien visar att det överlag är resursstarka personer som bosätter sig i Norra Älvstranden och Västra Hamnen. Att områdena är attraktiva samt att det överlag är en viss grupp människor som bosätter sig i områdena exemplifierar en problematik kring hur tillgången till områdenas offentliga platser fungerar. Studier kring de offentliga rummen har uppmärksammat att stråken i dessa områden är betydelsefulla för att en mångfald av människor och inte bara de som bor där ska kunna orientera sig till de attraktiva vattennära områdena och känna sig välkomna till exempelvis de offentliga kajstråken. Studien av de offentliga rummen har främst uppmärksammat att de delarna av Norra Älvstranden och Västra Hamnen som innehåller en småskalig bebyggelse har trots att den kan tänkas vara attraktiv ha sämre tillgänglighet för allmänheten. De områden som består av verksamheter har god tillgänglighet men riskerar att tappa sin vitalitet då verksamheterna överlag endast är igång en viss tid på dygnet som t.ex. skolverksamheten. Områdena i Västra Hamnen och Norra Älvstranden har överlag arbetat med gatubeläggning i form av gemensam markbeläggning som vegetation och material, vilket även har betydelse för om områden uppfattas som offentliga eller privata. Den gemensam markbeläggning skapa gränser i den fysiska miljön, vilket uppmärksammats inom främst bostadsområdena som uppfattas därav uppfattas som mer privata. I Norra Älvstranden tycks bevarande stärka områdets attraktivitet och vitalitet, det finns dock andra faktorer som stärker vitaliteten och attraktiviteten i havsnära områden till exempel de nya stadsbyggnadsidéer som planlagts i Västra Hamnen som presenterades i Bo01-området. Undersökningen visar att bebyggelse som anses vara oattraktiv som storskaliga byggnader över fyra våningar samt höga punkthus spelar mindre roll vid val av boplats då områdenas lägen har större attraktivitetsfaktor vilket havsnära områden till synes har. Dock anses större delen bebyggelsen vara nybyggd i Västra Hamnen och Norra Älvstranden då majoriteten, med undantag för Norra Älvstrandens äldre arbetarkvarter och bevarade industribyggnader, inom båda områdena uppkommit under 1990 - och 2000-talen. Nybyggd bebyggelse anses utifrån tidigare forskning vara attraktiv i sig och kan därför vara en bidragande faktor till att områdena är attraktiva. Det finns två stadsplanemönster som går att urskilja i områdena det organiska mönstret(det oplanerade) och rutnätsmönstret(det planerade), oavsett ifall dessa stadsplanemönster är planerade eller oplanerade kan planmönstrena tänkas ge effekter på utbyggnadsmöjligheter samt förtätning av områdena i framtiden, då det är enklare att bygga vidare på en rutnätsstruktur än en organisk struktur. Många av dessa havsnära områdens stadsplaner som Bo01-området är skapade utefter vissa stadsplaneideal och framtagna planer. Sammantaget är de studerade havsnära områdena attraktiva och de är ett resultat av hur staden försökt ta vara på markområden som tappat sin tidigare användning på grund av samhällets utveckling mot ett mer IT – och kunskapsbaserat samhälle från det forna industri- och varvssamhället.

Under senare år har förändringar i stadsmiljön ofta inneburit förnyelse av områden som tappat sin tidigare huvudfunktion. På många håll i Sverige skapas nya stadsdelar där det tidigare funnits industrier, varv eller traditionell hamnverksamhet. Handelshamnen i Karlskrona är ett hamnstråk på Trossös nordöstra sida där största delen av hamnverksamheten flyttat till annan plats och området står nu inför en stadsförnyelse. Huvudproblemet är att hamnen är isolerad från staden och den ursprungliga världsarvsklassade stadsplanen fullföljs inte i hamnen. Syftet med arbetet är att utveckla Handelshamnen till en attraktiv och levande del av staden, vilket kommer resultera i en illustrationsplan. Två olika trianguleringar har använts som bakgrund till illustrationsplanen. En teoritriangulering av teorietikerna Jan Gehl, Jane Jacobs och Jerker Söderlind har genomförts för att ta reda på vilka teoretiska utgångspunkter det finns inom planeringen av attraktiva och levande städer. Teoritrianguleringen har genomförts för att uppnå en träffsäker bild av teorierna. Metodtriangulering har används för att ta reda på platsens speciella egenskaper. De metoder som har triangulerats är intervjuer, analyser och litteraturstudie. Metodtrianguleringen har genomförts för att skapa en fullständig bild av fallet Handelshamnen. De planeringsförutsättningar som tas upp är hamnens historik, världsarvets påverkan på staden, kommunens visioner för staden och Handelshamnen samt analyser. Analyserna som är gjorda är en strukturkarta, en kommunikationskarta och en Lynch-analys. Planförslaget bygger främst på de tre teoretikernas ståndpunkter i hur man bygger en attraktiv och levande stad. Detta varvas med platsens speciella planeringsförutsättningar, nämnda ovan, och annan litteratur som ytterligare underbygger teorierna. Planförslaget involverar olika områden som alla syftar till att skapa ett attraktivt och levande hamnområde som en del av staden. Förslaget resulterar i att Östra Hamngatan omvandlas till en stadsgata med parkeringar på båda sidorna, trottoarerna breddas och cyklisterna förflyttas till gatan för att sänka bilisternas hastighet. Byggnaderna i hamnen placeras så att de genererar framsida både åt staden och havet och så att det skapas tydliga gränser mellan offentliga och privata rum. Det får inte vara någon bebyggelse närmare kajkanten än tolv meter för att olika människor som utför olika aktiviteter ska kunna vistas längs kajstråket tillsammans, och för att den årliga sommarfestivalen fortsättningsvis ska kunna ha sin lokalisering i Handelshamnen. För att hamnen ska bli en attraktiv och levande del av Trossö krävs funktionsblandning i området. Ju fler olika funktioner desto mer aktiviteter och liv genereras i hamnen. Avslutningsvis diskuteras egna tankar kring förslaget, samt synpunkter kring teorierna som undersökts.

I planeringssammanhang är det vanligt att tala om en attraktiv stad, men begreppet är svårdefinierat. Dels därför att det är starkt kopplat till individens egna värderingar, men också därför att begreppet består av många faktorer. Det är därför praktiskt omöjligt att utforma en attraktiv stad om inte begreppet attraktiv stad definieras. Det finns många teoretiker som forskat inom området, genom olika tidsepoker och med olika infallsvinklar. Trots den allomfattande forskningen finns det idag ingen enskild teori eller definition på vad som utgör en attraktiv stad. Examensarbetet har lett fram till en undersökning av begreppet attraktiv stad, som sedermera lett fram till olika faktorer och beståndsdelar som bygger upp definitionen attraktiv stad. För att begränsa arbetets omfattning har därefter faktorer som kan påverkas av fysisk planering valts ut. Därefter har tre teoretiker valts ut, som genom olika infallsvinklar hanterar dessa faktorer och ger exempel på hur dessa faktorer bör hanteras för att skapa en attraktiv stad. De tre teoretikerna som valts ut är Jan Gehl, Jane Jacobs och Kevin Lynch. Dessa teorier har sedan applicerats på Saltös södra udde i Karlskrona kommun, som idag utgörs av ett fragmenterat område som saknar flera av de faktorer som teoretikerna förespråkar för att skapa en attraktiv stad. Dessutom är det idag vanligt med stadsförnyelseprojekt i före detta hamnområden och Saltös södra udde utgör idag ett hamnområde med potential att lämna plats åt andra funktioner. Applicerandet av teorierna har lett till en strategiplan för hur området kan utvecklas till en attraktiv del i staden.

En svensk planeringsmodell för hållbar stadsutveckling som utvecklats sedan tidigt 00-tal och som används i utvecklingsländer samt för att marknadsföra svensk planeringsmetodik och miljöteknik. Utvecklades i samklang med Uthållig kommun-metodiken.

Många äldre industriområden har genomgått en omvandling för att möta dagens behov, men samtidigt har platsernas själ och historia bevarats genom återanvändning av byggnaderna. Malmö befinner sig idag i en övergång från en stad som varit beroende av industrier till att utvecklas mot en kunskapsstad, vilket gör gamla industriområden aktuella för nya användningsområden. Eftersom Malmös invånarantal ständigt ökar, krävs det att mark inom staden utnyttjas för ny bebyggelse. Järnvägsverkstäderna i nordöstra Malmö är ett äldre industriområde från förra sekelskiftet som haft en betydande roll för staden, men med tiden har förutsättningarna ändrats. Förr dominerades de stora ytorna av järnvägstrafik och industrier som utnyttjade tågförbindelsen, men med tidens gång har platsens lokalisering blivit alltmer central och har idag goda utvecklingsmöjligheter. Genom att området har dominerats av järnvägstrafik för industrier kännetecknas området fortfarande av stora byggnader och rälsdragningar. Detta medför problem, men även möjligheter, vid en framtida utveckling. Barriärer i form av upphöjda järnvägsspår och ytkrävande industrier skapar begränsade rörelsemöjligheter. Samtidigt visar området prov på potential då en oanvänd järnvägsstation planeras att åter börja användas. Arbetet har gått ut på att ta fram en vision för hur en framtida bebyggelseutveckling skulle kunna ske i detta industriområde. En urban återanvändning som arbetet utgår ifrån innebär att ta tillvara på och ge nytt liv åt den historiska miljön. De befintliga tegelbyggnaderna ger området en identitet som ska bevaras och i framtiden användas till nya funktioner. Visionen som presenteras har tagits fram för att åtgärda områdets svagheter och förstärka dess styrkor. Därefter har två individuella planförslag gjorts utifrån visionens riktlinjer som illustrerar en möjlig framtida bebyggelseutveckling.

Examensarbete tar avstamp i programhandlingen för fördjupningen av översiktsplanen för Eslöv - öster om järnvägen. Den har blandstaden som förebild för stadsutveckling för ett stationsnära område som idag består till merparten av industriverksamheter med en viss blandning av bostadsbebyggelse. I kontrast mot denna finns en fördjupning för östra Eslöv som pekar ut bebyggelseexploatering i stadens periferi på god åkermark. Syftet med examensarbetet är att studera, beskriva och definiera stadsbyggnadsbegreppet blandstad samt hur den kan gestaltas i den fysiska miljön. Begreppet sätts i kontrast till funktionsseparering, zonering och stadsutglesning. En blandning av funktioner innebär konflikter. Därför beskrivs hur skyddsavstånd och risker kan hanteras om blandstaden är målet. Tågtrafiken är viktig för Eslöv och pendlingsmöjligheter i regionen är goda. Studier kring det stationära läget och vad som bidrar till ett ökat kollektivtrafikresande är därför viktiga. Utifrån dessa ämnen formuleras en generell blandstadsstrategi som tillämpas i ett förtätningsförslag i två olika skalor. Ett övergripande förslag pekat ut förtätningsytor inom dagens tätortsgräns. En mer detaljerad blandstadsförtätning beskrivs och illustreras i ett direkt stationsnära läge. Förslaget innebär funktionsblandning på stadsdels- och kvartersnivå. Grundtanken är att stadens alla funktioner ska kunna blandas. Förslaget pekar ut ny bebyggelse som kan förväntas utsättas för störning i sin närmiljö och bör därför innehålla mindre känslig användning. Utöver det så är den nya markanvändningen flexibel och styrs inte i detalj då detta kan skapa en låsning i tid och rum och därmed hindra en framtida ändrad markanvändning. Vidare så innebär förslaget nya målpunkter och kopplingar samt en tät blandad bebyggelsestruktur och hög befolkningskoncentration i ett stationsnära läge vilket indikerar på och möjliggör ett ökat kollektivresande.

Ett vanligt fenomen i svenska städer är industriområden som förr låg i stadens periferi nu har inringats av den expanderande staden, eller åtminstone blivit tätt angränsad till den. Industriområdet är dock separerat från den övriga staden genom sin struktur och funktion. Vid stadsförnyelseprojekt av industriområden från efterkrigstiden har man ofta valt att riva allt och sedan bygga nytt. Denna uppsats har haft som mål att undersöka om även sentida industriområde kan anses bevarandevärda ur ett kulturhistoriskt perspektiv och hur man kan planera om ett sentida industriområde till en integrerad del av staden. Arbetet har utifrån detta studerat begreppet kulturarvsbegreppet för att sedan redovisa för vad flera forskare inom stadsplanering har för tankar om stadsförnyelse, strukturer och kulturarv. De förhållningsätt som därmed kommit fram har tillsammans med en platsanalys för området, ett industriområde i sydvästra Kristianstad, legat till grund för de riktlinjer och rekommendationer som redovisas i uppsatsen.

Gävle Strand är ett bostadsområde under uppbyggnad på halvön Alderholmen öster om Gävle centrum. Med närheten till havet, Gavleån, centralstationen och Gävle centrum är området mycket attraktivt för bostäder. År 2007 stod den första etappen av Gävle Strand färdig och den andra etappen förväntas stå klar för inflyttning år 2011. Från Gävle kommuns sida har man haft stora planer för området inte bara när det gäller att skapa en god boendemiljö i form av bostadsnära rekreation, luftiga och välplanerade lägenheter och god tillgång till kollektivtrafik. Man har även velat skapa en arkitektur som är nytänkande och skapar diskussion. Väster om Gävle Strand finns två befintliga områden som självklart påverkas av Alderholmens förnyelse. Dessa är miljonprogramsområdet Öster och ett magasinsområde som idag inte används som bostäder. Arbetet går ut på att hitta samband i utformnings och gestaltningsprinciperna för de tre områdena och på så sätt kunna dra slutsatser om man fört över vissa principer från de befintliga områdena till det nya. Analysen berör också de principer som varit övergripande och tagit stor plats i planhandlingarna för Gävle Strand men som inte kan återfinnas i de närliggande områdena. Sedan förs en diskussion om varför principerna valts, vilka tveksamheter som finns runt dem samt om det finns andra principer som kunde ha varit bättre lämpade för Gävle Strand. Avslutningsvis ger jag mitt förslag till en alternativ utformning och gestaltning av några av principerna.

Mitt examensarbete går ut på att ge förslag till stadsomvandling av ett industriområde i centrala Malmö, även kallat Varvsstaden. Förslaget skall framförallt fungera som underlag och inspirationskälla till exploatering av området under förutsättning att industriföretagen flyttat ut. En inventering av området har gjorts, där de befintliga och planerade förutsättningarna studerats. Tyngdpunkterna i förslaget bygger på strukturen och kopplingarna mot omgivningen, men målet är också att skapa en funktionsblandad, integrerad och attraktiv stadsdel med ett varierat utbud av bostäder, verksamheter och service. En viktig aspekt i projekteringen av området är bevarandet av den äldre bebyggelsen inom området och hur man förhåller sig mellan gammalt och nytt. Även den frågan har jag utrett, dock i en mindre omfattning. Observera! I den webbbaserade versionen som ligger på arkiv ex har en del av bilderna en lägre upplösning än i den ursprungliga versionen. Allt för att göra dokumentet lättillgängligt. Vill ni läsa den ursprungliga verisionen med högre bildkvalite får ni kontakta mig via mejl, så mejlar jag ett exemplar. lowe_kisiel@hotmail.com.

This final project discusses renewal and upgrading of the area of Prim. It is discussed how this industrial area can be an attractive neighborhood with a varied range of services and commercial trade. Prim is located 2km north-east of the center of Barcelona. The area boarders to a deep railway valley that historically has separated Prim from its neighboring districts. At present there is almost no housing, services or commercial trade within the area and the industry is discontinued or the existing industrial buildings are derelict. There is also a lack of green recreational areas. Prim is ripe for redevelopment since the municipality of Barcelona is planning to cover the existing railway tracks and build a new train and bus station between the districts. The new station and the covering of the railway lines is a part of the municipality’s future high-speed train project (El AVE). The train is expected to pass Barcelona and Prim by the year 2012 starting in Sevilla/Malaga via Madrid continuing north to Paris. The proposal is preceded by inventory and two analyses: Realistisk Byanalyse and a SWOT-analysis. On the basis of these analyses, areas were identified as the prime needs in the future development of Prim. These elements were: green environments, ecological sustainability, safety and security. These aspects were divided between the authors, by individual interests, into separate segments and makes up the basis for the joint proposal.

Examensarbetet presenterar ett förslag till stadsomvandling på Långebro, som är ett centralt beläget verksamhetsområde sydost om Kristianstad centrum. Föreslaget ska fungera som underlag och inspirationskälla för att visa hur området kan nyexploateras såvida de stora och störande anläggningarna i området flyttas ut till stadens periferi, där de en gång förlades. Nu har staden växt och området har god potential att integrerads med Kristianstads centrum. Målet för det nedgångna och lågexploaterade verksamhetsområdet har varit att skapa en måttfull, vacker och attraktiv funktionsblandad stadsdel med mark för bostäder, arbetsplatser, handel och rekreation. Områdets närhet till Kristianstads centrum har gjort att innerstadens utformning av kvarter, parker, torg och rumsbildningar har varit förebild för den nya stadsdelen. Planförslagets har däremot vägt upp centrumets nackdelar med för få grönytor och för få varierande bostadsalternativ. Resultatet blev ett planförslag innehållande ca 2.500 bostäder med varierande husutformning, två nya boulevarder dit mer kommers med liv och rörelse förläggs, kajpromenad längs med Helge å för att öka vattenkontakten, ett torg, flera parker samt ett ”park and ride” tåg. Det sistnämnda för att överbygga trafikproblematiken i området och den övriga staden. Det slutliga planförslaget har föregåtts av ett grundligt inventeringsarbete, där planeringsförutsättningarna har klarlagts såsom infrastruktur, mark och vatten, natur och landskap samt stadens översiktsplan och framtidsvisioner. Vidare har fyra liknande centrumnära verksamhetsområden som stadsomvandlats eller är planeringsfasen presenterats för att få inblick och inspiration till hur andra områden, likt Långebro, har planerats. Utifrån detta har planförslaget utvecklats för att ta vara på områdets kvalitéer och avhjälpa områdets existerande brister. Flygfotot på sidan 7 har använts i tillstånd från Patrik Olofsson/N © Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike och fotona på sidan 8 och 43 har använts i tillstånd från Regionsmuseet, Kristianstad. Grundkartorna har använts med tillstånd från Kristianstad kommun. Övriga fotografier är tagna av författaren.

The housing estates in the outskirts of Sandviken, consist of relatively large scale apartment buildings. This report, that is a B.A. thesis at 10 Swedish university points, aims to investigate and describe the opportunities to improve safety and security for inhabitants in Norra Björksätra. The purpose with this report is to make Norra Björksätra to a more attractive place to live in, by changing the negative trends in the area. Since demolition of at least some of the houses could be of current interest in some years; the purpose is also to investigate whether demolition or renewal of the area is the best solution. The main methods that are used for this investigation is Botrygg05 and Trygghetsvandring. There is also lots of scientific evidence, that have been used, that proves security and safety can be improved with cost saving changes in the physical structure of the area. The report shows that efforts must be done in the illumination of the area and especially in the parking areas and along footpaths. Further more the vegetation, facades and the yards between the houses, are important factors that today affect the feeling of security and safety in a negative way. A variety of renewal proposals are presented in this report and two different approaches for renewal of the area are suggested. Finally, conclusions are made that not only physical changes can remove the negative trends in areas like Norra Björksätra. Social efforts and activities are important factors as well, and without the comprehensive approach of urban renewal projects like this can fail. Since this kind of urban areas often have social problems and simultaneously need an increased popularity to keep and attract inhabitants, the social work and public relations efforts are important. Huskomplexen i utkanten av Sandviken består av relativt storskaliga hyreshusområden. Målet med denna rapport, som är en C-uppsats på 10 poäng, är att utreda och beskriva möjligheterna till att förbättra säkerheten och tryggheten för de boende i Norra Björksätra. Arbetet syftar till att göra Norra Björksätra till ett mer attraktivt bostadsområde och därigenom vända de negativa trender som finns i området. Då beslut om rivning hotar åtminstone delar av området, syftar denna rapport även till att utreda huruvida rivning eller stadsförnyelse är den bästa lösningen. Botrygg05 och Trygghetsvandring har huvudsakligen använts för att ta fram resultatet i denna rapport. Även vetenskapliga rapporter har använts för att validera resultat och teser som presenteras i denna rapport. Den vetenskapliga grunden pekar tydligt på att det går att förbättra trygghet och säkerhet genom fysiska åtgärder. Undersökningen visar att insatser måste göras med förbättrad belysningen i området och då särskilt på parkeringsplatser och längs gång- och cykelbanor. Även vegetation, fasader och gårdar mellan husen, är faktorer som idag påverkar trygghets- och säkerhetskänslan på ett negativt sätt. Flera förnyelseförslag presenteras och två sätt att angripa förnyelsen föreslås. Slutligen dras slutsatserna att inte endast fysiska åtgärder kan avvärja den negativa trend som har uppkommit i Norra Björksätra. Sociala åtgärder och aktiviteter är minst lika viktigt som de fysiska åtgärderna, och utan en helhetssyn på stadsförnyelse riskerar arbeten som detta att fallera. Sociala insatser och marknadsföring är av största vikt för Norra Björksätra fortlevnad, då denna typ av områden ofta är drabbade av sociala problem och samtidigt är beroende av en ökad popularitet för att kunna attrahera nya hyresgäster.

How can the public sector eff ectively intervene in and govern urban regenerationin historic environments? Th is report examines three cases of historic industrialstructures recently renewed and (partially) preserved in Norrköping, Baltimoreand Milano. In all cases the public sector in the form of national/federal state,county/state/region and municipal level approached regeneration with a spectrumof policies. Th e report studies how public policy has infl uenced generationeff ects in these formerly industrial districts. In Norrköping a redundant papermill was turned into a conference and symphony hall, in Baltimore an old foundryand machine shop was redeveloped into a mixed cooperative hub for arts andcrafts and housing, and lastly, in Milano a former state owned tobacco manufacturingplant is to be reused as a national center for fi lm making. In all threecases the new uses are defi ned as cultural and creative, in one way or the otherusing the industrial heritage of the place. Historic preservation policy clearly hasa role to play in urban regeneration. Th e selection of policy tools depends on thestructure of the public sector, the possibilities of partnerships and local politicaltraditions. Surprisingly, the Swedish case proved to be much more effi cient whenconsidering partnership, showing that the forms of cooperation in the U.S. casewas more instrumental and poorly adapted to local circumstances. Finally, theauthor ponders over the possibility of historic preservation policies to intervenemore actively in order to contribute to urban regeneration. Hur kan det off entliga gripa in i och styra förnyelsen av historiska stadsdelar ien önskvärd riktning? Den här rapporten studerar hur tre aktuella fall med äldreindustribebyggelse nyligen förnyats i Norrköping, Baltimore respektive Milano.I samtliga fall har den off entliga sektorn i form av stat, län/delstat/region ochkommunnivå närmat sig förnyelsen med hjälp av olika strategier. Med hjälp avnordamerikansk forskning om off entlig förvaltning studerar rapporten hur dessastrategier, s.k. policyverktyg, påverkat förnyelsen och vilka deras respektive förtjänsterär. Gemensamt är också att de tre områdena har getts kulturella funktionerdär platsens historia utnyttjas. De fyra verktyg som studeras här är reglering,anslag, skattesubventioner och off entlig–privat samverkan. Vilka strategier somväljs beror på den nationella förvaltningsstrukturen, vilka möjligheter till samverkanmed andra sektorer som föreligger och på lokala och regionala politiska traditioner.En förvånande slutsats är att det svenska fallet visade sig vara betydligt mereff ektivt i sin samverkan mellan off entlig och privat sektor än det amerikanska,där samarbetsformerna visade sig vara mycket mer instrumentella och svåranpassade.I slutet av rapporter jämför och refl ekterar författaren över kulturmiljövårdensmöjligheter att mer aktivt bidra till ekonomisk och social förnyelse i städer.

Examensarbetet är ett förnyelseprojekt i centrala Karlskrona. Planområdet utgörs av ett stycke utfylld landmassa vilken nyttjats som oljehamn sedan mitten av 1950-talet. Området är aktuellt som förnyelseområde då den pågående verksamheten successivt skall avvecklas fram till år 2010. På samhällsbyggnadsförvaltningen i Karlskrona har en stigande efterfrågan på centrala lägen för bostäder och verksamheter uppmärksammats. I översiktsplanen har denna efterfrågan besvarats med en planberedskap där en rad utvecklingsområden pekats ut. Oljehamnen på Hattholmen är ett av dessa utvecklingsområden. Hattholmens läge i stadsstrukturen innebär både goda utvecklingsmöjligheter och svårhanterliga problem. Området har ett centralt och attraktivt läge vid hamnfjärden samt ett gott transport- och skyltläge längs Karlskronas infart Österleden. Läget norr om hamnfjärden och öster om Österleden innebär dock att området är både isolerat från omgivande stadsdelar och bullerstört. Det mest väsentliga i ett förnyelsearbete av området blir därför att dra nytta av det centrala läget med vackra utblickar, att stärka områdets integration i den omgivande stadsstrukturen samt att uppnå en god närmiljö längs den tungt trafikerade Österleden. Visionen har varit att skapa en tät och funktionsintegrerad stadsdel som är långsiktigt hållbar. Exploateringsgraden föreslås bli hög för att skapa gynnsamma förutsättningar för kollektivtrafik och närservice, men framförallt för att så många som möjligt skall kunna dra nytta av det centrala läget och därigenom klara sitt vardagliga rörelsemönster utan att vara beroende av bil. Genom att skapa ett område med tät och funktionsblandad markanvändning och som är välintegrerat med omgivande stadsdelar är förhoppningen att området skall bli fullt av liv och rörelse samt ha lätt för att anpassa sig till nya och oförutsedda förutsättningar. I det inledande avsnittet ges en kort bakgrund till funktionalismens tillkomst som ledande stadsbyggnadsideal. Funktionalistiska principer för strukturering och gestaltning av stadsbyggandet var förhärskande under större delen av 1900-talet och anses av samtiden ligga bakom många av dagens problem. Problemen innebär i stora drag att funktionalismens principer frångick den traditionella europeiska kvartersstaden. Detta har resulterat i en explosiv utglesning av stadsbebyggelsen ut över tidigare orörda markområden. Genom att funktionsseparera områden för boende, arbete och centrumverksamhet så har avstånden i människors vardagliga rörelsemönster ökat och därmed skapat ett utbrett bilberoende. Bilen har gjort en utspridd och funktionsseparerad stadsbebyggelse möjlig, en struktur som både är energikrävande och svår att försörja med kollektivtrafik. Dagens samhällsplanering kretsar kring strategier och mål som benämns hållbar utveckling eller förtätning med kvalitet. Med dessa mål och strategier vill man tillbaka till den traditionella kvartersstadens täta bebyggelsemiljöer med blandade funktioner. Genom att förtäta inom befintliga bebyggelsemiljöer och genom att återanvända mark som blivit tillgänglig på grund av näringslivets strukturomvandling kan man bromsa utglesningen av stadsbebyggelsen och därmed de allt längre avstånden i människors vardagliga rörelsemönster. Mark är en ändlig resurs som bör utnyttjas effektivt, särskilt i attraktiva och strategiska lägen. Ett effektivt markutnyttjande med blandade funktioner anses ha många fördelar. Genom en högre befolkningstäthet skapas ett starkare underlag för kollektivtrafik och närservice. Om fler människor kan nå större delen av sina vardagliga målpunkter inom gång- och cykelavstånd minskar även behovet av dyra och miljöskadliga transporter. E-post: LN1974@spray.se

Södra Motalaviken är ett verksamhetsområde i centrala Motala. Området som idag karaktäriseras av miljöstörningar i form av buller och kraftiga barriärskapande element som riksvägar och järnvägar, utgör ena halvan av det landskapsrum som Vätterviken skapar med Motala stad på ena sidan och Södra Motalaviken på den andra. Det intressanta med Motalviken är att området står inför två mycket viktiga infrastrukturprojekt, som kommer att ändra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen inte bara för Södra Motalaviken utan för hela Motala. Det första projektet är utbyggnaden till dubbelspår på sträckan Mjölby – Hallsberg. Vilket vid färdigställandet komme resultera i minskade störningar, ökad säkerhet samt kortare restider. En utbyggnad som öppnar för möjligheten till markanvändningsändringar inom Södra Motalaviken samtidigt som avståndet till regionens centrum Linköping minskas markant. Det andra infrastrukturprojektet rör en riksvägsomläggning. Där dagens kraftiga genomfartstrafik med person- och godstransporter genom Motala centrum planeras ske via en länk över Motalaviken. Projektets tidsplan är I-dasläget mycket ovisst och har för närvarande skjutits upp till tidigast 2015. En länk över Motalaviken skulle medföra en helt annat utgångsläge för en stadsförnyelse då en stor del av de buller, hälso- och barriäreffekter som dagens riksvägsdragingar medför skulle försvinna. I Arbetet Stadsförnyelse av Södra Motalaviken har en rad områdesspecifika kvalitéer identifierats för att sedan lägga grunden till planförslaget. Där ibland skall nämnas områdets möjlighet till utveckling i direkt närhet till vattenkontakt med Vättern samt rekreationsområdet Fålehagen. Planförslaget som presenteras bygger på en rad utgångspunkter som utarbetats under arbetets gång och som bland annat har sina rötter i en landskapsanalys, där kvalitéerna i landskapet kring Motala centrum lyfts fram. Utgångspunkter som även kan beskrivas som knäckfrågor som bör lösas för att en stadsförnyelse av Södra Motalaviken ska kunna bli möjlig. Kortfattat kan utgångspunkterna till planförslaget sammanfattas enligt följande: Kontakt mellan Vattnet och rekreationsområdet Fålehagen, minskade barriär effekter, utblickar, tydliga stråk, buller samt tillvaratagande av kvalitéer inom planområdet respektive omkringliggande stadslandskap. Utgångspunkter som resulterade i ett planförslag med plats för cirka 900 bostäder. Där grundkonceptet består av funktionsblandning där markanvändningen blir möjlig genom barriärminskning. Vilket blir möjligt genom att riksväg 50 flyttas intill järnvägen samt skapandet av en ekodukt som knyter Södra Motalaviken till Vätterns vatten. Genom identifiering av kvalitéerna i landskapsrummet kring Motalaviken och möjligheten till exploatering av Fålehagen låter idéerna i planförslaget rummet kring Motalaviken slutas genom ett färdigställande med bostadsbebyggelse inom rekreationsområdet Fålehagen. Samtidigt som Motala tätort tillåts växa, omsluta och skapa ytterligare närhet till landskapsrummet

Stadsförnyelse i innerstadsnära läge. Utarbetning av en strukturplan för stadsdelen Rothenburgsort i Hamburg. sara_bergkvist@gmx.de kdls@spray.se

Knutpunkten är ett område i sydvästra Danderyd. Enligt kommunens översiktsplan är området ett av kommunens viktigaste utvecklingsområden. Idag är Knutpunkten relativt osammanhängande och ostrukturerat och markanvändningen utgörs till största del av verksamheter. Störst är Danderyds sjukhus. Inom planområdet finns även Edsviken som är ett vackert naturområde. Området fungerar idag som kommunikationslänk för kommunerna norr om Danderyd (de så kallade Nordostkommunerna), in till Stockholms innerstad. I området finns förutom E18 även tunnelbanan, Roslagsbanan och bussar, dessa kommunikationer tillsammans med E18 tar mycket mark i anspråk vilket har medfört att området upplevs som ett sterilt trafiklandskap. I och med att Stockholms-regionen expanderar kraftigt står Nordostkommunerna inför en ny era med förtätning och ytterligare exploatering för att Stockholm även i fortsättningen skall kunna behålla sin roll som en innovativ storstad. De nya förutsättningarna har flyttats från innerstaden till ytterområdena vilket har medfört att Danderyd och Knutpunkten har fått en helt ny roll i Stockholmsregionen. Nya frågor kommer därför upp om hur Knutpunkten skall bli en del av det nya Stockholm och vilken framtida roll området skall spela. Ett syfte med rapporten är därför att belysa och diskutera Knutpunkten utifrån ett större perspektiv där Danderyd och även Stockholms förutsättningar belyses. Vi har arbetat med att ge en förståelse till varför Danderyd och Knutpunkten ser ut som det gör i dagsläget. Detta har hjälpt oss i det fortsatta arbetet när vi arbetat fram varsitt planförslag för hur Knutpunkten bör utvecklas utifrån dess historia men även framtida roll i ett snabbt växande Stockholm. För att förstå vilken riktning Danderyd har tagit har vi ett kapitel, ”tidigare ställningstaganden” som tar upp gällande planer och pågående projekt vilket ytterligare påvisar vart området är på väg. Knutpunkten bör utifrån detta utvecklas och bli en levande stadsdel i kommunen och samtidigt binda samman den östra och västra sidan. Området skall också stärkas och förtätas för att få en tydlig identitet och en blandning av bebyggelsen med handel, kontor, bostäder och service. Planförslagen skall sträva efter att förstärka de gröna rummen och skapa gröna och trivsamma miljöer såväl som mer stadsmässiga och livfulla. Detta kan göras på olika sätt och vi har därför två olika tillvägagångssätt när vi har utarbetat våra planförslag. Amelie Oscarsson har arbetat med en överdäckning där en del av E18 överdäckas medan Mariam Ghasemi har förtätat Knutpunkten och behållit E18. För att sedan se skillnaderna mellan förslagen har vi avslutat rapporten med en jämförelse där vi tar ställning till de båda förslagen med hjälp av värderosen. Mariam Ghasemi: 073-544 65 06 Amelie Oscarsson: 073-501 75 18

Kommunen har som mål i samhällsbyggandet att förnya och förtäta det bebyggda stadsområdet. De vill fortsätta med stadsbyggandet bland annat längs med Bäveån till Inre Hamnområdet. Kommunen vill även ha en blandad bebyggelse med bostäder, verksamheter och service. Att förnya och förtäta i befintliga områden, i det här fallet Inre hamnområdet, leder därför till korta avstånd för de boende till arbete och service. I och med en utbyggnad av Inre Hamnområdet kommer centrum att utökas mot sydväst och därmed få större vattenkontakt. En förnyelse skall stärka samt komplettera stadens centrum och attraktivitet. Inre Hamnområdet utgör med andra ord ett högintressant område med ett centralt läge med möjligheter till bra kommunikationsmöjligheter, service och attraktivt boende. Idag finns det stora delar i området som inte används eller som används på fel sätt. Inre hamnområdet bör därmed prioriteras och tas i anspråk snarast. Uddevallas karaktäristiska rutnätsplan följs delvis upp med gator som leder ner till Bäveån. Den mindre stadens kvaliteter i form av ibland slutna kvarter, ibland delvis slumpmässiga avbrott mellan fastigheterna nyttjas i planen. Som buffert mellan bostäder och yttre hamnen avsätts ett kvarter för park, kontor och framförliggande torg. Det kommer i området totalt finnas plats för ca 934 lägenheter i olika storlekar, varav det på den norra sidan kommer att finnas plats för ca 220 och på den södra sidan för ca 714. Vid en exploatering i hamnområdet skall berörda yrkesgrupper ta hänsyn till olika risker vid samhällsbyggandet, till exempel översvämning och skredrisk. Det ska även finnas lösningar för teknisk försörjning och bullerproblem. Exploateringen ska vara planerad med hänsyn tagen till kulturmiljön, naturmiljö, riksintressen och hållbar samhällsbyggnad. Polhemsgatan 3 112 36 Stockholm 0703-51 52 69

Aspholmen är ett av Örebros största verksamhetsområden, beläget nära Örebro city. När stadsdelen började utvecklas som ett industriområde under 1950- och 60-talen låg området i stadens ytterkant. I och med att Örebro vuxit har dock områdets placering förändrats från att ha varit perifer till att ha blivit central. Detta har inneburit att tyngre industriverksamheter i allt större omfattning flyttat ut från stadsdelen till lägen utanför staden. Allt fler företag som bedriver kontors- och handelsverksamhet har i sin tur flyttat in. Denna utveckling , som fortfarande pågår, innebär att stadsdelen befinner sig i ett omvandlingsskede. Aspholmen anses vara ett attraktivt verksamhetsområde ur företagsetableringssynpunkt, men innehåller samtidigt brister och problem, till exempel osäkra trafikkorsningar och dålig tillgänglighet. Det finns i dag flera pågående planeringsprojekt i områdets utkanter som kan ha betydelse för Aspholmens framtida roll och utveckling. De pågående projekten i samband med omvandlingsskedet och det centrala läget i staden gör att det från kommunens sida finns önskemål om att se förslag på utvecklingsmöjligheterna för stadsdelen. Tanken med arbetet är ge förslag på hur stadsdelen skulle kunna utvecklas i framtiden. Arbetet bör ses som en övergripande vision för Aspholmen och som ett diskussionsunderlag för framtida arbete med stadsdelen. För att kunna ge förslag på utveckling har en analys genomförts för att klargöra Aspholmens kvaliteter och brister. Analysen grundar sig på tre analysmetoder, visuella analysmetoder (med utgångspunkt i visuellt observerbara fenomen) stedsanalysemetoder (norska platsanalys-metoder) och kulturmiljöanalysmetoder (där fokus ligger på att undersöka den omgivning vi människor skapat genom att omvandla naturen). För att kunna avgöra om informationen som kommer fram i analysen är en brist eller en kvalitet för Aspholmen har vissa kriterier arbetats fram. Kriterierna ger en samlad bild av hur många av oss anser att en trivsam och attraktiv stad ska se ut och vad den ska innehålla. De flesta av oss värderar till exempel god tillgänglighet, närhet till grönska, fina byggnader, levande gaturum där det finns möjlighet att träffa andra människor och så vidare som positiva aspekter i en stad. När det gäller Aspholmen finns det både kvaliteter och brister att tala om. Stadsdelens kvaliteter består i dess centrala läge i staden, det faktum att allt fler kontors- och handelsföretag flyttar hit, att det är nära till andra intressanta stadsdelar och att det finns vissa byggnader med mera som är värda att bevara. Aspholmens brister består i att det är en funktionsseparerad, isolerad, stadsdel bestående av i princip endast arbetsplatser. På kvällar och helger upplevs området som otryggt och fungerar på så sätt som en barriär för stadens invånare. Gaturummen och byggnaderna är storskaliga och ger ett tråkigt intryck. Det finns varken tillräckligt med gång- och cykelvägar i området eller grönska. Slutsatsen av analysen resulterade i en lista med riktlinjer för Aspholmens utveckling. Riktlinjer som kan fungera som underlag för andra som i framtiden kommer att arbeta med utvecklingen av stadsdelen. Det man i framtiden bör sträva efter på Aspholmen anser jag vara följande: - Bättre tillgänglighet, bryt upp storskaligheten - Intressantare gaturum och bättre trafiklösningar - Öka blandningen av innehållet, mer variation och högre exploatering - Mer människor under större del av dygnet - Ta hänsyn till byggnader som är värda att bevara, till exempel landmärken - Mer grönska Riktlinjerna använde jag sedan som underlag i arbetet med att utforma ett planförslag över hur stadsdelen skulle kunna se ut i framtiden. Planförslaget erbjuder ett större helhetsgrepp över hur området skulle kunna utvecklas till en stadsdel med ökad attraktivitet och ökad tillgänglighet för alla i staden. Här visar jag på hur man skulle kunna genomföra förändringar i stadsdelen som skulle stämma väl överens med riktlinjerna ovan. Att göra Aspholmen till en attraktiv och tillgänglig stadsdel med fler människor under en större del av dygnet har varit viktiga utgångspunkter vid utformningen av planförslaget. Att skapa förutsättningar för en varierad och intressant stadsdel, med en ökad blandning av funktioner och fler grönområden har också varit viktiga tankegångar. Att öppna upp Aspholmen så att man lättare kan ta sig dit och minska dess barriäreffekt för dem som vill ta sig igenom har också varit viktiga aspekter att tänka på. På grund av dess centrala läge i staden och stora utvecklingsmöjligheter bör framtida planer för Aspholmen stäva mot en ökad stadsmässighet i området.

Hörby centrum är till sin fysiska struktur väl sammanhållet med vackra och välproportionerliga gaturum. Mycket av den gamla bebyggelsen finns kvar och flera viktiga historiska byggnader som kyrkan och Stora hotellet sätter sin prägel och identitet på orten. Orten har dessutom expanderat ganska jämnt i alla riktningar vilket gör att centrum fortfarande finns mitt i Hörby. Precis som många andra orter har Hörby växt fram kring ett vägskäl och har genom motorfordonens framfart fått ta del av både den positiva och negativa energi detta tillför. Idag är de centrala delarna framförallt utformade för att bilarna ska ta sig fram och som gående och cyklist upplevs centrum bullrigt och ostrukturerat. Ytorna och rummen för de icke bilburna isoleras i små öar och består bitvis endast av smala trottoarer och slutna fasader. I Hörby är det inte det tredimensionella rummet som skapar problem utan det sätt som ytorna disponeras. Ytornas användning och funktioner är i många fall otydliga och ostrukturerade. Syftet med arbetet är att belysa de brister som idag finns i centrum och att ge förslag på förändringar som kan koppla samman de centrala delarna till en helhet. De offentliga ytorna ska kunna användas av så många som möjligt. Att ta sig fram med bil ska fortfarande vara möjligt men i de mest centrala delarna måste människan ges mer plats och möjlighet att uppehålla sig för att skapa ett attraktivare centrum. Ytornas funktioner ska tydliggöras och utformningen blir mer varierad med starkare karaktär beroende på var i centrum ytorna återfinns.

Examensarbetet syftar till att ge förslag till ett trivsamt bebyggelseområde på Lövholmen i Stockholm. Vad är det som gör vissa stadsrum mer trivsamma än andra? Vilka faktorer påverkar vårt intryck av det offentliga rummet? Jag har valt att fokusera på faktorerna form, flöde och funktion, som jag anser har stor påverkan på hur människor upplever stadsmiljön. Stadens form utgör dess gestalt, d v s struktur, skala och utseende. Med flöde avses de mänskliga rörelserna i det offentliga rummet. Funktioner är stadens funktionella innehåll såsom bostäder, verksamheter och rekreationsområden m m. Arbetet är uppdelat i sex kapitel. Inledningsvis beskrivs bakgrund, syfte och tillvägagångssätt. Därefter redogörs för tre arkitekters syn på stadsbyggande, där var och en fokuserar på ett av de tre begreppen form, flöde och funktion. Ett kapitel beskriver Lövholmen, områdets historik och gällande planeringsförutsättningar. En inventering har utförts av planområdet och dess omgivning utifrån de tre begreppen. Det centrala i arbetet har varit processen fram till det färdiga planförslaget. Ett viktigt moment har varit att laborera med olika planlösningar och formuttryck. Tre planlaborationer har utformats vilka värderats utifrån form, flöde och funktion. Planförslaget baseras på ställningstaganden från laborationerna och på analysen av Lövholmen. Goda exempel från analysobjektet Hammarby sjöstad utgör förebild. Förslaget redovisas under rubrikerna kvartersstruktur, offentliga platser, verksamheter och service samt trafik. Förslaget innebär i korthet; 1050 lägenheter, 31 000 kvm verksamhetsyta, ca 800 parkeringsplatser och ett exploateringstal på 1,3. Slutligen återknyts till de tre studerade arkitekterna. Ett försök görs till att tolka vad de skulle tycka om planförslaget.

Västerås Stad har i översiktsplan för Västerås tätort formulerat fem planeringsstrategier som ska vara styrande vid all fysisk planering. Dessa planeringsstrategier syftar till att Västerås mål om en hållbar utveckling ska uppfyllas. Planeringsstrategierna är: ° Bygg staden inåt ° Blanda bostäder och verksamheter ° En ny syn på trafiken ° Stärk grönskans och vattnets roll ° Utveckla försörjningssystemen Ängsgärdet är beläget cirka en kilometer öster om Västerås centrum. Stadsdelen började bebyggas i slutet på 1800-talet. Fram till 1950-talet var stadsdelen ett trivsamt och lummigt småhusområde. Stadsdelen började efter detta långsamt att förfalla, bland annat eftersom kommunen hade planer på att ersätta bebyggelsen i området. Bostadsbebyggelsen började efterhand ersättas av verksamheter. Idag är Ängsgärdet ett utpräglat verksamhetsområde. Endast ett av bostadshusen finns kvar idag. Trafikapparaten i och kring Ängsgärdet är storskalig och främst anpassad för motoriserade tranporter. Stadsdelen omges i alla riktningar av väldimensionerade trafikleder. Detta medför problem såsom barriäreffekter och otrygghet för oskyddade trafikanter. Användningen i området består främst av fackhandel och kontor. Västmanlands Lokaltrafiks (VL) bussgarage är beläget i området. Denna verksamhet tar stor plats och medför stora skyddsavstånd på grund av riskerna den medför. Någon vegetation med rekreativa egenskaper finns inte. Den grönska som finns i området består främst av otuktade buskar och sly i tomtgränserna och utmed vägarna. Bebyggelsen i området är av vitt skild karaktär och skick. Vanligt är att byggnaderna är placerade mitt på tomten. Planförslaget innebär en omvandling till en mänskligare trafikmiljö. Gatustrukturen ersätts av ett traditionellt rutnätssystem. Användningen i området förändras till stor del, då de störande verksamheterna flyttas. Istället föreslås det ett nytillskott på cirka 900 bostäder. Dock kan de flesta av dagens verksamheter finnas kvar. Planförslaget innebär ett stort lyft för grönskan i området. Flertalet gator trädplanteras och grönskan allmänhet styrs upp. Grönområden med stora kvaliteter anläggs på innergårdarna. Genomgående för bebyggelsen är att den placeras i gatulinjen, och ofta i form av storgårdskvarter. Planförslaget följer de fem planeringsstrategierna. Resultatet är en hållbar stadsdel.